NÄDENS ORDNING En bok om kyrkan av svenska teologer (Sthm 1942); R. Prenter, Spiritus creator (diss. 2 ed. Khvn 1946); Hj. Lindroth, Tankar om kyrkan och sakramenten (Sthm 1948); A. Nygren, Herdabrev till Lunds stift (Sthm 1949); R. Bring, Kristendomstolkningar i gammal och ny tid (Sthm 1950); R. Prenter, Ordet og ånden (Khvn 1952). V. Lm NÅDENS ORDNING, frälsningsordningen (lat. ordo salutis), betecknar en metod att framställa kristendomens innehåll i systematiskt sammanhang i den mån det berör den enskilde, eller nåden sådan den av den helige Ande tillämpas på människan. Dogmhistoriskt betecknar n. en utveckling av den analytiska metoden i dogmatiken, vilken under ortodoxiens tid efterträdde den tidigare loci-metoden. N. går i huvudsak ut på att bestämma det kristna troslivet under en rad termer, som tillsammans skola ge en fullständig bild av frälsningen till dess subjektiva sida. En biblisk anknytningspunkt finner man främst i Rom. 8:29, där Paulus tecknar Guds verk till människans frälsning under synpunkterna förutbestämmelse, kallelse, rättfärdiggörelse och förhärligande. På denna grundstomme, där dock det första begreppet i regel icke får plats, bygges sedan i olika variationer ett detaljerat system, där element ur den medeltida botordningen och mystikens traditionella frälsningsstadier utnyttjas och få bestämma även förståelsen av de nämnda paulinska begreppen. En bild av läran om n., sådan den i den utgående lutherska ortodoxien bragts till relativ fullbordan, ger D. Hollazius, som har följande schema: kallelsen, upplysningen, omvändelsen, pånyttfödelsen, rättfärdiggörelsen, den mystiska föreningen, förnyelsen, bevarandet i tro och helgelse, förhärligandet. Utformningen av systemet för n. är såväl inom ortodoxien som i senare teologi synnerligen skiftande. Medan den tidigare ortodoxien närmast avsåg en logisk framställning av det kristna livet såsom ett verk av den helige Ande i människan, kom efter hand intresset att fängslas av försöken att i n. framställa en psykologisk bild av vad som sker i den 1315 människa som utvecklas från livet utanför tron fram till ett moget kristet tillstånd. När denna uppfattning blev omsatt i förkunnelse och själavård, inlades i n. därjämte syftet att visa människorna den rätta vägen till tro. Härvid räckte det icke med att man, gärna i formell anslutning till Luthers utläggning av den tredje trosartikeln, skildrade de olika momenten i n. såsom Andens verk; det var också nödvändigt att ge anvisning om människans rätta förhållande härtill. Så utvecklas jämsides på olika håll, inom lutherdomen t.ex. i den pietistiska uppbyggelselitteraturen, på reformert mark främst i metodismen, en uppfattning om n., enligt vilken de olika begreppen häri beteckna stadier som människan bör passera på sin väg fram till en fullmogen kristendem. Därmed har intresset på ett avgörande sätt förskjutits från Guds verk genom den helige Ande till vad människan upplever i sitt inre. I förkunnelsen drar detta gärna med sig en indelning av människorna i grupper, vilkas ställning på utvecklingsskalan preciseras, och för vilka Guds ord i dess olika funktioner anvisas. Härvid opererar man i allmänhet med ett förenklat schema för n., där frälsningsvägen anges genom stadierna väckelse, omvändelse och helgelse. Under omvändelsen hör teologiskt sett den som en momentan akt uppfattade rättfärdiggörelsen, som sammanfaller med pånyttfödelsen. Denna har härigenom skilts från dopet och har blivit liktydig med tändandet av ett medvetet trosliv. För själavården blir det viktigaste bemödandet att kunna identifiera den enskilde med hänsyn till uppnått stadium i n., för att man sedan skall kunna ge de för varje enskilt fall lämpade anvisningarna till ett fortsatt framåtskridande. Som exempel på en dylik praktisk utformning av n. i själavårdens intresse kan nämnas den också i Norden mycket lästa andaktsboken »Nådens ordning till saligheten» av D. Hollazius, sonson till den tidigare nämnde teologen med samma namn. Här samordnas den teologiska åtskillnaden mellan lag och evangelium i Guds ord med den enskilda människans andliga utvecklingsstadier sålunda, att lagen skall förkunnas för 1316