alle kirkelige og ukirkelige vækkelser, mens Lolland-Falster har meget svagt kirkeligt fremtoningspræg. Nordslesvig er endnu overvejende bestemt af, at både Indre Mission og grundvigianismen har haft et særligt forhold til den nationale kamp i de egne. Se også Danmark og art. om de forskellige stift. Litt.: Kirkelig håndbog 1951 og 1955 (Khvn 1951, resp. 1955); P. G. Lindhardt, Vækkelser og kirkelige retninger i Danmark (Khvn 1951); P. Nedergaard, Personalhistoriske, sognehistoriske og statistiske bidrag til en dansk præste- og sognehistorie (Khvn 1949 ff.). P. G.L. Finland. Det nutida kyrkliga livet i Finland bestämmes i stor utsträckning av de inomkyrkliga rörelserna. Deras utbredning är i hög grad geografiskt begränsad, ehuru i synnerhet i södra Finland skarpa gränser ej kunna dragas. De större städerna och industricentra äro dessutom i religiöst hänseende heterogena. Ytterligare finns det områden, som blivit oberörda av väckelsefromheten. Dit hör en betydande del av Tavastland, där en traditionell kyrkofromhet råder, och Åland, som endast i viss mån påverkats av den evangeliska rörelsen. För övrigt kan Finland i stort sett indelas i fyra kyrkogeografiska huvudområden: bedjarrörelsens sydvästra Finland, det evangeliska södra Finland, den finska pietismens mellersta Finland och det læstadianska norra Finland. Den ålderdomliga bedjarrörelsen dominerar i en betydande del av Satakunda och några församlingar i Egentliga Finland. Starkast framträder den i trakten av Euraminne, men även i närheten av städerna Raumo och Björneborg. En med densamma besläktad rörelse var renqvistianismen (jfr Renqvist) i trakten kring Sordavala, vilken även räknar anhängare i Lahtis. Den evangeliska rörelsen (hedbergianismen, jfr Hedberg, Lutherska Evangeliföreningen) är flerstädes djupt förankrad i södra Finland. Dess gräns mot nordost följer en linje från Himango och Lochteå i norr till Veckelax i söder. Före kriget hade den dessutom många anhängare på Karelska näset och under senare tid har den vunnit 1233 NORDENS KYRKOGEOGRAFI 7 N = xxx Bedjarerörelsens / YAA område i )- Den evangeliska rörelsens nord- | ostgräns Pietismens huvud- NQ områden = l æstadianismens \ sydgräns. Læsta- | |} | Y takunta \ % dianismen i Sao 100 200 km. spridning i norra Karelen. Bortom den angivna gränslinjen har den i allmänhet ytterst få anhängare. Givetvis är spridningen inom det angivna området mycket olika. I det gammalkyrkliga Tavastland och i bedjarrörelsens område förekommer den egentligen icke. Starkast har kyrkolivet präglats av den evangeliska rörelsen i trakterna kring Åbo, i Loimijoki och Tyrvis prosterier samt i delar av södra Österbotten. I vissa delar av Tavastland är den starkt kyrkligt präglad. Den finska pietismens (herännäisyys, de väckta) huvudområde omfattar ett bälte i mellersta Finland, som sträcker sig från Bottniska viken till riksgränsen i öster. Områdets gräns löper i norr från Kalajoki i en båge till Suomussalmi och i söder från Himango till Pieksämäki och därifrån till Pielisjärvi. Även norrut förekommer pietistiskt inflytande i trakteına av Brahestad och Uleåborg. Dessutom framträder pietismen starkt i några socknar i södra Öster- 1234