ORDSPRĀKSBOKEN Mos. I G.T. ses Guds talte ord som skapende og som en virksom makt i historien (f. eks. Jes. 55: 10 f.). Tanker om det maktfylte guddomsord var også ellers kjent i Orienten. En rekke av utsagnene om O. har paralleler i det som i jødedommen sies om V isdommen, som var virksom ved skapelsen og tok bolig i Israel. Med Visdommen blir Loven identifisert (f.eks. Sirak 24). I betraktning kommer også jødiske forestillinger om Guds »Boen» (Shekina=Gud slik han bor i templet, i Israel o.s.v.) og Guds »Tale» (Memra=Gud slik han taler). Kanskje gis der også forbindelseslinjer til tanker i mer heterodoks jødedom om den himmelske viseregent som er bærer av Guds navn (den )»lille Jahve», Jaoel, Metatron). Hos Filon’ fra Alexandria er (Guds) Logos samtidig Guds skaperplan og formidler av menneskenes gudserkjennelse. Jødiske tanker er her forbundet med forestillinger fra gresk filosofi. Særlig i stoisk filosofi finner vi en lære om Logos= verdensfornuften som også det enkelte individ har del i. Gnostisismen kjenner en rekke varierende utformninger av tanken om den himmelske midler, åpenbarer og forløser. Også termen O. kan her ha vært brukt. I forskningen har man søkt å forklare Logos-tanken hos Johannes snart ut fra den ene, snart ut fra den andre av disse forestillinger. En eldre forskning fremhevet berøringen med filosofien; idag er man mer tilbøylig til å søke den nærmeste historiske bakgrunn i en gnostiserende jødedom. Men hele materialet må tas i betraktning, og samtidig må den johanneiske Logos-læres nytestamentlige egenart betones. Det nye ligger i budskapet om O.s inkarnasjon i Jesus Kristus. Den spekulative interesse trer tilbake; åpenbaringen er en åpenbaring av Guds nåde, frelsen mottas i troen (Joh. 1: 16—17 og 12—13). Til tross for den skarpe dualisme mellom O.s lys og mørket i verden, blir den bibelske skapertro fastholdt. O.s inkarnasjon er forutsetningen for denne enhet av skaper- og frelser-tro. 4. Dogmehistorisk. Læren om Jesus som 1379 O. kom til å få stor betydning. For apologetene* ble Logos-tanken et viktig middel til å fremstille kristendommen som den sanne filosofi. Hos Origenes (se Alexandrinsk teologi) inntar tanken om O. en sentral plass i hans læresystem. Men Origenes’ Logoskristologi viste seg senere å være utilstrekkelig som vern mot arianisme*. Ved den endelige utformning av den oldkirkelige kristologi og trinitetslære (se Treenighed) kom derfor tanken om Kristus som O. til å tre mer i bakgrunnen. I vår tids dialektiske teologi* har man særlig lagt vekt på tanken om Jesus som Guds talte ord, hans åpenbaring. Se også Guds ord, Kristologi. Litt.: A. Aall, Der Logos 1—2 (Leipzig 1896— 99; inngående, noe foreldet); L. Dürr, Die Wertung des göttlichen Wortes im Alten Testament und im alten Orient (Leipzig 1938); R. Bultmann, Das Evangelium des Johannes (Göttingen 1941); C. H. Dodd, The interpretation of the fourth gospel (Cambridge 1953). N. A. D. ORDINASJON, ORDINATION, se Kyrkliga vigningar. ORDSPRÅKSBOKEN hör till den gammaltestamentliga vishetslitteraturen*. Liksom David av traditionen gjorts till psalmdiktningens upphovsman och Mose till lagstiftningens, tillskrives vishetslitteraturen S a 1 omo. Att Salomo inte är O:s författare är klart redan därav att boken är uppdelad i mindre samlingar med olika författarangivelser: »de vises ord», 22:17 och 24:283; »Agurs, Jakes sons, ord och utsaga», 30: 1; »konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom», 31: 1. O. ställer oss inför en internationell litteraturart, som flitigt odlats över hela Främre orienten både i mycket gammal och mycket sen tid. Från Egypten äro kända omkring ett dussin vishetsskrifter omspännande tiden från 3. till slutet av 1. årtusendet f. Kr. En av dessa, Amenemopes Vishet har tjänat som förebild för 22: 17—23: 11. I stort sett äro dessa egyptiska vishetsskrifter uttryck för ett aristokratiskt feodalsamhälles ståndsetik. I Israel kan man följa en utveckling av visheten i nationell-religiös riktning. Resultatet av denna utveckling är fullt tydligt i den yngre vishetslitteraturen, t. ex. Syraks 1380