N NADVEREN, se Nattvarden. NADVERFÆLLESSKAB, se menskap. NAHUM. Profeten. N. betyder »tröst» eller »tröstare». Enligt överskriften 1:1 härstammade profeten från Elkos. Det finnes olika traditioner om denna orts belägenhet. Mest trolig är måhända en uppgift, återgående på Pseudo-Epifanius, att Elkos skulle vara en stad i sydvästra Juda. I varje fall för N. i sin bok Judas talan. Assurs ogärningar, speciellt mot Juda, uppkallar honom till en ljungande strafförkunnelse mot blodsstaden Nineve. I N:s profetia förmärkes intet av de stora profeternas väktarrop och väckelsepredikan. Det finnes icke i hans skrift något tal om bot och bättring, icke ett ord, som berör Judas egna missgärningar. Det kunde förefalla, som om N. egentligen endast frambär ett ganska profant, nationalistiskt präglat budskap, där hatet mot förtryckarna finner ett vältaligt uttryck. Det var profeter av denna typ, som bl.a. Jeremia fördömde. Emellertid kan man icke frånkänna N. en mycket klar uppfattning om, vad Jahves okränkbara majestät fordrar av människors barn. N. talar i rättfärdighetens, man kunde också säga i humanitetens namn, när han fördömer Nineve. Assurs exceptionella grymhet, som försätter hans känslor i svallning, är ett historiskt faktum. Stormakten måste bära konsekvenserna av sina ogärningar, när nu, som profeten siar, den ofrånkomliga ödestimman har slagit. N:s språk utmärkes av en sällspord kraft och glöd. Satserna äro korthuggna och scenerna växla snabbt, vilket allt vittnar om den lidelse, som behärskar profeten. Den ungefärliga tidpunkten för N:s verk- Nattvardsge- 1161 samhet kan bestämmas genom innehället i boken. Tidigare än år 663 har profetian icke tillkommit, eftersom det i kap. 3:8 omnämnda No-Amons (Tebe) fall, måste syfta på Assurbanipals erövring av staden detta år. 612 föll sedan Nineve för medernas och babyloniernas gemensamma angrepp. Somliga forskare ha menat, att N:s bok utgör en segerdikt över det nyss fallna Nineve, medan de flesta hålla för sannolikt, att skriften hör till tiden före 612. Sedan länge hade mycket vittnat om det assyriska rikets svaghet, och profeten förutsäger nu dess definitiva undergång. Innehållet i N:s bok. Inom forskningen är man på det klara med, att kärnan i N:s framställning utgöres av triumfsången över Nineve. Däremot råder skilda meningar om kompositionen av den på många ställen svårtydda texten. Vanligen menar man dock, att vi i kap. 1 ha att göra med en inledande dikt eller hymn — ev. ett akrostikon —, där Jahves fruktansvärda makt, uppenbarad i naturkatastrofer, beskrives. Det är denne kosmiske Gud, som skall utföra straffdomen över Nineve. Gud är samtidigt barmhärtig mot dem som förtrösta på honom, och Juda kan andas ut efter allt det förtryck, det fått uthärda. Haldar vill i kapitlet finna motiv från en mytisk-rituell kamp, där Jahve och hans fiender agera, och anser, att paralleller till framställningen är att söka i bl. a. babyloniska myter och liturgier. Kap. 2 skildrar i ett färgstarkt och suggestivt språk anfallet mot Nineve. Stridsvagnar jaga fram mot staden och stormtak göras redo. Strömportarna öppnas. Skräck uppfyller invånarna. Segrarnas byte blir enormt och förödelsen utan like. I kap. 3 framhäves, att orsaken till Nineves 1162