PRESBYTERIANISME tioner anknyta. Hos Platon* får p.-tanken en filosofisk innebörd. Idéerna äro icke abstraktioner utan bilda en preexistent värld av realiteter, som avbildas i sinnevärlden såsom i en skuggvärld. Människosjälen har en gång tillhört denna preexistenta idévärld och erinrar sig vid mötet med sinnevärldens företeelser idéerna. Genom denna återerinring (grek. &váuvyo) förklaras all sann kunskap. I nyplatonismen har den platonska idéläran med tillhörande p.-föreställning så till vida undergått en förändring, som idéerna tänkas vara emanationer ur den absoluta allenheten och själen en emanation ur idéerna. I denna form har p.-föreställningen ingått i judendomen. 2. I G. T. och senjudendomen förekomma olika motiv till och utgestaltningar av p.- föreställningen. Vitt utbredd är tanken, att människans själ eller ande existerar före födelsen; så t.ex. i Job, Ps., 4 Esra, Henok o.s.v. Samma föreställning hos Filon har synbarligen uppstått under grekisk påverkan. Att den i den bibliska vishetslitteraturen (Ordspr., Pred.) framträdande Visheten tänkes som en före skapelsen existerande gudomlig hypostas är ganska naturligt med hänsyn därtill, att densamma ju utgör en sida av gudomen själv. Då den föreställningen arbetat sig fram, att Messias* är ett himmelskt, gudomligt väsen (4 Esra, Et. Henok, Baruk-Apok.), tillerkännes honom ock p., varför hans ankomst till jorden fattas som uppenbarelsen av hans för världen fördolda och blott för de rättfärdiga uppenbara natur. Slutligen användes p.-tanken för att markera det speciella religiösa värde, som tillkommer t. ex. sluttidens Jerusalem, som vid dagarnas ände skall sänka sig ned från himlen, lagen (torah) o.s.v. 3. Kristi p. Redan inom N. T:s ram föreligger tanken på Kristi p. Den utbildar sig i samma mån som Kristus fattas som ett övervärldsligt väsen. Då på Kristus användas sådana från G. T. hämtade epitet som Messias, Människosonen o.s.v., beredde detta vägen för p.-tankens tillämpning på honom. Klart utbildad är denna tanke först hos Paulus (jfr Rom. 1:3 f.; Fil. 2: 6), men är antydd redan i likställandet av Jesus med Elias 143 (Mark. 6:15, 8:28). Framför allt genom den i N. T. grundläggande tanken, att Kristus är historiens mitt, som bestämmer och behärskar allt icke blott efter inkarnationen, utan även före densamma, kommer p.-tanken att bli av konstitutiv betydelse för kristologien*. Genom logosläran får p.-föreställningen en fast plats i det kristologiska dogmat. I homousiansk och chalcedonensisk kristologi är p.-tanken en integrerande del. För Luther är det en självklar sak att Kristus såsom identisk med Jahve Sebaoth talar och handlar i G. T. och sålunda före inkarnationen äger en preexistent tillvaro. Se även Ordet, Sonen. Litt.: utom filosofihistoriska och dogmhistoriska handböcker, se K. Beth, Die Religionen der Primitiven (i Die Religionen der Erde in Einzeldarstellungen 7, Wien 1929); E. Rohde, Psyche 1—2 (10 ed. Tübingen 1925); W. Bousset, Die Religion des Judentums im neutestamentlichen Zeitalter (3 ed. Tübingen 1926); P. Lobstein, La notion de la préexistence de Dieu (Paris 1883). Hj. L. PREKEN, se Predikan. PRESBYTERIANISME er et kirkeforfatningssystem basert på anerkjennelse av bare ett kirkelig embete, presbyter-embetet, og på menighetens og kirkens selvstyre. Dette er calvinismens* karakteristiske kirkeforfatning, mest konsekvent gjennomført i den engelsk-talende verden. Med »de presbyterianske kirker» menes de engelsk-talende lands reformerte (calvinske) kirker, som her har navn etter sin forfatningsform fordi de i Skottland* og England* har måttet føre en kamp for dette system mer enn for sin lære. P. har hentet sitt ideal fra N. T. Ut fra den calvinske biblicisme oppfattes N. T. som normativt også for forfatningsspørsmål, og hovedvekten legges da på at episkopoi i urkirken er identisk med presbyteroi. Mens det i den calvinske teori er 4 tjenester i kirken (se Calvinisme), er der bare ett kirkelig embete. Innehaverne av dette heter på engelsk avvekslende presbyters, pastors og ministers (fransk pasteurs, ministres) og forvalter ord og sakramenter. »Eldste» (elders, anciens) brukes derimot som beteg- 144