filosofiska kategorierna såsom formella uttrycksmedel följde även det i nämnda kategorier givna filosofiska innehållet. Visserligen var man inom o. angelägen om att i första hand i det dogmatiska systemet ge en framställning av den positiva kristna trons i Skriften givna innehåll, men det flitiga bruket av den filosofiska begreppsapparaten öppnade vägen till den i nämnda skolfilosofi givna naturliga eller rationella teologien. (jfr Naturlig teologi). Detta visar sig däri att man omsider tvingas att jämte de »rena» teologiska, i Skriften grundade utsagorna (questiones purae) räkna med »blandade» utsagor (mixtae), d.v.s. en blandning av teologiska och filosofiska satser. Det säger sig självt att dessa »blandade» utsagor skulle bliva infallsporten för en rationell teologi i det ortodoxa systemet och omsider bidraga till att inifrån upplösa detsamma. Sin höjdpunkt nådde det ortodoxa systembyggandet från mitten av 1600-talet i verk sådana som Calovius’ i tolv band framställda »Systema locorum theologicorum», Königs »Theologia positiva-acroamatica» och Quenstedts »Theologia didactico-polemica». Gemensamt för dessa systematiska framställningar är till skillnad från loci-metoden i tidigare ortodoxa lärosystem bruket av den analytiska metoden, som utgår från frälsningens mål och därifrån deduktivt fortskrider till frälsningens medel och förverkligande. Innehållsligt kan det ortodoxa systemet sägas vara ett på den förutnämnda protestantiska skolfilosofiens grund företaget vidarebyggande och utläggande av i första hand det i Konkordieformeln, men därnäst även i övriga lutherska bekännelseskrifter givna läroinnehäållet. I centrum av det ortodoxa lärosystemet står framställningen av läran om bibelns verbala inspiration, som utgör o:s utläggande och påbyggande av reformationens skriftuppfattning, senare kallad dess formalprincip, och läran om rättfärdiggörelsen och försoningen, vari o. vidare utfört vad som benämnts reformationens materialprincip. 5. Inom den till synes stela begreppsramen rymmer o. en fromhet, som bildar motsatsen till varje förlitande på människans egen- 45 1409 ORTODOXIEN Titelbladet till Abraħam Calovius’ »Systema locorum theologicorum», 1635. rättfärdighet och i ödmjukhet tar sin tillflykt allenast till Guds frälsningsgärningar. Den kan summariskt karakteriseras som en religiositet med klar frälsningshistorisk inriktning. Man har tolkat o. icke blott såsom »rätt lära om Gud», utan även som »sann lovprisning av honom». I denna sista tolkning kommer det väsentliga i o:s fromhet till uttryck. Litt.: Beträffande Konkordieformeln som ortodoxiens första klassiska urkund se den nyaste utgåvan: Konkordieformeln i svensk översättning med inledning och kommentar av Hj. Lindroth (Sthm 1953). Betr. Konkordieformelns teologi se för övrigt Die Theologie der Conkordienformel 1—4 (Erlangen 1858—65) och E. Schlink, Theologie der lutherischen Bekenntnisschriften (3 ed. München 1948). Betr. ortodoxiens framväxt och tidigaste skede se 0O. Ritschl, Dogmengeschichte des Protestantismus 1—4 (Leipzig 1908—27). Betr. dess historia se A. Tholuck, Vorgeschichte des Rationalismus 1—2 (Halle— Berlin 1853—62). Betr. ortodoxiens inre drag se H. E. Weber, Die philosophische Scholastik des deutschen Protestantismus im Zeitalter der Orthodoxie (Halle 1907); dens., Der Einfluss der 1410