återställande av gudsbelätet hos människan. — Ord och sakrament är verksamma nådemedel, vilka för med sig Kristus och allt hans goda till människan. I det världsliga regementet har Gud överlämnat sin makt till överheten, konungen, som är hans ämbetsman och ansvarig inför honom. Han har att bruka makten enligt kärleksbudet, till det allmänna bästa, icke sitt eget. På samma sätt är domaren Guds ämbetsman. Han råder icke över sin dom, ty den är Guds och icke hans. Se även Laurentius Petri. Litt.: Olavus Petri, Samlade skrifter 1—4 (Uppsala 1914—1917); K. B. Westman, Reformationens genombrottsår i Sverige (Sthm 1918); dens., Reformation och revolution (Uppsala univ. årsskr. 1941:7:8; bl.a. om dödsdomen, med |litt.- anv.); S. v. Engeström, O. P. och den medeltida kristendomen (Uppsala univ. årsskr. 1941: 7:7); G. Westin, Historieskrivaren O. P. (diss. Lund 1946); R. Murray, O. P. (Sthm 1952; biografiskt huvudarbete); M. Lindström, O. P. — en dogmhist. kontur (i Svensk teol. kvartalskr. 1952); S. Ingebrand, O. P. och reformationen (Ny kyrkl. tidskr. 1952). M. L. DE OLDKATOLSKE FEDRE, se Kirkefedre. DEN OLDKATOLSKE KIRKE, se Gammalkatolska kyrkan. OLDKIRKELIG LITTERATUR omfatter alle litterære frembringelser av kristne i oldtiden, også de heterodokse; man medregner også dokumenter av upersonlig art som kanonfortegnelser, bispelister o.s. v. I alminnelighet regnes de nytestamentlige skrifter ikke til o., dels med den motivering at de i egenskap av kanoniske står i en særstilling, dels fordi disse i praksis studeres som en egen disiplin. Som tidsgrense settes de siste kirkefedre* i Østen og Vesten. Man kan også sette grensen for den egentlige o. i midten av 5. årh. O.s språk inntil utgangen av 2. årh. er gresk. Endog romerske forfattere skriver gresk inntil Hippolyt (d. 235). Fra 3. årh. går språkgrensen slik at Illyricum er grenseland, Egypt og Libya gresktalende, Africa og Numidia latinsk. Den latinske o. begynner med oversettelser av bibelske skrifter i 2. årh. En martyrakt år 180 er første 1353 OLDKIRKELIG LITTERATUR originaldokument, mens Tertullian fra slutten av 190-årene opptrær som den første originale forfatter. Den syriske o. begynner ca. 180 med Tatian og er dels oversettelseslitteratur, dels original. Det samme gjelder den armeniske fra 5. årh. av, mens den koptiske er uoriginal. Den i omfang og i historisk, litterær og teologisk verdi betydeligste litteratur er den greske og latinske. Av de litterære genera mangler skuespillet fullstendig, og romanen er bare å finne som ansatser. Ellers har o. overtatt alle den antikke litteraturs former og til dels omformet dem etter sitt behov. Den opprinneligste litterære form i o. er utvilsomt brevet med konkret foranledning og adresse, først uten litterære pretensjoner, men etterhånden med bruk av litterære virkemidler. Tradisjonen fra 1. Clemensbrev og Ignatiusbrevene (ca. 100) fortsettes i en stadig rikere brevlitteratur (Cyprian, Augustin), hvor særlig de biskopelige brev, og da igjen især patriarkers og pavers, spiller stor rolle. Kunstbrevet, epistelen, er representert fra Barnabasbrevet av (ca. 130), men sparsomt. B re vforfalskninger opptrær mest i form av falske apostelbrev. Prekenen* som litteraturart begynner med 2. Clemensbrev (midten av 2. årh.) og opptrær fra Origenes av i form av homilie, d. v. s. belærende tekstutleggelse. Genren kulminerer med Johannes Chrysostomus, Ambrosius og Augustin. Beslektet med denne er den retoriske tale (Clemens Alexandrinus, Basilius, Chrysostomus, Augustin). Dialogen moster oss leilighetsvis fra Justin av (ca. 150), først i apologetikkens tjeneste, siden i »stridssamtaler» om dogmatiske spørsmål. Apologien som litterær form finnes hos apologetene* og senere hos Tertullian, Clemens Alexandrinus, Origenes, Lactantius og Augustin (»De civitate Dei»). Stridsskrifter ruver sterkt i o. Kampen mot gnosticismen i 2. og 3. årh., senere mot manikeismen, avfødte en stor anti-heretisk litteratur (Irenæus, Tertullian, Hippolyt, Origenes, Epiphanius, Augustin) som mer og mer går over i indre-kirkelig polemikk, særlig fra den arianske strid av (4. årh.) og i senantikkens kristologiske stri- 1354