Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Platonism och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLATONISM OCH KRISTENDOM
polyteism, som ännu florerade i romarriket,
sågo de i platonismens monoteistiska
tendens en naturlig bundsförvant. Det fanns nog
kyrkofäder, bland annat Irenaeus, vilka
kritiserade platonismen, och betraktade den
som en källa för gnostikernas villoläror. Men
andra, såsom Clemens av Alexandria,
betecknade den som en förberedelse till
kristendomen och påstod till och med att de
grekiska filosoferna stått under Gamla
Testamentets inflytande. Origenes ansågs
även av hedniska författare som en platonsk
tänkare, vilken förkunnade kristna läror i
platonsk form. I synnerhet i Origenes’
dogmatiska verk, »Om grundlärorna», kan man
skönja en platonsk påverkan. Origenes ville
skapa en systematisk framställning av
kristendomen, som därvid präglades av platonsk
intellektualism (jfr Alexandrinsk
teologi). Det var naturligt, att då kristendomens
budskap trots sitt konkreta historiska och
överhistoriska innehåll dock alltid måste
framställas som en lära, fick denna
framställning i grekisk omgivning en grekisk
intellektualistisk utformning. Det ser man
redan tydligt, då man jämför den apostoliska
trosbekännelsen med den
niceno-konstantinopolitanska. Det gällde att med grekiska
vapen kämpa mot grekiska angrepp. Men
faran låg däri att man lätt sammanblandade
formen och innehållet, och därför kunde ett
platoniserande tänkesätt insmyga sig i
kristendomen. Dessutom voro de platonska
idealen djupt rotade hos många av de bildade
och tänkande kristna. Det ser man tydligt
hos Augustinus“. Han hade under sitt
långa sökande efter den livgivande
sanningen även forskat i platonska (närmast
nyplatonska) skrifter, såsom han angiver i sina
»Bekännelser». Han hade visserligen en klar
uppfattning om den stora skillnaden mellan
kristendom och nyplatonism, såsom det
märkliga 9 kapitlet i Bekännelsernas 7 bok
utvisar. Måhända trodde han sig dock finna
mera av de kristna sanningarna i
nyplatonismen än vad han i verkligheten har
funnit. Han stod i ett djupt personligt
förhäållande till Gud, men detta förhållande hade
för honom en säreget intellektualistisk
karaktär.
79
Under medeltiden, då teologin blev den
förhärskande vetenskapen och filosofin
teologins hjälpmedel, blevo de stora hellenska
filosoferna på visst sätt auktoriteter för
tänkandet. Fastän man ej hade mycken
kännedom om Platon under den tidigare
medeltiden, var han dock då genom Augustinus’
inflytande den mest inflytelserike hellenska
filosofen. Och i den skolastiska realism,
som vi hellre skulle kalla idealism, har man
skönjt ett inflytande av platonsk idéfilosofi.
Särskilt genom araberna blev Aristoteles
bekant för medeltidens teologer, och T h
omas av Aquino* står i mångt och
mycket under hans inflytande. Den egentliga
nominalismen, vars främsta namn var O
ccam, var i sin irrationalism en bjärt
motsats till platonismen. Den hade ock en till
god del biblicistisk grund. Se vidare
Skolastikken.
Luther“, som hade fått sin teologiska
skolning genom den nominalistiska teologin,
stod redan av denna anledning främmande
för platonismen. Men i synnerhet hans svåra
anfäktelser och hans beroende av evangeliet
höllo honom fjärran från ett platoniserande
tänkesätt. Av de antika filosoferna tycks
Luther haft den största vördnaden för
Cicero, däremot vänder han sig emot
Aristoteles. Melanchthon* värderade
Aristoteles högre, och i ortodoxiens* teologi har
man sett ett återvändande till aristotelisk
skolastik.
Platon kom igen på modet under ren
ässansen. I synnerhet i England blev
platonismen inflytelserik. Under det sjuttonde
århundradet uppstod där en filosofisk
riktning, som har kallats
Cambridge-platonismen. Den har haft inflytande även
på engelsk teologi. Den märklige skalden
och kristne tänkaren Coleridge (d. 1834)
hade forskat i deras skrifter men han gick
också direkt tillbaka till Platons egen
filosofi. Coleridge har haft ett visst inflytande
på engelsk teologi, bl. a. på F. D. Maurice.
Coleridge’s samtida, Schleiermacher*,
som har översatt Platons skrifter till tyska
och i sina »Reden» hyllar honom som »den
gudomlige Platon», står än mera under
Platons inflytande. Tydligast ser man det i
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0048.html