hemvändande karolinska fångarna voro gripna av p. och en rik litteratur i original eller översättning spreds över hela landet. Inom förvaltningen och riksdagen fick p. varma och energiska anhängare. Genom konventikelplakatet* 1726 bröts emellertid den konservativa p:s herravälde i landet. I dess ställe trädde en kyrkofientlig radikal p., som framträtt i Finland redan på 1690-talet men uppnådde verklig blomstring efter Dippels besök i Stockholm 1727—1728. På 1730-talet delades den radikala p. i två riktningar, en teosofiskt-böhmistisk med de finländska bröderna J. och E. Eriksson som ledare, och en dippelskt färgad med studenten Sven Rosén som främsta namn. Denna riktning vann anhängare på många håll ute i landet samt bedrev en livlig litterär propaganda. Genom herrnhutismens genombrott omkr. 1740 bröts emellertid radikalp:s makt i Sverige. Även sedan den konservativa p. krossats som samlad rörelse, utövade den under hela 1700-talet ett stort inflytande genom den pietistiskt påverkade förkunnelsen och katekesundervisningen och i Sydsverige även genom folklig väckelse med P. Murbeck och dennes lärjunge A. Elfving som centralgestalter. Denna väckelse fick på 1800-talet en direkt avläggare i den s.k. gammalpietismen under inspiration av smälandsprästerna P. L. Sellergren* och P. Nyman. I Finland uppträdde p. först i radikal gestalt (se ovan), men sedan gick utvecklingen i stort som i Sverige. Även här spelade de pietistiska krigsfångarna stor roll, och även här blev herrnhutismen p:s arvtagare. Den folkliga p. tog under senare hälften av 1700-talet stundom formen av extatisk väckelse. Under 1800-talet växte p. till en verklig folkrörelse under ledning främst av Paavo Routsalainen*. Litt.: Allmänna framställningar: A. Ritschl, Geschichte des Pietismus 1—3 (Bonn 1880—86); H. Stephan, Der Pietismus als Träger des Fortschritts (Tübingen 1908); M. Schian, Orthodoxie und Pietismus im Kampf um die Predigt (Giessen 1912); Der deutsche Pietismus, hrsg. v. W. Mahrholz (Berlin 1921; urkundssaml.); H. Leube, Die Reformideen in der deutschen lutherischen Kirche zur Zeit der Orthodoxie (Leipzig 1924); 61 PIETISM August Hermann Francke. Oljemálning av Antoine Pesne. K. Reinhardt, Mystik und Pietismus (München 1925); K. Aland, Spener-Studien (Berlin 1943); F. J. Schrag, Pietism in colonial America (diss. Chicago 1948). Biografier: P. Grünberg, Ph. J. Spener 1—3 (Göttingen 1893—1906); G. Kramer, A. H. Francke 1—2 (Halle 1880— 82); A. Nebe, Neue Quellen zu A. H. Francke (Gütersloh 1927); H. Stahl, A. H. Francke (Stuttgart 1939); Briefe an A. H. Francke, hrsg. v. Th. Giessendoerfer (Urbana, Illinois 1939); G. Arnold in Auswahl, hrsg. v. E. Seeberg (München 1934); H. Pleijel, J. C. Dippel (i Svenskt biogr. lex. 11, Sthm 1945; med fullst. bibliografi och utförl. litt.-hänvisn.). Danmark: F. £. Jensen, Pietismen i Danmark (Khvn 1924); J. O. Andersen, Fra Trankebarmissionens begyndelsestid (Aarhus 1906); J. Pedersen, Pietismens tid (Den danske kirkes historie 5, Khvn 1951; med litt.-hänv.). N orge: D. T'hrap, Thomas v. Westen og Finnemissjonen (Kristiania 1882); P. G. Lindhardt, Peder Hersleb 1 (diss. Khvn 1939); A. Nilssen, Biskop Eyler Hagerup (Oslo 1951). Sverige: H. Pleijel, Karolinsk kyrkofromhet, pietism och herrnhutism (Svenska kyrkans historia 5, Sthm 1935; med utförl. redovisn. för tidigare litt.) ; dens., Der schwedische Pietismus in seinen Beziehungen zu Deutschland (Lunds univ. årsskr. N. F. avd. 1, bd 31, nr 4, 1935); H. Schröders levernesbe- 62