NYKTERHETSRÖRELSEN rik Renqvist omfattade densamma. De första nykterhetsföreningarna voro likväl halvabsolutistiska. Denna ståndpunkt intogs även av »Kohtuuden ystävät» (Mäåttlighetens vänner) 1859 i Helsingfors. Husbehovsbränningen förbjöds 1866. Efter 1870 växte n. med ökad styrka till en modern folkrörelse. Framgången stod i nära samband med samhällets omgestaltning. Föreningsväsendet blomstrade och nykterhetssammanslutningar uppstodo i allt större utsträckning. Den moderna n., som idéhistoriskt hör samman med den anglo-amerikanska puritanismen, står på hel-absolutismens grund och förkastar följaktligen bruket av alla alkoholdrycker. Ölet hade alltmera blivit en rusdryck att räkna med. Impulserna från Amerika, där man gått in för helnykterheten, ökade i styrka. Slutligen visade sig den radikala inställningen vara en styrka. Sveriges första hel-absolutistiska nykterhetsförening var »Strid och seger» i Göteborg 1873. Dess stiftare stodo de frikyrkliga strävandena nära, ett förhållande, som överhuvudtaget kom att karakterisera den moderna n. i Norden. Av största betydelse för n. blev Godtemplarorden. Dess första svenska loge stiftades 1879 av baptistpastorn O. Bergström. Godtemplarorden (IOGT) i Sverige har vuxit till en mäktig organisation, som även utförl ett betydande folkbildningsarbete. Till sin inställning var den i början allmänt religiös och dess ritual kristligt präglad. I början av detta århundrade har godtemplarrörelsen under inflytande av den allmänna sekulariseringen alltmera glidit bort från den tidigare ideologien. I stället har man betonat sociala, medicinska och naturvetenskapliga synpunkter. De radikala elementen bildade nykterhetsorden Verdandi (NOV). Dessutom arbetar i Sverige Nationaltemplarorden (NTO). I avgjort kristen anda verkar »Sveriges Blåbandsförening». Därjämte finns det andra nykterhetssammanslutningar. I Riksutskottet för de kristnas n. äro statskyrkan och frikyrkosamfund företrädda. N. har även centrala samarbetsorgan. I Danmark upplevde den hel-absolutistiska n. från 1870-talet ett genombrott. Även Godtemplarorden har inom n. spelat en vik- 1283 tig roll (den första logen grundades 1880), ehuru n. i Danmark icke nått samma omfattning som i övriga nordiska länder. Av tjugo föreningar är »Danmarks Afholdsforening» den största. I Norge grundade A. Kloster 1859 den första helnykterhetsföreningen, ur vilken »Norsk totalavholdsselskap» uppstått. Godtemplarna verka där sedan 1877. Brännvinsförbud var infört i Norge 1916—1926, en kortare tid rådde även starkvinsförbud. På Island är Godtemplarorden den viktigaste nykterhetsföreningen. Totalförbud infördes där 1915, vilket, efter modifikationer 1922, åter upphävdes 1933. Till en betydande folkrörelse blev n. i Finland. Tidigast stod hel-absolutismen i nära samband med den frikyrkliga rörelsen. 1883 ombildades »Kohtuuden ystävät» till centralorganisationen »Raittiuden ystävät» (Nykterhetens vänner) på hel-absolutistisk grund. Ledande inom n. voro dr M. Helenius-Seppälä och Alli Trygg-Helenius. N. i Finland har tidtals arbetat för en effektiv alkohollagstiftning. 1919—1932 rådde förbudslag. Godtemplarorden har först efter landets frigörelse kunnat bedriva verksamhet. Nykterhetssträvandena inta en framträdande plats i det kyrkliga livet och samtliga religiösa rörelser omfatta n:s ideal. Under den senaste tiden har n. i Norden kunnat anteckna en viss tillbakagång. I stor utsträckning beror detta på den kris, i vilken 1800-talets ideella folkrörelser överhuvud befinna sig. Den nutida n. har i allmänhet övergivit den nykterhetspolitiska inriktningen med det lagstadgade rusdrycksförbudet som enda mål, vilken framträdde särskilt starkt under detta sekels andra och tredje årtionde. Den betonar i stället en mångsidig inriktning av nykterhetssträvandena och vikten av allmän folkbildning. Litt.: J. Bergman, Nykterhetsrörelsens världshistoria (2 ed. Sthm 1926—1928); dens., Den svenska nykterhetsrörelsen (3 ed. Sthm 19183); E. Rodhe, Kyrkan och nykterhetsrörelsen. En historisk studie (Sveriges kristliga studentrörelses skriftserie 46, Uppsala 1915); 7'. Larsson, Reformen i brännvinslagstiftningen 1853—1854. Förhistorien (diss. Göteborg, Sthm 1945); O. Petersson, Goodtemplarordens i Sverige historia 1284