alltjämt stor popularitet, under det att kyrkobesök och nattvardsdeltagande icke längre äro en allmän vanesak. Med reservation för att bilden snabbt förändras kan man teckna Sveriges religiösa geografi genom att tala om en mera obruten kyrklig bygd i södra och västra Sverige, ett av väckelsen (i såväl luthersk som angloamerikansk form) påverkat Mellansverige och det i olika områden av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, baptismen och læstadianismen starkt präglade Norrland. Missionsförbundet, baptismen och pingströrelsen verka både i stad och på land, medan metodismen och frälsningsarmén huvudsakligen påträffas i städer och större samhällen. Till bilden hör slutligen att den gammallutherska kyrkliga seden nästan helt försvunnit, under det att nya kyrkliga vanor och bruk ständigt framväxa, samt att det kristna arvet icke längre är medvetet för stora delar av den yngre generationen, särskilt bland storstadsbefolkningen. Se även Sverige och art. om de olika stiften. Litt.: B. Lundman, Sveriges religiösa geografi (Lund 1942; med många kartor och omfattande litt.-hänvisn.); G. Westin, Trossamfunden i Sverige (Uppsala 1945); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946); Svenska kyrkans årsbok (Sthm 1921 ff.). Se även biskoparnas ämbetsberättelser i stiftens prästmöteshandlingar, skildringar i stiftens julböcker samt litt. till de olika samfunden. Hg Pl Danmarks kirkelige geografi er i nutiden væsentlig bestemt af udviklingen i det 19. årh. Reformationen påvirkede kun i enkelte byer befolkningen religiøst. Landbefolkningen vedblev at leve i religiøse forestillinger og skikke, som var nedarvet fra hedenskabet og katolicismen. Pietismen var ingen vækkelse, men en regeringsforanstaltning, som dog øvede påvirkning gennem skole, konfirmation og andagtslitteratur, og herrnhutismen gennemsyrede udfra sine centrer (København, Kristiansfeld og enkelte pletter i Nordjylland) ret store områder. Bondereformerne omkring 1800 betød 1) at udskiftningen opløste det gamle landsbysamfund, hvor kirken var centrum og præsten 1229 De kirkelige retningers udbredelse og styrke. 1: Sogne hvor over halvdelen af menighedsrådet er valgt efter ukirkelige retningslinjer. 2: Sogne hvor over 50% af menighedsrådet er grundtvigsk. 3: Sogne hvor ingen kirkelige retninger har klart flertal, men hvor de tilsammens er i flertal eller hvor der er kirkeligt fredsvalg. 4: Sogne hvor over 50 % af menighedsrådet er Indre Missionsk. 5. Valgmenighed. 6: Frimenighed. (Udarbejdet efter kort af lektor Aa. H. Kampp i Københavns Folkehøjskoles årsskrift 1946 på grundlag af de statistiske opgivelser i Kirkelig håndbog 1943. København, Århus og Odense er ikke medtaget.) den ledende i kulturel henseende; dermed nedbrødes den kollektive almuereligiøsitet og den vanemæssige tro afløstes af dels stigende sekularisering, dels individualistisk oplevelseskristendom med »foreningskirkelig» gruppedannelse, og således lagdes grunden til vækkelsesbevægelser, der atter kunne differentieres efter forkyndelsens art og efter personlighedernes varierende ejendommeligheder; 2) at den øverste del af bondestanden, gårdmandsklassen, blev økonomisk selvstændig ved fæstets overgang til selveje, og dermed indtrådte en gennem det 19. årh. stadig dybere spaltning i landbobefolknin- 1230