PLATON 3.600 medlemmer. P. har 16 misjonærer. Også på Færøyene har p. slått rot. Finnland. Etter innbydelse fra læstadianere kom Barratt til Helsingfors 1911. Men p. brøt først igjennom i 1912—14 ved den norske Gerhard M. Olsen Smidts (f. 1878) virke. Læstadianerne trakk seg mer tilbake etter at voksendåp ble vanlig. Også finsk p. har hatt splittelser, særlig i de to første årtier. Fra 1930 er p. delt i en finsktalende og en svensktalende del. Det er i 1951 ca. 200 finsktalende menigheter med ca. 30.000 medl. og ca. 30 misjonærer, og 35 svensktalende menigheter med ca. 4.000 medl. og 17 misjonærer. Offisielle organer er » Ristin Voitto» og »Korsets Budskap». Til Island kom p. i 1921 ved nordmannen Erik Åsbhø. Svenske og norske pinsevenner fortsatte virksomheten. I 1952 er det 400 —500 pinsevenner på Island med 8 forsamlingshus. P. har eget organ, »Afturelding». P. er utbredt til de fleste, mulig alle land i Europa med trolig ca. 300.000 tilhengere, Sovjetunionen ikke medregnet. I U.S.A. og Canada er det i 1951 ca. 25 pinsesamfunn, foruten en rekke enkeltmenigheter, med nærmere 1 mill. medlemmer. De største samfunn er: Assemblies of God, Church of God in Christ, Church of God (Cleveland, Tenn.) og International Church of the Foursquare Gospel. I Syd-Amerika, Afrika, Australia og India er det tilsammen minst 450.000 pinsevenner. I Norden danner p. ikke rikssamfunn. Lokalmenigheten er selvstendig. Den ledes av forstander, eldsteråd og menighetstjenere. I de fleste pinsesamfunn i U.S.A. er forfatningen synodal eller kongregasjonalistisk. P. er biblisistisk og hevder å ha gjenopplivet urkristendommen. Mange pinsevenner tar avstand fra formulerte trosbekjennelser, og det er store svingninger i læren innen p. Det samlende særdogme er læren om åndsdåp, manifestert ved tungetale. Helliggjørelseslæren er nærmest tidligmetodistisk, dåpssynet baptistisk. Det legges stor vekt på de ekstraordinære nådegaver, især tungetale og helbredelsesgave. P. gir plass for mystikken i dens primitive, eksalterte form, og når grupper (av arbeiderklassen) og typer som kirken vanskelig når. 71 Litt.: P. Fleisch, Die moderne Gemeinschaftsbewegung in Deutschland 2:1 (Leipzig 1914); T. B. Barratt, Sandheten om »pinsevækkelsen» (Kristiania 1916; ukritisk); dens., Urkristendommen gjenoplivet. Pinsevekkelsen (Oslo 1934); dens., Erindringer (Oslo 1941); Pingstväckelsens riktlinjer, utg. av en pingstkonferens i Berlin (Sthm 1917; en uformell trosbekjennelse); E. Briem, Den moderna pingströrelsen (Sthm 1924; kritisk, psykologisk); Æ. Linderholm, Pingströrelsen, dess förutsättningar och uppkomst (Sthm 1924); dens., Pingströrelsen i Sverige (Sthm 1925; kritisk, noe ensidig); G. E. Söderholm, Den svenska pingstväckelsens historia 1907—1933, 1—2 (2 ed. Sthm 1929—33; svensk lokalhist., ukritisk); W. Schmidt, Die Pfingstbewegung in Finnland (Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar 27, Helsingfors 1935; finsk lokalhist. m. læreoversikt); Pinsevekkelsen i Norge gjennem 30 år 1907—1937 (Oslo 1937; norsk lokalhist.); H. Frodsham, With signs following (Springfield, Miss. 1941; ukritisk; oversikt over p.s hist. verden over); Donald Gee, The pentecostal movement (London 1941; ukritisk; engelske forhold); Religious Bodies 1936, 1—2 (Ed. U.S. Departement of commerce. Bureau of census, Washington 1941; utførlig amer. statistikk m. kort hist. og dogm. oversikt; utk. hvert 10. år); N. Taraldset, Pinsevennene. Hvordan stille seg til dem? (Oslo 1947; populær); M. Neiiendam, Frikirker og sekter (3 ed. Khvn 1948; oversiktlig). N. B.-H. PLATON. Den historiska situation, i vilken P. (427—347 f. Kr.) framträdde, var bestämd av motsatsen mellan Sokrates* och sofisterna och av den officiella religionens upplösning under inflytande av religionskritiken. Att P. därvid fullföljer och utvidgar sokratiska tankegångar, är otvivelaktigt — i viss mening utvecklar P. en teologi på den specifikt sokratiska upplevelsens grund, varvid han säkert på många punkter helt anslutit sig till mästaren, på andra gått mycket långt utöver dennes uppfattning. Däremot är det omöjligt att i detalj avgöra, hur mycket i de platonska dialogerna som är ett arv från Sokrates och hur mycket som helt är att tillskriva P. P:s religiösa åskådning är framförallt knuten till två grundtankar, själens odödlighet och tillvarons rättfärdighet. Den första leder konsekvent till en dualistisk uppfatt- 72