skap. I de lutherska bekännelseskrifterna stödja sig flertalet av läropunkterna och reformförslagen på auktoriteter inom den grekiska kyrkan under de sex första århundradena. Melanchthon hade personliga relationer till östkyrkliga teologer, såsom t.ex. serbern Demetrius, som hjälpte honom vid översättningen av Augsburgska bekännelsen och sedan överbringade denna till patriarken av Konstantinopel. Under andra hälften av 1500-talet förde Tübingen-professorn Crusius en teologisk brevväxling med patriarken av Konstantinopel, Jeremias II. Kyrillos Lukaris, som sedan blev ekumenisk patriark, stod i kontakt med kalvinskt färgad kristendom, vilket spåras i hans omstridda »Confessio fidei». Under de följande århundradena kunna följande exempel på ömsesidiga relationer nämnas: den i Ryssland inträngande protestantiska mystiken (Valentin Weigel, Jacob Böhme); mötet mellan Peter den store och Leibniz, vilken senare på nytt gav liv åt de ekumeniska tankarna; A. H. Franckes intresse för den ortodoxa kyrkan, förmedlat genom W. H. Ludolf; Jung Stillings eskatologiska idéer, som verkade starkt på tsar Alexander I; den »heliga alliansen», vari tanken på en ekumenisk samling av de tre kyrkotyperna väcktes; Gossners arbete i S:t Petersburg. De ryska teologer, som efter första världskriget levde i exil, framför allt i Frankrike, bragte o. i fastare förbindelse med den nutida ekumeniska rörelsen. Dock är o:s hållning gentemot den ekumeniska rörelsen ännu ej entydigt bestämd. Å ena sidan säger man, att o. är »Kristi enda sanna, ofördärvade kyrka» (Bulgakov). För denna riktning kan enheten förverkligas blott genom ett återvändande till o. Denna uppfattning trädde mycket tydligt i dagen på ett koncilium i Moskva i juli 1948. Å andra sidan har t. ex. metropoliten Germanos av Tyatira förklarat, att det ej vore uteslutet, att frälsningen kunde finnas också utanför 0. — Att komma fram till en entydigare förklaring återstår ännu. D.T. Litt.:1. Historia och allmänt: ŁL.Boissard, L'Église de Russie 1—2 (Paris 1867); D. Fehr- 1401 ORTODOXA KYRKAN man, Orientens och Roms kyrkor (Sthm 1920); N. v. Arseniev, Die Kirche des Morgenlandes (Samml. Göschen 918, Berlin—Leipzig 1926); S. Zankow, Das orthodoxe Christentum des Ostens (Berlin 1928); P. I. Malitskij, Kristillisen kirkon historia 1—3 (Nyslott 1928—1930); Friedrich Heiler, Urkirche und Ostkirche (München 1937); Procès-verbaux du premier COnNgrès de théologie orthodoxe à Athènes, ed. by H. Š$. Alivisatos (Athènes 1939); Ekklesia 10, Die orthodoxe Kirche auf dem Balkan und in Vorderasien. Geschichte, Lehre und Verfassung der orthodoxen Kirche (Leipzig 1939—1941); N. Zernov, The church of the eastern Christians (London 1942); Die Ostkirche und die russische Christenheit, hrsg. v. E. Benz (Evang. Akad.28, Tübingen 1949); Die Moskauer orthodoxe Konferenz (hrsg. v. kirchl. Aussenamt d. E. K. D., Witten—Ruhr 1949); Metropolit Seraphim, Die Ostkirche (Stuttgart 1950); E. Benz, Die Ostkirche (Freiburg— München 1952; lutherska teologers syn på o. sedan 1500-talet). 2. Liturgi: De heliga liturgierna (Sthm 1886); Den orthodox-katholske (orientalske) kirkes guddommelige liturgier (Khvn 1909); Ritualer for den orthodox-katholske (orientalske) kirkes sacramenter (Khvn 1910). Texter i tysk övers.: Griechische Liturgien, Bibl. der Kirchenväter bd. 5 (Kempten—München 1912); Die hl. Liturgie unseres hl. Vaters Joh. Chrysostomus, ed. Benediktinerpriorat Amay (1937); H. S. Alivisatos, Der Kultus der Kirche (i Ekklesia, bd 10, Leipzig 1939—1941). 3. Teologi: W. Guettée, Exposition de la doctrine d'Église orthodoxe (Paris 1866); A. S. Khomiakoff, L'Église latine et le protestantisme au point de vue de l’Église d'Orient (Lausanne— Vevey 1872); J. Michalcescu, Die Bekenntnisse und die wichtigsten Glaubenszeugnisse der griechisch-orientalischen Kirche im Originaltext (Leipzig 1904); Den orthodox-katolske (orientalske) kirkes udførlige christelige katekismus. (Khvn 1908); Den ortodoxa kristenheten och kyrkans enhet (Sthm 1921); N. Malinovski, Ortodoksinen dogmaattinen jumaluusoppi (Sordavala 1921); Östliches Christentum. Dokumente 2, hrsg. v. N. v. Bubnoff—H. Ehrenberg (München 1925); M. Jugie, Theologia dogmatica christianorum orientalium 1—5 (Paris 1926—35); E. Briem, Den religiösa upplevelsen i dess kristna huvudformer 1 (Lund 1930); S. Bulgakoff, L'Orthodoxie (Paris 1932) ; The church of God, an Anglo-Russian symposium, ed. by E. L. Mascall (London 1934); G. Florovskij, Puti russkago bogoslovija (Wege russischer Theologie) (Paris 1937); 1402