OFFER som innefattade två dogmer av avgörande betydelse. Den ena gällde påvens univ ersalepiskopat och innebär, att påven ensam är den universelle biskopen över hela kyrkan, som alla andra biskopar äro skyldiga ovillkorlig lydnad. Den andra härmed nära sammanhängande dogmen var o., som utsäger, att »när den romerske påven talar ex cathedra, d.v.s. när han under utövandet av sitt ämbete som alla kristnas herde och lärare i kraft av sin högsta apostoliska auktoritet träffar avgörande beträffande en lärosats, som gäller tron och sederna och som bör omfattas av hela kyrkan, äger han genom det gudomliga bistånd, som är utlovat åt honom i den salige Petrus, den ofelbarhet, som den gudomlige Frälsaren har velat att hans kyrka skall vara utrustad med vid fastslåendet av lärosatser beträffande tron och sederna. Därför äro sådana påvliga avgörelser i sig själva irreformabla och icke först genom kyrkans samtycke.» Med denna dogm upphävdes de allmänna konciliernas självständighet. Dogmatiskt. Enligt romersk åskådning har o. fundamental betydelse för kyrkans fortbestånd. Kristus, som är den personliga, gudomliga sanningen, kan blott vara närvarande i ett samfund, som är den orubbliga och ofelbara bäraren av den gudomliga sanningen och i vilket enheten i den tro, som Kristus lär, ofördärvad bevaras genom den Helige Ande. Denna trosenhet finns i den romerska kyrkan och principen för densamma är påvens uppdrag såsom efterträdare till Petrus, åt vilken Kristus överlämnade ledningen av hela kyrkan (Matt. 16: 18; Luk. 22:32; Joh. 21: 15—17). Enligt evangelisk åskådning innebär o. en lika fundamental och ödesdiger förvanskning av kristendomen. Artikeln om rättfärdiggörelsen genom tron utsäger, att den rättfärdighet, varigenom syndaren kan bestå inför Gud, består däri, att Gud själv i ordet kommer och tar sin boning hos syndaren. Men Gud ensam bestämmer, när det förkunnade ordet genom hans Andes kraft blir det evangelium, i vilket Kristus kommer och bor hos syndaren. Det kan icke uppställas några mänskliga garantier för att or- 1335 det är det rätta och verkar på rätt sätt. Den inställning, som kräver mänskliga garantier för ordets riktighet, innan den vågar lita på ordet självt, är icke tro utan vantro. Men den romerska kyrkan sätter just påven och hierarkien i Kristi ställe och söker genom dem garantera ofelbarheten hos den frälsande sanningen och de frälsande krafterna. O. betyder härvidlag, att garantisystemet drivits till sin spets. Se även Autoritet, Påve, Påvedöme. Litt.: Förutom kyrko- och dogmhistoriska handböcker se: C. Mirbt, Quellen zur Geschichte des Papsttums und des römischen Katholizismus (4 ed. Tübingen 1924); L. v. Ranke, Die römischen Päpste in den letzten vier Jahrhunderten (9 ed. Leipzig 1889); Hj. Holmquist, Påvedömets historia 1800—1920 (Sthm 1920); Fr. Nielsen, Romerkirken i det nittende hundredaar (2 ed. Khvn 1895—98) ; E. Caspar, Geschichte des Papsttums 1—2 (Tübingen 1930—33); K. Algermissen, Konfessionskunde (6 ed. Celle 1950); Fr. Heiler, Der Katholizismus (München 1923); R. Prenter, Skabelse og genløsning 1 (Khvn 1951); W. Elert, Der christliche Glaube (2 ed. Berlin 1941); M. Schmaus, Katholische Dogmatik 1 (5 ed. München 1953); J. Ludwig, Die Primatworte Mt. 16: 18—19 in der altkirchlichen Exegese (Münster i. Westf. 1952); W. Niesel, Das Evangelium und die Kirchen (Neukirchen 1953). V. Lm OFFER, (av lat. offerre) noe som er båret Iram, en gave. De ord som i de forskjellige religioner gjengives med o. brukes om en rekke religiöse handlinger av tilsynelatende meget ulik art. Meget ofte knytter der seg til dem forestillingen om en gave eller en handling som har verdi i guddommens öyne og derfor på en eller annen måte er »virkningsfult» (»mektig») i religiös henseende; oftest hörer det også med at den skal »koste» noe, at den er »verdifull» også fra menneskets (menighetens) side. Man kan si at o. er en »maktfylt» og »maktvirkende» handling som settes i forbindelse med og aktiviserer de »hellige», skapende, livsfremmende og fornyende krefter og makter (»velsignelsen»). Idet handlingen foretas av den maktutrustede kultiske person, f.eks. med et dyr av bölingen, med jorden, med et kornband av 1336