PATRIARKBERÄTTELSERNA lem* som österlandets fjärde p., till vilket Palestinas provinser hänfördes. Redan på synoden i Nicea 325 intog Jerusalem en hedersställning. Utöver de fyra gamla p. ha inom den ortodoxa kyrkan uppstått p. i Bulgarien och Ryssland ävensom på 1920-talet i Jugoslavien och Rumänien. Alla dessa ha utgått ur p. Konstantinopel. I västerlandet ha biskoparna i Aquileja och Grado (senare Venedig) i norra Italien samt de portugisiska biskoparna av Lissabon och Goa begagnat beteckningen patriark. Härvid är det emellertid icke fråga om p. i egentlig mening. Även bland nestorianer och monofysiter förekommer benämningen patriark, såsom den koptiske patriarken i Alexandria, överhuvud även för Etiopiens kristna, och den armeniske patriarken i Etschmiadzin. Litt.: K. Lübeck, Reichseinteilung und Kirchliche Hierarchie des Orients bis zum Ausgang d. 4. Jahrhunderts (Münster i. W. 1901); Sacrorum conciliorum nova et ampl. collectio 1—11, ed. J. D. Mansi (ny ed. 1—53 Florens 1901—27). W. A.S. PATRIARKBERÄTTELSERNA. I 1 Mos. 12— 50 berättas om Israels stamfäder eller patriarkerna. Abrahamt* utvandrar från det kaldeiska Ur, resp. Haran till Kanaans land, där vi finna honom på vandring från plats till plats med sina hjordar. På samma sätt berättas om Isak och Jakob som herdar under ständiga vandringar. Skildringarna ge en närbild av livet på halvnomadens kulturstadium, sådant det ännu kan studeras bland Syriens och Palestinas rörliga arabbefolkning i gränsområdena mellan öken och kulturland. Religiöst betydelsefull är teckningen av patriarkernas fromhetsliv. De framställas som Jahvedyrkare och få löften om en talrik avkomma och en härlig framtid i det land som Gud skall giva dem. Forskningen har mycket sysslat med frågan om dessa berättelsers art och historiska värde. Så frånkändes de av Wellhausen* allt källvärde för den förkanaaneiska tiden och denna uppfattning var länge allenarådande. Bland de olika teorier som framlagts kunna nämnas H. Wincklers försök att förklara det mesta av stoffet i p. som babyloniska 31 astralmyter och Ed. Meyers tes, att stamfäderna ursprungligen voro kanaaneiska 1okalgudar. H. Gressmann såg i berättelserna huvudsakligen rena sagomotiv. Större roll har den redan av H. Ewald uttalade uppfattningen spelat, att patriarkerna ursprungligen varit stammar. Under senare tid ha A. Alt och M. Noth fäst uppmärksamheten vid det faktum, att de orter som oftast omtalas i berättelserna om patriarkernas vandringar, äro israelitiska kultplatser: Sikem, Betel, Beer-Seba, Hebron. Det är vid dessa kultplatser som traditionerna om patriarkerna hållits levande och fortplantats. Enligt denna uppfattning äro patriarkerna sålunda representanter för en bestämd, från andra håll känd typ av religiösa personligheter, kultstiftare, som givit upphov till dyrkan av särskilda »stamfädersgudar». Dessa stamfädersgudar voro inte i första hand knutna till en bestämd plats, utan till en person, nämligen den som grundat vederbörande guds kult. Kultstiftarens namn ingick också i gudsbenämningen. Tre sådana gudar kunna urskiljas i p., »Abrahams Gud» (eller »Abrahams Sköld»), »Isaks Fruktade» och »Jakobs Starke». Dessa ha i traditionen sammansmält till en enda, » Abrahams, Isaks och Jakobs Gud», identifierad med Jahve. Joh. Lindblom pekar på en annan analogi till p., nämligen den arabiska ökenbefolkningens storscheiktraditioner. De halvnomadiska stammarna i den syrisk-arabiska öknen visa ännu i dag ett mycket starkt intresse för de enskilda stammarnas ursprung, historia, vandringar och inbördes släktskap. Varje stam antages ha sin stamfader, »storscheiken», till vilken allehanda traditioner rörande stammens liv och vandringar, dess religiösa och sociala förhållanden knytas. Hela den skatt av sägner och legender som lever inom stammen sättes i samband med stamfadern. Han representerar stammen, han bär samma namn som stammen och förkroppsligar i sin person stammens alla ideal. I p. ser Lindblom de israelitiska stammarnas storscheiktraditioner. I stort sett har forskningen i våra dagar tenderat mot att tillskriva p. något större historiskt värde än som tidigare var fallet. 32