- Project Runeberg -  Nordisk teologisk uppslagsbok för kyrka och skola / 3. P - Ö. Register /
79-80

(1952-1957)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platonism och kristendom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLATONISM OCH KRISTENDOM polyteism, som ännu florerade i romarriket, sågo de i platonismens monoteistiska tendens en naturlig bundsförvant. Det fanns nog kyrkofäder, bland annat Irenaeus, vilka kritiserade platonismen, och betraktade den som en källa för gnostikernas villoläror. Men andra, såsom Clemens av Alexandria, betecknade den som en förberedelse till kristendomen och påstod till och med att de grekiska filosoferna stått under Gamla Testamentets inflytande. Origenes ansågs även av hedniska författare som en platonsk tänkare, vilken förkunnade kristna läror i platonsk form. I synnerhet i Origenes’ dogmatiska verk, »Om grundlärorna», kan man skönja en platonsk påverkan. Origenes ville skapa en systematisk framställning av kristendomen, som därvid präglades av platonsk intellektualism (jfr Alexandrinsk teologi). Det var naturligt, att då kristendomens budskap trots sitt konkreta historiska och överhistoriska innehåll dock alltid måste framställas som en lära, fick denna framställning i grekisk omgivning en grekisk intellektualistisk utformning. Det ser man redan tydligt, då man jämför den apostoliska trosbekännelsen med den niceno-konstantinopolitanska. Det gällde att med grekiska vapen kämpa mot grekiska angrepp. Men faran låg däri att man lätt sammanblandade formen och innehållet, och därför kunde ett platoniserande tänkesätt insmyga sig i kristendomen. Dessutom voro de platonska idealen djupt rotade hos många av de bildade och tänkande kristna. Det ser man tydligt hos Augustinus“. Han hade under sitt långa sökande efter den livgivande sanningen även forskat i platonska (närmast nyplatonska) skrifter, såsom han angiver i sina »Bekännelser». Han hade visserligen en klar uppfattning om den stora skillnaden mellan kristendom och nyplatonism, såsom det märkliga 9 kapitlet i Bekännelsernas 7 bok utvisar. Måhända trodde han sig dock finna mera av de kristna sanningarna i nyplatonismen än vad han i verkligheten har funnit. Han stod i ett djupt personligt förhäållande till Gud, men detta förhållande hade för honom en säreget intellektualistisk karaktär. 79 Under medeltiden, då teologin blev den förhärskande vetenskapen och filosofin teologins hjälpmedel, blevo de stora hellenska filosoferna på visst sätt auktoriteter för tänkandet. Fastän man ej hade mycken kännedom om Platon under den tidigare medeltiden, var han dock då genom Augustinus’ inflytande den mest inflytelserike hellenska filosofen. Och i den skolastiska realism, som vi hellre skulle kalla idealism, har man skönjt ett inflytande av platonsk idéfilosofi. Särskilt genom araberna blev Aristoteles bekant för medeltidens teologer, och T h omas av Aquino* står i mångt och mycket under hans inflytande. Den egentliga nominalismen, vars främsta namn var O ccam, var i sin irrationalism en bjärt motsats till platonismen. Den hade ock en till god del biblicistisk grund. Se vidare Skolastikken. Luther“, som hade fått sin teologiska skolning genom den nominalistiska teologin, stod redan av denna anledning främmande för platonismen. Men i synnerhet hans svåra anfäktelser och hans beroende av evangeliet höllo honom fjärran från ett platoniserande tänkesätt. Av de antika filosoferna tycks Luther haft den största vördnaden för Cicero, däremot vänder han sig emot Aristoteles. Melanchthon* värderade Aristoteles högre, och i ortodoxiens* teologi har man sett ett återvändande till aristotelisk skolastik. Platon kom igen på modet under ren ässansen. I synnerhet i England blev platonismen inflytelserik. Under det sjuttonde århundradet uppstod där en filosofisk riktning, som har kallats Cambridge-platonismen. Den har haft inflytande även på engelsk teologi. Den märklige skalden och kristne tänkaren Coleridge (d. 1834) hade forskat i deras skrifter men han gick också direkt tillbaka till Platons egen filosofi. Coleridge har haft ett visst inflytande på engelsk teologi, bl. a. på F. D. Maurice. Coleridge’s samtida, Schleiermacher*, som har översatt Platons skrifter till tyska och i sina »Reden» hyllar honom som »den gudomlige Platon», står än mera under Platons inflytande. Tydligast ser man det i 80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free