Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅD
haglig för honom. Gud gör ensam syndaren
rättfärdig. I rättfärdiggörelsen, som alltså
sker sola gratia, är på en gång domen,
som med nödvändighet måste fördöma
skilsmässan från Gud (synden), och n.
närvarande. Detta sker då så, att n. övervinner
och omvandlar domens följd för människan.
Detta skedde genom Kristus, som i sin död
borttog människans skuld samt dess följd,
den eviga döden. I tron på Kristus är så n.
verksam och övervinner ständigt hos den
kristne dom och död. Och ju djupare domen
erfares, desto fullare kan n. mottagas.
Domen är innerst en sida av Guds n. och Guds
rättfärdighet är uttryck för hans kärlek;
både dom och n. återge Guds verkliga
förhållande till oss; domen är n:s och
kärlekens reaktion mot det onda. Den förlåtelse
för synden, som Gud ger och som är ett
uttryck för hans n., betyder alltså intet
överseende med det onda; förlåtelsen är alltid på
något sätt förbunden med och uttryck för
kampen mot det onda. I själva förlåtelsen
ligger ett delgivande av kärlekens makt över
det onda.
N. betyder alltså för reformationen ej en
kraft, given till människan, utan Guds
förhållande till henne, sedan genom Kristus
den skapelseenliga gemenskapen återställts
och fördjupats. Därför blir uttrycket n.
sakligt sett likbetydande med »Kristus» eller
»evangelium». Andra ord såsom förlåtelse,
försoning, rättfärdiggörelse komma att i
huvudsak täcka samma realitet, blott att
denna angives från något olika
utgångspunkter och med betonande av olika sidor
däri. Kärlek och barmhärtighet äro
utmärkande för Guds väsen (Gud är, säger Luther,
en källa, där idel kärlek väller fram). Dessa
begrepp kunna sägas uttrycka detsamma
som n.; för människan efter fallet är
alltsamman tillgängligt genom Kristi verk, som
övervunnit den skilsmässa, som låtit
kärleken verka som vrede och nåden som dom.
Genom Luthers reformation kom alltså
begreppet n. att få helt annan innebörd och
tillhöra en annan frågeställning än i
skolastiken; n. blir synonym med och uttryck
för Guds kärleksgärning i Kristus; däremot
bortfaller förhållandet »n. — fri vilja» så-
1307
som en uppgift att lösa för teologien. Leden:
i detta begreppspar stå nämligen ej på
samma plan, så att de skulle kunna tänkas
samverka. »N.» är Guds kärleksfulla handlande;
»fri vilja», uttrycker i detta sammanhang
människans uppror mot Gud och självtagna,
falska frihet, hennes inbillade
självständighet i förhållande till honom. Och då del i
luthersk teologi senare talats om motsatsen
mellan »tro» och »gärningar», varvid
»gärningar» avvisats såsom grund för
rättfärdiggörelsen, anger »tro», liksom nåd, ej en
kvalitet eller ett tillstånd hos människan,
utan det förhållande mellan Gud och
människa, där frälsningen helt är en
gudsgärning, och begreppet »gärningar» det, där
frälsning och salighet orsakas ay
människans fromhet eller moral. »Gärningarna»
äro alltså tänkta så, att de formellt äro
moraliskt och religiöst bestämda, men reellt
uttryck för människans egoistiska önskan att
medelst dem förvärva åt sig frälsning och
salighet. N. och »fri vilja», gudomlig
gärning och mänsklig gärning äro alltså i detta
sammanhang beteckningar för två motsatta
förhållanden till Gud och kunna då ej
sammanfogas till en enhet. Och då denna fråga
återkommit, är detta bevis på att de
skolastiska frågeställningarna trängt undan
Luthers grundsyn.
En fråga, varmed ovannämnda motsats
n.— fri vilja sammanblandats, är den om
människans passivitet och aktivitet i
gudsförhållandet, en sammanblandning som
uppkommer, om tron tänkes som en
habitus, ett själstillstånd, varav handlingar
utgå, vilka fattas som naturliga yttre uttryck
för detta tillstånd. Då uppfattas avvisandet
av »gärningar» som värdesättandet av själva
trons själstillstånd, fattat såsom passivitet.
Denna sammanblandning orsakade den
lutherska ortodoxiens svårighet att giva
gärningarna och etiken rum tillsammans med
rättfärdiggörelse genom tro. En människa
som lever i tro, är emellertid enligt Luther
visserligen helt inställd i mottagande av
Guds outgrundliga, skapande, omotiverade
kärlek och n., och hon är i den meningen
totalt mottagande och passiv — hon kan
ej i någon mån själv skapa fram eller
1308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0670.html