DET NYE TESTAMENTE Vitalis Norström. det absoluta, hamnat i erfarenhetsfrämmande, filosofiskt ohållbara konstruktioner och återfallit i okritiskt förkantska spekulationer. Och idealismens gudomlighet är därjämte icke, säger N., »Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, icke heller Jesu Kristi fader, icke den ande, som stundom företer sig för människorna i åskådlig gestalt, som i ordets fulla betydelse är verksam i historien till menniskoslägtets frälsning och salighet». Men N., som icke helt insåg motiven, bl. a. de djupgående kunskapsteoretiska skälen för den idealistiska metafysiken, åstadkom inte någon radikal uppgörelse med dess filosofiska grundprinciper. Ej heller såg han sig föranlåten att ta avstånd från dess identifikation av det kristna gudsbegreppet med begreppet om det absoluta. Reagerande mot idealismen satt han trots allt kvar i dess position, ehuru han modifierade den under inflytande av Kant“ och nykantianismen samt av Spencer och pragmatismen. På förnuftets plats i det idealistiska systemet satte N. 1271 den religiösa känslan. I den menade han sig ha funnit den för all sanning grundläggande vissheten om det i sig verkliga och absoluta, som ligger till grund för all verklighet ìi övrigt. Det var på denna punkt som Hägerström* med sitt programmatiskt antimetafysiska avvisande av tanken på en översinnlig verklighet och sin uppfattning av den religiösa känslan som ett objektslöst, rent subjektivt tillstånd tog nästa steg i svensk filosofisk och religionsfilosofisk tradition. I sin kultur- och samhällskritik gav N. konkreta tillämpningar av sin grundåskådning. Även influerad av sådana kulturfilosofer som Dilthey och Eucken, liksom också av Nietzsche, vände han sig särskilt mot vad han kallade radikalismen, dvs. den dåtida liberalismen. Han fann den företrädd icke minst av Ellen Key och menade, att den i grund och botten var en frihetsfientlig naturalism. Sin polemik riktade han därjämte mot kollektivism och masskultur. De kritiska diskussioner av naturvetenskapliga forskningsmetoders räckvidd, som han också ägnade sig åt, framstå som ett uttryck för hans vakna mångsidighet. Genom sitt tänkandes aktualitet och vidd och genom sin kraftfulla personlighet, som. avspeglar sig i hans märgfulla och stundom glänsande prosa, utövade N. ett stort inflytande, men vag i principerna verkade han — i motsats till Boström och Hägerström — icke skolbildande. Litt.: V. Norström, Religion och tanke (Sthm 1912; utvidg. tysk övers. Religion u. Gedanke... mit Einführung hrsg. v. E. Åkesson, Lund 1932, m. förteckning av N:s viktigaste skrifter); Æ. Liljedahl, Vitalis Norström 1—2 (Sthm 1917— 18); E. Åkesson, Norströmiana (Sthm 1924). S. E. R. NYA KYRKAN, se Swedenborg. DET NYE TESTAMENTE. 1. Tekstens historie. I oldtiden, på N. T.s tid var pap yrus det almindelige skrivemateriale. Papyrusbladene blev fremstillet af papyrusplantens stængler, der skars ud i tynde, flade stykker, som pressedes sammen; de enkelte blade klæbede man sammen til lange strimler (biblia), som opbevaredes sammenrullede; når de skulle læses, måtte strimlen 1272