NATURFOLKENS RELIGIONER bort och gick vilse i skogen, där han plötsligt fick mänsklig gestalt. Senare gifte han sig med en ung kvinna och blev anfader till en stor stam. En annan stams anfader var en apa, som tillhörde en katinganbo. Dessa andra stammar tillhöra alltså egentligen katinganstammen, och deras medlemmar äro bröder och systrar till katinganborna. När därför katinganbon skall frambära ett offer, har han rätt att gå ut på huvudskallejakt bland de besläktade stammarna. Deras fallna medlemmar kunna nämligen träda in i katinganbons ställe. Härigenom blir huvudskallejakten en rent rituell akt, som är grundad på mytiska föreställningar. Samma tankegång om ett ställföreträdande lidande gäller beträffande djuroffren, eftersom svinet, hunden, katten och hönan enligt ursprungsmyten äro barn till de första människorna. Dessa djur betraktas därför också som syskon till katinganbon, som genom att sända dem i döden själv dör och därigenom får nytt liv. Hela människolivet är alltså bestämt av urtidsskeendet. Livsmönstret är enhetligt, trots att dajakernas religion och kultur utgör en komplicerad företeelse, där det inhemska substratet överlagrats av både hinduismen och Islam. När Schärer såsom kristen missionär med barthiansk skolning går in på sanningsfrågan, betecknar han denna religion som ett människoverk, genom vilket kollektivet dyrkar sig självt i mytisk gestalt. Feuerbach och Durkheim komma på detta vis även in i denna bild, trots att Schärer i opposition mot tidigare religionsteorier läter densamma domineras av gudsidén. Se även Animism, Etnografi, Etnologi, Fester och helgdagar, Förfäderskult, Höggudstro, Kult, Magi, Makt, Myt och de olika världsdelarna och länderna. Litt.: 1—2. W. Schmidt, Der Ursprung der Gottesidee 1—11 (Münster i. W. 1912—54); dens., Handbuch der vergleichenden Religionsgeschichte (Münster i. W. 1930); dens., Religionen hos urkulturens folk (Sthm 1936); F. Boas, The mind of primitive man (2 ed. New York 1946); dens., Race, language and culture (New York 1940); É. Durkheim, Les formes élémentaires de la vie religieuse (Paris 1912); L. Lévy-Bruhl, 1187 La mentalité primitive (2 ed. Paris 1947); dens., Les carnets (Paris 1949; modifikation och återkallande av tidigare teorier); R. H. Lowie, Primitive religion (2 ed. New York 1948); W. D. Wallis, Religion in primitive society (New York 1939; utmärkta bibliografier till den systematiskt upplagda framställningen); Æ. Briem, På trons tröskel. Studier i primitiv religion (Sthm 1948; religionsfenomenologi, referat av kulturkretsläran och andras forskningar i australiernas religion); G. Carlberg, Kultur och religion (Sthm 1951; utförlig kritik av Durkheim, W. Schmidt, m. fl. ensidiga teoretiker); W. J. Goode, Religion among the primitives (Glencoe 1951); Ad.E. Jensen, Mythos und Kult bei Naturvölkern (Wiesbaden 1951; mycket viktig kritik, men förf. är själv bunden av teorierna om den urspr. skapande människan och kulturspridningen); P. Radin, Die religiöse Erfahrung der Naturvölker (Albae vigiliae, N. F. 11, Zürich 1951); dens., The world of primitive man (New York 1953); P. Schebesta, Die Religion der Primitiven (i Christus und die Religionen der Erde 1, Wien 1951); R. Thurnwald, Des Menschengeistes Erwachen, Wachsen und Irren. Versuch einer Paläopsychologie von Naturvölkern (Berlin 1951; rationalistisk). — D. W. 7T. Shropshire, The Church and primitive peoples (London 1938); Die heutigen Naturvölker im Ausgleich mit der neuen Zeit, hrsg. von D. Westermann (Stuttgart 1940); G. H. Smith, The missionary and primitive man (Chicago 1947); B. Sundkler, Bantu prophets in South Africa (London 1948); A. Grenfell Price, White settlers and native peoples (Melbourne—Cambridge 1950); Aa. A. Koskinen, Missionary influence as a political factor in the Pacific Islands (Helsingfors 1953). 3. J. G. Frazer, The golden bough. A study in magic and religion 1—12 (3 ed. London 1911— 15; Aftermath 1936; förk. sv. övers. Den gyllene grenen, Sthm 1925); M. P:son-Nilsson, Primitiv religion (3 ed. Sthm 1934; i denna uppl. är det intellektualistiska utvecklingsschemat i viss mån genombrutet); C.-M. Edsman, Religionshistoriska principfrågor i ljuset av nyare litteratur (i Ny kyrkl. tidskr. 1952). 4. H. Schärer, Die missionarische Verkündigung auf dem Missionsfeld (Basler Missionsstudien, N. F. 18, 1946; utförligare i S:s diss. i Leiden s. å.); endast ett urval av den enormt rika speciallitt. på de geografiskt skilda områdena skulle spränga alla gränser för en bibliografi, se härför den löpande tidskriftslitt. av både allmän och regional natur, t.ex. The American anthropologist, Anthropos, Man, Paideuma, Zeitschrift f. Ethnologie; 1188