eller debatterat ett sådant problem. Nattvardsgåendet har fattats som en bekännelseakt. Man har bekänt sig till den kyrkas lära och åskådning i övrigt, till vars bord man gick. Sakramenten brukas, heter det hos Luther, även av den anledningen att man därigenom »bekänner och bevisar tron, på det att den må bliva uppenbar för världen» (W.A. 12, 481). När kyrkorna började närma sig varandra i den ekumeniska rörelsen, uppstod emellertid spörsmålet, om ej en kyrkomedlem, som levde så långt borta från ett nattvardsbord tillhörande den egna kyrkan, att nattvardsgång därigenom omöjliggjordes, skulle kunna få tillträde till ett annat kyrkosamfunds nattvardsbord. Den kyrka, som först tog initiativet till n. med andra kyrkor var den anglikanska kyrkan. I enlighet med sin uppfattning om vad som konstituerar en rätt kyrka, bl.a. biskopsämbetet i apostolisk succession, har den hittills vänt sig till kyrkor, som enligt anglikansk uppfattning ägt denna, nämligen i första hand de ortodoxa, den gammalkatolska och Sveriges och Finlands kyrkor. Medan n. med de ortodoxa icke uppnåtts, har överenskommelser om n. av anglikanska kyrkan träffats med den gammalkatolska, Finlands kyrka och — ehuru icke till fullo bekräftat av alla anglikanska kyrkliga myndigheter — med den svenska kyrkan. Från den anglikanska kyrkan har önskemålet om och intresset för n. som ett led i kyrkornas närmande till varandra spritt sig till andra, så att frågan om n. nu är allmänkyrklig. Fortsättningskommittén efter den andra ekumeniska världskonferensen för »Faith and Order» (se Ekumenik) utsåg också 1939 en teologisk kommission (Commission on Intercommunion) med uppgiften att a) samla och redogöra för de rättsregler och den praxis beträffande n., som finnes i de olika kyrkorna, b) redogöra för och granska de teologiska och andra skälen till att n. tillåtes eller icke tillåtes samt c) uppställa principerna för den ekumeniska rörelsens ställningstagande till n. Kommissionens rapport »Intercommunion» förelades Faith- and Order-konferensen i Lund 1952. 1177 NATURALISME Den avgörande frågan, på vilken olika kyrkor och teologer lämnat olika svar, har varit, huruvida n. bör utgöra ett av stegen mot kyrkoenhet, och alltså bör tillåtas innan de olika kyrkorna kunnat möta varandra i gemensam bekännelse och uppbyggnad och vara en hjälp för dem i deras strävan att uppnå denna enhet eller om n. bör bilda avslutningen på det ekumeniska arbetet och utgöra tecknet på att kyrkorna övervunnit sin splittring och nått den fulla samhörigheten med varandra. I den lutherska världen är frågan om n. som överallt eljest aktuell. I Tyskland har den samlat sig kring frågan om n. mellan de lutherska och reformerta kyrkorna. Medan de reformerta och de som tillhört den gammalpreussiska unionen ställt sig positiva till n., ha de, som tillhöra Vereinigte Evang. Luth. Kirchen in Deutschland (VELKD) hittills ställt sig avvaktande. I Norden ha de evangelisk-lutherska kyrkorna, vilka alltid stått i »full kommunion» med andra kyrkor av samma bekännelse, sedan länge praktiserat »öppet nattvardsbord», d.v.s. de yägra ej medlemmar av kyrkor av annan bekännelse att deltaga i deras nattvardsfirande. Direkta överenskommelser om n. med andra kyrkor har däremot ej slutits utöver vad som nämnts om Finlands och Sveriges kyrkors n. med den anglikanska. Sedan 1952 föreligger dock även överenskommelse om n. mellan den svenska kyrkan och Skottlands presbyterianska kyrka (Church of Scotland). I den svenska frikyrkovärlden har förslag uppgjorts till en frikyrkofederation inom landet, som även skulle omfatta n. Se även Ekumenik. Litt.: Intercommunion. Report of a theological commission of faith and order, ed. by D. Baillie —J. Marsh (London 1952); Abendmahlsgemeinschaft? (Evangelische Theologie, Beiheft 3, 2 ed., München 1938); R. Askmark, The theological principles of intercommunion from the Lutheran viewpoint (i World conference on faith and order. The 1947 meeting of the continuation committee, Oxford—Washington 1947). R.A. NATURALISME er navnet på en filosofisk anskuelse, som i videst mulige grad vil for- 1178