epoker: P. G. Lindhardt, Til belysning af N. Hemmingsens indflydelse på dansk p. omkring 1600 (i Festskrift til J. Nørregaard, Khvn 1947); G. Hansen, Præsten på landet i Danmark i det 18. årh. (Khvn 1947). Biografier som B. Kornerup, Biskop H. P. Resen (Khvn 1928); M. Neiendam, E. Pontoppidan 1—2 (Khvn 1930— 33); P. G. Lindhardt, P. Hersleb 1 (diss. Khvn 1939); L. Koch, Biskop N. E. Balle (Khvn 1876); M. Neiiendam, C. Bastholm (Khvn 1922); Minder fra gamle grundtvigske hjem 1—8 (Khvn 1923—28) ; Hjemliv og trosliy. Mindeblade fra Indre Missions väårtid i Danmark 1 ff., udg. af E. Steenvinkel (Khvn 1932 ff.). — Meget stof findes i »Kirkehistoriske samlinger». L. B. Finland. P. på folkets eget språk har förekommit tämligen allmänt i Finland under medeltiden. Framförallt dominikanerna ha utövat ett stort inflytande såsom folkliga predikanter. Likaledes har birgittinerklostret i Nådendal varit ett betydande centrum för predikoverksamheten. Vid sidan härav förekomma vittnesbörd om sekulärprästerskapets predikoverksamhet. Till Finlands medeltida p. höra också de till S. Henriks minne hållna helgonpredikningarna, sermones de sanctis. Till största delen ha även de hàållits på folkspråket. Reformationens genombrott i Finland återspeglas i p. Mikael Agricola* mottog på 1520-talet i Äbo domkyrka intryck av den från Tyskland återvände Petrus Särkilax’ kraftfulla förkunnelse. Fastän inga p. bevarats av Agricola, vet man dock att han framträtt såsom predikant. Genom sina skrifter lade han grunden till den finskspråkiga evangeliska p. I den av Agricola utgivna handboken har p. placerats efter textläsningen före trosbekännelsen. Ett vittnesbörd om de finska reformatorernas omtanke om p. är biskop Paulus Juustens* latinska postilla (1570), såsom otryckt nu förlorad. Ett tecken på omsorgen om p. efter reformationstiden är biskop Erik Sorolainens* postilla (1621, 1625), den mest omfattande av dåtida nordiska predikosamlingar på folkspråket och den monumentala utgångspunkten för den finskspråkiga p. Sorolainens p. är till sin uppbyggnad en mellanform av homiletisk bibelförklaring 133 PREDIKAN och tematisk p. Sorolainen öser rikligt ur den samtida tyska predikolitteraturen (den rostockska skolan). Fastän han tydligt ansluter sig till reformationens grundtankar, präglas hans predikningar också av en humanistiskt-moralistisk anda. Med sin mångsidiga undervisning på livets olika områden har Sorolainens postilla tjänat såsom den första finskspråkiga uppslagsboken. Den bibelförklarande predikostilen har också genom den fått fäste i den finska p. Sorolainens arbete fortsattes energiskt av Isak Rothovius, som bl.a. ålade prästerna att hålla katekes-p. Särskilt Eskil Petraeus’ och biskoparna Gezelius” målmedvetna arbete för en enkel predikostil och för fördjupandet av det bibliska innehållet i p. kom att för lång tid bestämma den finska p. Den ortodoxa tidens skolastiska predikosätt hindrades därigenom att komma till makten. Även pietismen och den begynnande supranaturalistiska teologien gåvo på 1700-talet sina bidrag till den finska p., främst genom J ohan Wegelius den yngres postilla (1747, 1749). Med Wegelius’ postilla, som hade Spener som förebild, och med ordo salutis (nådens ordning) som ledande tanke, trädde den från texten lösgjorda tematiska p. fram. Genom Wegelius’ förmedling har den spenerska pietismen, förenad med Buddaeus’ och Reinbecks etiska voluntarism, utövat ett stort inflytande på den finska folkfromheten ännu på 1800-talet, då tre nya upplagor av boken trycktes. Nyhumanistiskt inflytande förmedlades till p. av den finska vetenskapens och kulturens storman H. G. Porthan* (d. 1804), som i egenskap av professor i vältalighet handledde de blivande prästerna i predikokonsten enligt den antika kulturens mönster. Utöver klarhetskravet rekommenderade Porthan, i enlighet med tidens neologiska uppfattning, att praktiska livsfrågor skulle behandlas. Det tematiska predikosättet, som vann insteg även i de pietistiska kretsarna (A. Björkqvists postilla 1801, J. Fr. Berghs postilla 1875), fick så småningom vid 1800-talets mitt vika för ett mera textbundet analytiskt. Bekantskapen med Luthers p. (Kyrkopostillan utkom på finska 134