NATURLIG RELIGION Luther är Guds uppenbarelse av sin vrede överallt en sann uppenbarelse, och all »hednisk» religion visar Guds vrede över en förvänd inställning till Gud genom att hela relationen till skapelsen tenderar att bli pervers. — I våra dagar kan striden mellan de schweiziska teologerna K. Barth och E. Brunner sägas just röra frågan om en naturlig teologi, resp. en naturlig gudskunskap eller en n. r. (jfr Dialektisk teologi). Barth förnekar och Brunner bejakar en sådan. Men båda befinna sig egentligen inom ramen för den skolastisk-upplysningsteologiska frågeställningen, och ingen av dem har på allvar tagit upp eller nått förståelse för Luthers syn, enligt vilkens konsekvenser ett bortvändande från en rätt tro på Gud visar sig i en förvänd inställning till skapelsen, varför förhållandet till det naturligt givna, också bortsett från uppenbarelsen i Kristus, kan sägas vittna om Guds närvaro i världen. Den skolastiska och den upplysningsteologiska formen av naturlig teologi, bakom vilka står samma frågeställning, har man vanligen oreflekterat haft såsom en självklar förutsättning, då man tolkat Rom. 1:20 eller 2:14 f., varför man även på exegetiskt håll stundom letts att läsa in dessa tankar i texten. I själva verket torde emellertid Paulus utgå från en helt annan frågeställning. Han vill ej ställa upp en teori om huru människan kan nå upp till Gud också utom Kristus genom det i skapelsen naturligt givna eller genom en naturlig lag, som är uppenbarad i människans samvete, utan han vill visa huru alla människor, judar såväl som hedningar, i grunden äro utan ursäkt, då de göra orätt. Själva ägandet av den uppenbarade lagen ger ej judarna ett företräde, ty för alla beror det på hur de ställa sig och handla. Och alla, som avvisa den gudomliga sanningen, då den uppenbaras i någon form eller framträder som det rätta och goda, ha ansvar. Ty tron på Kristus är ej en ideologi, som människan tvångsvis måste acceptera utan att i sitt inre kunna bejaka den. Den är ej människan främmande och går ej emot vad hon kan känna som sant och rätt. Tvärtom: i och genom den 1195 kristna uppenbarelsen stärkes allt sant och rätt och avslöjas den Guds dom, som alltid vilar över all orätt och all förvrängning av sanningen. Kristus kom till av Gud skapade och för liv och rättfärdighet bestämda människor, och han återförde dem, som avfallit och gått vilse från sin bestämmelse, till sitt rätta mål. Med en senare teologis uttryckssätt kunde det sägas, att Pauli framställning i Rom. 1 och 2 hänger samman med att arvsynden alltid innebär skuld och ej har någon ursäkt, trots att människan föds in i den. Detta är emellertid motsatsen till vad som vanligen kallas naturlig teologi eller religion. Se även Kristendomens väsen. Litt.: Arthur Bury, The naked gospel (3 ed. London 1691); M. Tindal, Christianity as old as the creation (London 1731); J. S. Semler, Historische Einleitung in die Gottesgelersamkeit (Inledn. till S. J. Baumgarten, Evangelische Glaubenslehre 1, Halle 1759); Magazin für christliche Dogmatik und Moral, hrsg. von J. F. Flatt 1—17 (Tübingen 1796—1812); C. F. v. Ammon, Biblische Theologie 1—3 (2 ed. Erlangen 1801—02); dens., Die Fortbildung des Christentums zur Weltreligion 1—4 (1836—40) ; F. Schleiermacher, Über die Religion (2 ed. Berlin 1806; särsk. femte talet); J. F. Röhr, Briefe über den Rationalismus (Aachen 1813); J. A. H. Tittmann, Pragmatische Geschichte der Theologie und Religion (Leipzig 1824); F. Jodl, Geschichte der Ethik 1—2 (Stuttgart 1882—89); K. Aner, Der Aufklärer Friedrich Nicolai (Giessen 19192); H. Wijkmark, Samuel Ödman (diss. Lund, Sthm 1923); E. Troeltsch, Gesammelte Schriften 4 (Tübingen 1924—25); R. Bring, Teologi och religion (Lund 1937; s. 51—155); dens., Kristendomstolkningar (Sthm 1950); R. Josefsson, Den naturliga teologins problem hos Luther (Uppsala univ. årsskr. 1943: 4); E. Brunner, Natur und Gnade (Tübingen 1934); K. Barth, Nein! (München 1934); H. Olsson, Grundproblemet i Luthers socialetik 1 (diss. Lund 1934); dens., Calvin och reformationens teologi 1 (Lunds univ. årsskr. N. F. Avd. 1, bd 40, nr 1, 1948); dens., Den naturliga gudskunskapens problem enligt den senmedeltida nominalismen (i Svensk teol. kvartalskr. 1950); M. Lackmann, Vom Geheimnis der Schöpfung (Stuttgart 1952); C. E. Raven, Natural religion and Christian theology. Gifford lectures 1952 (Cambridge 1952). R.Bg NATURLIG TEOLOGI, se Naturlig religion. 1196