NORDENS KYRKOGEOGRAFI finner noen mening i tilværet. Den kan også kalles »n. som livsfølelse» og kan sies å ha til motto Predikerens »alt er forfengelighet». På klassisk vis er tankegangen utformet i den indiske læren om maya, illusjonen. Schopenhauers“ pessimisme var av samme type. I følge P. Mongré er virkeligheten et uinnskrenket kaos. I vår tid har denne form for n. fått veltalende uttrykk hos M. Heidegger og fremfor alt i J.-P. Sartres eksistensialisme*® med dens tale om alle tings absurditet. Denne innstillingen, som har gjort »det tragiske», »angst» og »fortvilelse» til filosofiske motebegreper, gjør seg også sterkt gjeldende i skjønnlitteraturen og er et trekk som ikke kan overses i tidens åndelige fysiognomi. Etisk eller axiologisk n. er den livsholdning som ikke anerkjenner gyldige etiske normer. Hit hører Stirners destruktive teorier. Hos Nietzsche* (»Der Wille zur Macht») betyr »den europeiske n.» den krise- og oppløsningstilstand som det europeiske menneske er kommet inn i ved at »den gamle Gud er død» og med ham det gamle verdisystem. I sitt maktprinsipp og overmenneskeideal mente han selv å ha funnet botemidlet mot n., men omsatt i nazistisk voldspolitikk avslørte det seg som symptom på n. Den rent positivistiske retts- og verdifilosofi viser drag av n., men vil unndra seg konsekvensene. Politisk er n. det navn Turgenjev i »Fedre og sønner» 1861 satte på den revolusjonære, intellektuelle anarkisme i Russland. Som »n.s far» nevnes gjerne N. G. Tschernischewski, stifteren av det revolusjonære selskap »Det unge Russland». Innflytelsen fra A. Herzen var sterk. Estetisk n. kjennetegnes ved oppløsningen av enhver estetisk norm. Uttrykket »poetiske nihilister» er allerede brukt av Jean Paul i 1804. Bevisst nihilistisk var den dadaistiske retning i malerkunsten (1916— 21). Kultur-n kan en kalle den ytterliggående naturalisme* og primitivisme som står på naturens side mot kulturen. Religiøs n. faller sammen med ateism e*. 1223 Litt.: S. Gätschenberger, Nihilismus, Pessimismus und Weltschmerz (Deutsche Zeit- und Streitfragen herausg. v. F. v. Holtzendorff, Berlin 1881); K. Oldenberg, Der russische Nihilismus von seinen Anfängen bis zur Gegenwart (Leipzig 1888); A. Dorner, Pessimismus, Nietzsche und Naturalismus, mit besonderer Beziehung auf die Religion (Leipzig 1911); K. Jaspers, Phychologie der Weltanschauungen (3. ed. Berlin 1925); F. Schweyer, Politische Geheimverbände (Freiburg im Br. 1925); H. R. Goldschmidt, Der Nihilismus im Licht einer kritischen Philosophie (diss. Zürich, Thayngen—Schaffhausen 1941); A. Ljungdal, Nihilismens filosofi (Sthm 1943; om Uppsalaskolen); H. Ruin, I konstens brännspegel (Lund 1949; s. 158: dadaismen) J.B. H. DEN NIKENSKE TROSBEKJENNELSE, se Oldkirkelige symboler. NOMADMISSION, se Lappar, Omstrejfermisjonen. NOMINALISM, se Skolastiken. NORDAMERIKA, se Amerikas förenta stater, Canada, Mexiko. NORDENS KYRKOGEOGRAFI. Samtliga Nordens länder blevo i religiöst hänseende starkt präglade av reformationen i dess lutherska form. Den ortodoxt lutherska fromhetstypen blev även utmärkande för dem alla, även om regionalt betingade olikheter funnos. Under de två sista seklen ha emellertid dessa lutherska enhetskyrkor tydligt differentierats, icke endast inbördes utan även inom sina egna områden. I våra dagar utvisa därför de nordiska länderna helt olika struktur mot bakgrunden av en gemensam religiös grundval. Detta framgår klart, när man som i det följande skärskåädar varje land för sig ur kyrkogeografisk synpunkt. Jfr även Kyrkogeografi. Sveriges nuvarande religiösa geografi är helt betingad av den religiösa utvecklingen under de två sista seklen. Den enhetliga gammallutherska kyrkan i Sverige, som var allenarådande under 1600-talet, började redan tidigt under 1700-talet att differentieras, dels genom de pietistiska och herrnhutiska rörelserna, dels genom upplysningsidéernas inträngande bland de högre stånden. Medan pietismen huvudsakligen kom 1224