Afrika, Journal des américanistes, Oceania, och lokala handböcker, fasta eller löpande bibliografier i stil med Handbook of South American Indians 1—4 (Washington 1946—48); C. Kluckhohn—K. Spencer, Bibliography of the Navaho Indians (New York 1940) och African abstracts. För handböcker, bibliografier och tidskrifter, se vidare L.-N. Malclès, Les sources du travail bibliographique 1—2 (Genève—Lille 1950—52; 2, kap. 2, s. 10—31, med hänv. till regionala bibliografier). Ex. på förebildliga monografier äro M. Leenhardt, Do Kamo. La personne et le mythe dans le monde melanésien (Paris 1947), och M. Griaule, Dieu d'eau (Paris 1948). C.-M. E. NATURLIG RELIGION. Den »naturliga religionen» var ett vanligt tema för upplysningsteologiens och upplysningsfilosofiens betraktelser över kristendomen. Särskilt utvecklades hithörande idéer i England i samband med en deistisk kristendomssyn (jfr Deisme); tänkare sådana som filosoferna Locke, Tindal och Toland och kyrkomän såsom biskop J. Butler m. fl. ha tolkat kristendomen i riktning mot en »naturlig religion». I Frankrike fingo liknande idéer snart en mera radikal prägel; under det att man i England vanligen betonade samhörigheten mellan kristendomen och en »naturlig religion», tenderade man i Frankrike, delvis på grund av motsatsen till den där härskande romersk-katolska teologien, att sätta upp en »naturlig», rationalistiskt uttänkt religion såsom motsats till kristendomen. Från början låg i betoningen av den n. r. en kritik ej minst av den protestantiska ortodoxien, vilken sett den i bibeln givna uppenbarelsen såsom grund för kristendomens sanning och såsom norm för dess innebörd. Medan ortodoxien strängt skilde mellan rätt och falsk lära, ville man inom upplysningsteologien avvisa alla dogmer och all »lära» och menade, att kärnan i ej blott olika kristna riktningar utan i all religion i sista hand vore en och densamma, även om kristendomen representerade ett högre och renare utvecklingsstadium än andra religioner. Denna kärna tänktes utgöras av vissa idéer om Gud, dygd och odödlighet; den framträdde i praktisk dygdeutövning. I den »naturliga religionen» sammanföllo teoretiska 1189 NATURLIG RELIGION förnuftssanningar och praktisk moral och religion. Därför blev det för upplysningsteologien egentligen meningslöst att tala om kristendomen såsom en specifik, uppenbarad religion. Det väsentliga i den vore ej något, som skilde den från andra religioner utan tyärtom något som förenade den med dem. Därför var, förklarade Tindal, kristendomen lika gammal som världen (jfr dennes arbete: »Christianity as old as the Creation»). Den vore egentligen given i och med människans natur. Att antaga en motsats mellan en så fattad kristendom och en sann och värdefull bildning och kultur eller ett naturenligt liv vore orimligt. En upplyst människa kunde bäst förverkliga kristendomens ideal. Dogmer och ortodoxa läror vore däremot en förvanskning av en rätt förstådd kristendom. Detta menade man också framgå av Nya testamentet, vari den n. r. ansågs ha förkunnats av Kristus. Särskilt evangelierna vore en källa för »naturlig religion»; Pauli brev menade man vara mera svårförståeliga. En viktig förutsättning för utvecklandet av en »naturlig religion» var den distinktion mellan naturlig och uppenbarad teologi, som man gjort i den medeltida skolastiken och som senare också i något förändrad form blev bestämmande för uppfattningen av förhållandet mellan en förnufts- eller naturgiven och en uppenbarad gudskunskap inom protestantiska riktningar efter reformationen. Då man inom skolastiken skilde mellan naturlig och uppenbarad teologi, ansåg man den naturliga teologien omtalad t. ex. i Rom. 2: 14 f.; denna del av teologien vore tillgänglig för förnuftet. Den hade man först att lära känna och tillämpa för att kunna höja sig till den uppenbarade teologien. Den naturliga teologien grundade sig enligt den äldre franciskanerskolan på en lägre form av nåden, den uppenbarade på en högre form. Den naturliga teologien utgjorde som helhet ett lägre trappsteg på vägen mot den högre, uppenbarade teologien. — För Thomas av Aquino gavs inom den naturliga teologien insikt om Guds existens; treenigheten och vad därtill hörde kunde däremot blott fattas på den uppenbarade teologiens högre stadium. Enligt den 1190