NÅD som nu uppenbaras, 11:23, 13:43, 14: 26, 18:27, 20:24, om »nådens ord», 14:3, 20:32. Missionärerna »anbefallas åt Guds nåd», 14: 26, 15:40. Mest programmatiskt ter sig 15: 11: »Vi tro att det är genom Herren Jesu nåd, som vi bliva frälsta». Detta ljuder paulinskt, och det är också hos Paulus som vi alldeles särskilt möta tanken på Guds n. Hans brev äro omslutna av en inledande och en avslutande nådesönskan, Rom. 1:7, 16:20; 1 Kor. 1:3, 16:23 etc. och även inuti breven talar han ofta och gärna om Guds n. Vi bliva »rättfärdiggjorda gratis, genom hans nåd», Rom. 3: 24, jfr Ef. 2: 5, 8. Frälsningen beror icke på »gärningar» utan på »tro», eljest är det icke n., Rom. 4: 16, 11:6. Genom tron ha vi tillträde till n., 5:2, Guds n. »överflödar», Rom. 5:15 etc.; 2 Kor. 4:15, 9:8, 14. Denna Guds n. kommer genom Kristus, Rom. 5: 15, och Paulus betonar till den grad denna Guds nådesbevisning i den närvarande tiden att han från och med Kristus räknar en ny tid, »under nåden» i motsättning till den föregående tiden »under lagen», Rom. 6: 14 f. Men jämte den ena stora nådesgärningen i Kristus kan Paulus också tala om många nådesbevisningar, som kommer de kristna till. Han talar om de nådegåvor, charismer, som kommit församlingarna till del, Rom. 12:6; 1 Kor. 1:7, 4. Mot Paulus har Gud visat sin n. också däri att han har givit honom apostlaämbetet, Rom. 1:5; Gal. 2:9; 1 Kor. 3: 10. Allt vad han är, är han genom Guds n., och allt vad han verkat är ett verk av Guds n., 1 Kor. 15: 10. Mitt i lidande och svaghet får han lära: »min nåd är dig nog», 2 Kor. 12: 9. Av de övriga nytestamentliga skrifterna är det särskilt 1 Petr. och Hebr., som tala om Guds n. Gud är »all nåds Gud» 1 Petr. 5: 10, som nu uppenbarat den n., som profeterna förebådat, 1:10. De kristna äro nu »medarvingar till livets nåd», 3:7, »förvaltare av Guds mångfaldiga nåd», 4:10. Hebr. talar om »nådens tron», till vilken vi nu ha tillträde, 4:16, om »nådens ande», 10: 29 och om den nuvarande tiden som det stora nådestillfället, 12:15. Också i dessa skrifter är n. knuten till kristusuppenbarel- 1299 sen. Gud bevisar »sin nåds översvinnliga rikedom genom godhet mot oss i Kristus Jesus», Ef. 2: 7. Litt.: G. Wetter, Charis (Leipzig 1913); J. Moffat, Grace in the N. T. (London 1931); J. Wobbe, Der Charisgedanke bei Paulus (diss. Münster 1932); The doctrine of grace, ed. by W. T. Whitley (London 1932); C. H. Dodd, The bible and the greeks (London 1935); P. Denis, La révélation de la grâce dans St. Paul et dans St. Jean (Liège 1949; kat.); R. Bultmann, Theologie des N. T:s (Tübingen 1948—53). O. L. Dogmhistoriskt och systematiskt. För den västerländska kyrkan bleyv Augustinu s”* lära om n.av avgörande betydelse. Genom honom fixerades de termer och problemställningar, med vilka teologien alltsedan dess i stort sett arbetat. Medan det dogmatiska intresset hos de grekiska kyrkofäderna inriktades på förhållandet mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur (jfr Kristologi), vilken fråga berörde frälsningens innebörd, kom på latinskt område genom Augustinus frågan om frälsningen att utformas såsom problemet om förhållandet mellan n. och den fria viljan (liberum arbitrium). Det var en i den gamla kyrkan självklar tanke, att människan ej, såsom gnostikerna menade, var determinerad, utan utrustad med fri vilja. Därmed avsåg man även att hävda hennes ansvar och skuld inför Gud. Men denna tanke betonades av Pelagius och hans meningsfränder (jfr Pelagianism) på ett sådant sätt, att den fria viljan gav människan förmåga att själv skapa fram en inför Gud gällande rättfärdighet genom att med goda gärningar bryta syndens vana (n. fick då huvudsakligen betyda den i människans natur liggande, av Skaparen givna förmågan). Den urkristna tanken på en Guds rättfärdighet i Kristus syntes då löpa fara att försvagas och i sista hand göras överflödig. I detta läge ingriper Augustinus med sin nådelära, vilken skärptes till sin slutgiltiga utgestaltning just i de antipelagianska skrifterna. Enligt honom är Gud människans högsta värde (summum bonum), och före fallet var människan helt inriktad på detta. Men såsom utrustad med fri vilja valde hon 1300