mod alls icke fanns att börja med, utan att man på något sätt suggererade fram en ansträngning att vara tålmodig, emedan man bibragts föreställningen, att detta var riktigt. Till sådan ansträngning inspireras man, endast om man verkligen förut har en vilja till tålamod. Eller också är tålamodet blott skenbart, man behärskar sig av beräkning. Även om vilja till tålamod finns, medför detta dock icke, att man lekande lätt visar ett suveränt tålamod. Dygdens väg bär alltid uppför, d. v. s. kostar ansträngning. Då man åberopar Luther som auktoritet för att kärleken skall övas fritt och utan ansträngning, förbiser man ofta, att ett ledmotiv i hela den reformatoriska åskådningen var, att människan aldrig lyder Guds vilja med hela sitt hjärta och därför aldrig är helt ren. Håller man detta i sikte, blir det tydligt, att det kristna handlandet alltid är både ett p.- handlande och ett frivilligt handlande. Litt.: J. Kant, Grundlegung zur Metaphysik der Sitten (1785); W. Herrmann, Ethik (5 ed. Göttingen 1913; sy. övers. 2 ed. Sthm 1926); FÆ. Brunner, Das Gebot und die Ordnungen (2 ed. Tühbingen 1933); S. v. Engeström, Ett problem i pliktmoralen (Uppsala—Leipzig 1944). S.v.E. PLYMOUTHBRÖDER eller Darbyister (eget namn endast »bröder»), är en gren av den engelska independentismen (se Kongregasjonalisme). Rörelsen, som utmärkes av biblicism, apokalyptik och en kalvinsk utkorelselära med stark kritik av traditionellt kyrkoliv, speciellt av de kyrkliga ämbetena, har fått sitt namn av att dess »meetings» omkr. 1830 hölls i Plymouth. Den kan emellertid föras tillbaka till en rad möten som 1827 organiserades i Dublin av en advokat J. G. Bellett; impulsen synes denne ha fått från den senare som Syrienmissionär kände A. N. Groves, som misströstat om den anglikanska kyrkans och övriga samfunds förmäåga att rätt förmedla ordet. Till kretsen kring Bellett anslöt sig tidigt en ung präst John Nelson Darby (1800 —1882), som tagit intryck också av irvingianismen (se Katolsk-apostoliska kyrkan) och som 1828 utträdde ur anglikanska kyrkan. Darby blev under flera decennier rörelsens egentlige ledare. Han utövade stort 85 PLYMOUTHBROÖDER inflytande genom en omfattande litterär verksamhet — han skrev både teologiska arbeten, uppbyggelseskrifter och andliga sånger — och korrespondens (The collected writings of J. N. Darby 34 bd., London 1866 ff., Letters, 3 bd., 1832 ff.). Darby var en av samtidens mest beresta män; han tillbringade långa perioder på den europeiska kontinenten och besökte flera gånger Förenta Staterna och Canada, en gång även Nya Zeeland, på sina missionsresor. I moderlandet England splittrades rörelsen 1849 i två grupper, »open brethren» och »closed brethren». Den förstnämnda gruppen står som namnet antyder öppnare inför kulturlivet och andra samfund. Den senare, som följer Darby, avvisar alltjämt varje form av gemenskap med andra grupper och lever ett exklusivt församlingsliv. I gudstjänsten spelar nattvarden, kallad »brödsbrytelse», en central roll som åminnelse- och gemenskapsmäåltid. Efter Darbys död framträdde som ledare bl.a. F. E. Raven (d. 1903) och James Taylor. Officiell engelsk statistik anger ett medlemsantal på omkr. 80.000, enligt uppgifter från »bröderna» själva finns emellertid utöver de församlingar som lämnat dessa uppgifter åtskilliga andra. I ett flertal europeiska länder och i Förenta Staterna bildades under 1800-talet grupper av »bröder». I Tyskland fick rörelsen ganska stor spridning under ledning av CarlBrockhaus, som 1855—1870 tillsammans med Darby och andra utarbetade en ny bibelöversättning, den s. k. Elberfelder Bibel. Darbyismen fick i Tyskland en gentemot moderlandet självständig utveckling. En skiljepunkt är bl. a. dopfrågan; medan man i England bibehöll barndopet, betonade de tyska församlingarna i regel starkt trosdopet. Sedan rörelsen under hitlerregimen 1937 förbjudits har den genomgått upprepade kriser. Majoriteten, omkr. 30.000, slöt sig för att skapa ett modus vivendi samman till »Bund Freikirchlicher Christen». Detta upplöstes emellertid redan 1941, varvid ett stort antal medlemmar gick samman med baptistiska församlingar i »Bund Evangelisch-Freikirchlicher Gemein- 86