skall nu icke förnekas, att Konkordieformelns fäder sökte bekämpa eller neutralisera varjehanda filippistiska, d. v. s. från Melanchthon stammande tendenser i läroutvecklingen. Man ville otvivelaktigt tillvarataga arvet direkt från Luther. Men den frågeställning, vari de omstridda läropunkterna insattes, var i väsentlig utsträckning icke en för Luthers utan för Melanchthons teologiska tänkande karakteristisk problemställning. På grund därav kommo frågorna att även då direkta Luther-uttalanden åberopades, i mycket lösas i melanchthonsk anda. På detta vis, d. v. s. genom sättet att ställa de avgörande teologiska frågorna, kom det melanchthonska inflytandet att via Konkordieformeln gå in i o., även om filippismen i betydelse av en teologisk partimening i allt väsentligt avvisades. Medan filippismen och den därmed i vissa punkter sammanhängande reformerta åskådningen utsöndrades, kommo de tyska landskyrkor, som erkände Konkordieformeln och Konkordieboken, att trots varje kyrkas statskonfessionella självständighet, i läromässigt hänseende bilda en sluten enhet. Detta utgör det kyrkligt-bekännelsemässiga underlaget till o0., som trots att den sträcker sig över en avsevärd tidrymd (1500-talets senare del till 1700-talets förra) kännetecknas av stor enhetlighet. 3. Historia. I det tidigaste skedet av den lutherska o:s historia togs ledningen av det ernestinska Sachsen med det strängt lutherska Jena, där Flacius verkade, det albertinska Sachsen, som med sitt filippistiskt-kryptocalvinistiska Wittenberg först måste undergå en ortodox reningsprocess, och Württemberg, som under förarbetena till det endräktsverk, som ledde till Konkordieformeln, spelat en framträdande roll. Här verkade en rad av den dåtida lutherdomens främsta representanter såsom Jakob Andreae, Johann Brenz, Aeg. Hunnius, Leonhard Hutter. Att märka är, att till den lutherska o:s tidigaste företrädare höra flera av Konkordieformelns fäder. 1600-talet utgör högortodoxiens tid. Då tillkommo de stora ortodoxa systemen, på visst sätt en motsvarighet till den medel- 1405 ORTODOXIEN CVM PRO ADSTRVEND xum pro deftruenda quorumuis contradi, a copiosè De Scriptura | facra. . 3e tegitıma S DéN atura inia Sse Titelbladet till Johann Gerhards »Loci theologici». Upplaga från 1639. tida skolastikens summor. Främst märkas denna tid Johann Gerhard*, förf. av det nio folioband omfattande verket »Loci theologici» (1610—1622), Balthasar Meisner, Balthasar Mentzer, företrädare för kenosis-läran i motsats till Hafenreffers lära om krypsis, Calovius, Quenstedt, J. F. König och David Hollazius, vilken står vid övergången till ett nytt skede. O:s företrädare i Norden behandlas nedan. Beaktansvärt är att o. under de stora religionskrigens århundrade med därav följande stora påfrestningar i andligt och kulturellt hänseende nådde en rik utveckling. Å andra sidan är det icke att förvåna sig över att vissa tecken till nedgång samtidigt blevo märkbara. Från praktisk-religiös synpunkt riktades mot den ortodoxa inställningen kri- 1406