ORTODOXA KYRKAN uppställa teologiska konceptioner, som skulle ersätta de andliga verkligheterna. Ay samma skäl förblevo den östliga traditionens fäder på mysteriets mark och ersatte ej Gud med bilder av Gud. Icke tänkande över Gud utan förening med Gud är målet: gudomliggörelsen. »Gud blev människa, för att människan skulle bliva Gud.» Detta ord av Athanasius är det stora ledmotivet i o:s teologi. Dogmats motsägelse överskyles icke genom försök att anpassa det till tänkandet. Människan har fastmer att förändra sitt eget intellekt för att nå fram till kontemplationen ay den uppenbarade verkligheten. Vägen därtill är askesen, som man kan beteckna som cett fullföljande av Kristi liy på jorden, varigenom människan gör sig beredd för nådens mottagande, varvid »nåden» ej så mycket syftar till rättfärdiggörelse som till frälsning. Rättfärdiggörelsen spelar alltid blott en sidoordnad roll inom o., som i den protestantiska överbetoningen därav ser en antiromersk ensidighet. Den på tredje ekumeniska konciliet i Efesus (431) formulerade dogmen om Maria som »gudaföderska» (Ðsotóx0os) är den enda mariologiska dogmen. Mariadyrkan intager en stor plats i o. men förlorar aldrig sambandet med N.T. och med inkarnationsfrågan, i vars intresse denna dogm formulerades. Maria är förebild för den frivilliga lydnaden (Luk. 1:38) och representerar därigenom mänsklighetens fria avgörelse för inkarnationen, som Gud ingalunda påtvingar människorna. Guds moder personifierar också traditionen före kyrkans egentliga uppkomst (Luk. 2:19 oçh 51). Skillnaden mellan protestantism och ortodoxi har man sökt definiera med att ange inkarnationen såsom väsensbestämmande för den ena, uppståndelsen för den andra. Att inkarnationen emellertid är lika avgörande för o:s teologi framgår av dess uppfattning om kyrkan. För kyrkan är inkarnationens paradox väsentlig, men Kristus är också det mänskliga livets urbild. Inkarnationen innebär det gudomliga livets inbrytande i vår nuvarande värld, efter syndafallet präglad av döden. Kristus såsom den andre Adam återställer det ursprungliga till- 1399 ståndet. Detta liv förverkligar sig i kyrkan som Kristi ena kropp; den ännu kämpande kyrkan är redan nu i nådens rike och hoppas på det slutgiltiga paradistillståndet vid tidernas ände. Synlig och osynlig kyrka äro oskiljaktiga. Till denna ena kyrka höra levande, döda och änglar. Den är preexistent såsom Logos, förebildad i Israels folk, inkarnerad med Gudssonen. Liksom Sonen uppenbarar triniteten, är kyrkan en spegelbild av den treenige Guden: väsendets enhet och personernas mångfald. Med varje mänsklig personlighet förutsättes ett »vi», eftersom den är skapad efter den treenige Gudens avbild. Människan är blott i ett »vi» en ny människa, nämligen i kyrkan. För denna kyrkans enhet präglade Chomjakov uttrycket sobornostj (=all-enhet, katolicitet). Sobornostj är icke att jämställa med kollektiv, eftersom individen i ett sådant går under, medan den här bibehåller sin frihet. Endast dess egocentriska tillvaro uppgives. I denna mening har man att förstå det starka betonandet av den apostoliska successionen, som borgar för katoliciteten genom tiderna. Synliggörandet av all-enheten mellan Kristus, den ende Herren, och hans kropp, kyrkan, skeri eukaristins sakrament, det kyrkliga livets medelpunkt. Dess innebörd sammanfaller varken med romersk transsubstantiationslära eller luthersk konsubstantiationsteori. Det gudomliga handlandet i eukaristin begränsas ej till elementen, utan begagnar dem såsom förbindelse mellan Kristus och hans kyrka — kyrkan uppfattad som ontologisk totalitet, icke som en förening av individer. Tron inom denna kyrka som helhet och enhet, den helige Ande, som lever däri, samt Kristi löfte utgöra såkramentets realitet. O:s förhållande till protestantismen och till den ekumeniska rörelsen. Relationer mellan reformationen och den ortodoxa kyrkan funnos från början. Redan vid Leipzigdisputationen åberopar sig Luther på den grekiska kyrkan för att bevisa sin tes mot påvens auktoritet. På liknande sätt förhåller det sig med hans nattvardslära och hans krav på prästäkten- 1400