O OBADJA. O:s bok, den fjärde i Tolvprofetboken, den kortaste av G.T:s böcker, består endast av 21 verser. Boken omfattar två huvuddelar: domsoraklet mot Edom, verserna 1—14, och profetian om Jahves dag, då hedningarna förgöras och Israel segerrikt återvänder till sitt land, verserna 15—21. För dateringen av O:s bok erbjuda verserna 11—14 en fast punkt; i dessa uppgives orsaken till domen över Edom vara den, att i Jerusalems ödestimma även Edom hade anslutit sig till fienderna, hånat judarna, bortrövat deras egendom och antastat dem som räddats från undergång. Just sådan var situationen vid Jerusalems förstöring år 587—-6 f. Kr. (jfr Klag. 4: 21). Den ståndpunkt edomiterna då intogo kvarlämnade hos judarna en känsla av bitterhet, som ytterligare fick näring därav att edomiter bosatte sig på vissa övergivna områden i Juda och därigenom beredde svårigheter för dem som återvände från exilen. Det glödande hatet mot edomiterna hos O. kan bäst förklaras med utgångspunkt i dessa erfarenheter, och bokens uppkomst kan sålunda förläggas till omkring åren 500—400. Möjligen har bokens författare i sitt Edom-orakel haft stöd av någon gammal profetia, eftersom det i Jeremiabokens 49 kap. finnes en nära parallell till detta orakel. Den apokalyptiska förutsägelsen om en universell Jahves dag, som finnes i senare delen av O:s bok, ådagalägger dock, att den i sin nuvarande form härstammar från judisk tid. Mycket möjligt är, att den senare delen ursprungligen utgjort en profetisk liturgi och att boken sålunda icke är ett enhetligt verk. I överskriften anges 0. som mottagaren av »synen», men om en profet med det namnet finnas inga andra uppgifter. Namnet, som betyder 1323 »Jahves tjänare», kan mycket väl vara blott en skapelse av redaktören utan historisk grund. O:s bok präglas av en trång nationalism, men den återspeglar en fast tro på Jahves vedergällande rättfärdighet och utmärkes av ett sunt sedligt allvar. Se även De mindre profeter. Litt.: Utom kommentarverken till Tolvprofetboken: Th. H. Robinson, The structure of the book of Obadiah (Journal of theol. studies 17, Oxford 1916); M. Haller, Edom im Urteil der Propheten (Beiheft z. Zeitschr. f. d. alttest. Wiss. 41, Giessen 1925); M. Bic, Zur Problematik des Buches Obadjah (Supplements to Vetus Testamentum 1, Leiden 1953). A. La OCKULTISM. Benämningen härstammar från det latinska ordet occultus, fördold, hemlig. Den användes för första gången av Karl Kiesewetter om bemödandet att teoretiskt lära känna och praktiskt behärska företeelser i natur- och själslivet, som falla utanför den vardagliga erfarenhetens likaväl som den vetenskapliga forskningens gränser. I sin strävan att nå det översinnliga leder o. till kvasireligion. O:s historia innesluter en omfattande skala av olikartade företeelser från trolldom, magi" och spådomskonst till mysterier, alkemi, astrologi*, teosofi*, spiritism* och vissa former av modern parapsykologi. O. vädjar till en esoterisk kunskap om världsgåtor. Den västerländska o:s historia visar en synkretistisk sammanblandning av platonskt-pythagoreiska, gnostiska, nyplatonska och judisktapokalyptiska traditioner och den kan till en viss del härledas från två källor: den synkretistiska litteratur som tillskrives Hermes Trismegistos samt den judiska kabbalistiken. I teosofien bifogas därtill ännu 1324