PREDIKARENS BOK på ett helt annat sätt än förut. Främst bland dessa arbeten står Y. Brilioth, Predikans historia (Lund 1945). Försöken att från systematiska synpunkter vetenskapligt behandla p:s problem är en relativt sen företeelse. Som praktisk hjälpreda åt predikanten har dock homiletiken, tagen i betydelse predikolära, en lång och mycket skiftande historia, då varje nytt teologiskt system skapat sin predikolära. Här föreligger ett överväldigande rikt material, vars huvudarbeten lätt kan återfinnas i de ovannämnda undersökningarna om p:s historia. Bland 1900-talets mera markanta arbeten om p:s problematik kan man bland annat nämna J. J. Jansen, Forkyndelsen (3 ed. 1923); K. Fezer, Das Wort Gottes und die Predigt (1925); G. O. Rosenqvist, Kyrkans förkunnelse och nutidsläget, (Helsingfors 1927); W. Trillhaas, Evangelische Predigtlehre (München 1935); H. Schreiner, Die Verkündigung des Wortes Gottes (Mecklenburg 1936) samt L. Fendt, Homiletik (Berlin 1949). De försök som under senare år gjorts till en vetenskapligt systematisk behandling av p:s problem har i Tyskland framförts bl. a. av företrädarna för den dialektiska teologien och möter i Sverige framför allt i G. Wingren, Predikan (Lund 1949). Minst tillgodosedd har hitintills de litterära stilundersökningarna av predikan varit. Här kan framför allt nämnas A. Wifstrand, Andlig talekonst (Lund 1943). I homiletiken skiljer man mellan två slags predikometod, den homiletiska, analytiska, som är rent textutläggande och den tematiska, syntetiska, som bygger upp predikan kring ett fixerat ämne. Ā. A. PREDIKARENS BOK hör till de gammaltestamentliga »skrifterna». Den är en produkt av den judiska chokma- eller vishetslitteraturen* och innehåller i 12 kapitel längre och kortare sentenser, vilka i början av boken äro sammanfogade till fastare tankeenheter, i den senare delen däremot för det mesta fristående utan en logiskt framåtskridande disposition. Det förenande grundtemat höres dock överallt: »Fåfängligheternas fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!» Där- 139 med börjar författaren (1:2), därmed slutar han (12:8; de följande slutverserna äro tydliga tillägg av annan hand). Författaren har grundligt prövat på livets vedermödor och fröjder, i sitt sinne begrundat världens händelser och olika företeelser och slutresultatet är pessimistiskt. Arbete och njutning (1:3; 2: 1—11; 4:4—6), rikedom och fattigdom (5:9—16), vishet och därskap (2:15; 6:8), liv och död (3: 19—21; 7:1) gå sin eviga kretsgång (1:4—11; 3:1 —68, 15), utan att något skulle kunna övertyga människan om alltings förnuftiga eller ens etiska mening (3:16; 4:1; 7:16; 8: 10, 14; 9: 2). Visserligen är allting beroende av den allsmäktige Guden, men dä han är en avlägsen, ofattbar despot (3: 11, 14; 5: 1; 8: 17; 11:5), kan människan icke göra annat än fatalistiskt underkasta sig skeendets villkor (1:15; 6:10; 7:14, 15. 8:7, 8, 9: 11, 12) och njuta av de bedrägliga lyckostunderna (3: 12, 13, 22; 5: 17; 9: 7—9; 11: 8—10). Författarens inställning kan bäst förstås så, att han i sitt tänkande har utgått från den sedvanliga, av vishetslärarna givna rationalistiska och optimistiska livsförklaringen, men som ett resultat av sina iakttagelser och besvikelser börjat tvivla på de traditionella uppfattningarna. Konflikten mellan den ärvda tron och tvivlen för honom i inre hänseende till bankrutt i hans världsåskådning. Men till det yttre bryter han ej med sitt folks andliga arv, utan invärtes splittrad resignerar han i en trött kompromiss med de gamla formerna och meddelar i enlighet därmed undervisning i praktisk levnadskonst: livet måste nu en gång för alla tagas sådant det är (4:17; 5: 1—5; 7: 2—6, 17—21; 10: 18; 12: 1—7). Problematiken i P. ligger på sätt och vis nära problemet i Jobs* bok: den traditionella tron leder vardera författaren in i en personlig kris. Men attityden är en helt annan: medan i Jobs bok kampen går genom svårigheterna till ett segerrikt religiöst avgörande, nöjer sig Predikaren med att som en filosofisk åskådare intellektuellt göra iakttagelser och slutledningar och det hela utmynnar i en ofruktbar skepticism. Predikarens livsinställning låter ana främmande inflytanden. Bokens tankar ha 140