NATTVARDSGEMENSKAP traktas som en sak för de specifikt fromma och därigenom blir söndrande i stället för gemenskapsstiftande. På grundvalen av en fördjupad sakramentsuppfattning har inom kyrkofromheten en ökad kommunionfrekvens (tätare n:s-gångar av ett begränsat antal n:s-gäster) förmärkts under det senaste decenniet. Utvecklingen går mot ett ökat antal n:s-gudstjänster. N. kan sedan 1913 firas utanför högmässan. I princip är detta uttalat i kyrkolagen av 1869, som stadgar rätt att i vissa fall utdela n. i samband med allmänt skriftermål på vardag. Särskild n:s-gudstjänst med många kommunikanter är vanlig, i synnerhet i städerna, på skärtorsdagskvällen. Officiellt är deltagande i allmänt skriftermål föreskrivet för alla n:s-gäster, liksom också anmälan till n:s-gång är påbjuden, vilket dock ej allmänt praktiseras. Bestämmelsen att betyg bör företes vid n:s-gång i främmande församling torde knappast tillämpas. Att ensam tjänstgörande präst deltar i n. genom självkommunion är rätt ovanligt och anses officiellt vara olämpligt. Beträffande n:s-gemenskap med medlemmar av andra kyrkor gäller, också i fråga om den anglikanska, vad som ovan sagts på tal om Sverige. H. N—n Norge. Lovene i middelalderen foreskrev plikt for alle til å kommunisere en gang årlig, med en aldersgrense nedad som varierer fra 12 til 15 år. De geistlige statutter regner med påskedag og de følgende søndager som kommuniondager. Ellers i året har lekfolk neppe mottatt n. uten på dødsleiet. Vi må regne med overgang fra communio sub utraque til sub una i det 13. århundre. Med reformasjonen kom den lutherske n.- oppfatning. De mange messer uten menighetskommunion bortfalt. Kirkeordinansen forutsetter n. som en del av den normale søndagsgudstjeneste, og biskopene formante på sine visitaser til hyppig deltagelse i altergangen. Men folket lot seg ikke bevege til å motta sakramentet ofte, og Norske Lov 1687 regner realistisk med noen få altergangssøndager i året. Kirkeritualet 1685 viser at søndagsgudstjenesten nå kunne holdes uten n., og slik er den normalt blitt holdt. 1175 Kirkefolket hadde på denne tid vennet seg til å kommunisere vår og høst, en skikk som har fortsatt i flere generasjoner. Forsømmelse av n. gjennom lengre tid ble fra reformasjonen av straffet med bannlysing. Fra 1628 ble det også truet med landsforvisning. Bestemmelsen om excommunicatio minor som straff for over ett års fravær fra n. gikk inn i Norske Lov. Bannlyste, kjettere og lastefulle personer skulle fra reformasjonen av utelukkes fra n. (jfr Kyrkotukt). Massealtergangene to ganger årlig fortsatte inn i det 19. århundre, da straff for forsømmelse av n. var fullstendig opphørt og deltagelse i sakramentet ble opfattet som en frivillig sak. De johnsonske prester (se Johnson) bekjempet vanealtergang så effektivt at deltagelsen i n. ved århundrets slutning var redusert til et minimum, idet n. nå vanlig ble betraktet som en sak for dem som hadde sitt forhold til Gud i full orden. Fra 1920-årene har deltagelsen i n. vært i sterk stigning, og høymesse med n. er i byene igjen blitt den normale søndagsgudstjeneste. Litt.: B. Gulbrandsen, Nattverden i norsk kirkeliv (diss. Oslo 1948); jfr. hertil E. Molland og A. Skrondal i Norsk teol. tidsskr. 1949. E.M. NATTVARDSGEMENSKAP eller interkommunion kallas den stadgade ordning mellan tvenne kyrkor av olika bekännelser eller uppbyggnad, som ger vardera kyrkans medlemmar tillåtelse att gå till nattvarden i den andra kyrkan. N. har uppstått som en följd av kyrkornas ekumeniska arbete och är följaktligen en tämligen ny företeelse i kyrkolivet. När kyrkorna, framför allt under reformationstiden, avgränsade sig från varandra till bekännelse och ordning, följde därmed, att nattvarden förbehölls den egna kyrkans medlemmar. Till nattvarden i en kyrka ha endast de haft tillträde, som bekänt dess tro och underkastat sig den kyrkliga disciplin, som kyrkan ställt upp som ett hägn kring nattvardens värdiga begående. De olika åskådningarna om nattvardens natur och väsen utgjorde också en av orsakerna till att de gångna seklernas kyrkomän överhuvudtaget icke tänkt sig möjligheten av en n. mellan olika kyrkor 1176