ikke en statisk, blot tilbageskuende gentagelse, men en levende og stadig ny forståelse af, at Kristi kirke ikke står stille, men altid fornyer sig uden derved at forandres i sit væsen. Det levende, dialektiske forhold mellem kontinuitet og fornyelse, mellem autoritet og frihed, må altid præge p.s væsen og historie. Idet protestantisk kristendom således i bundethed til det profetisk-apostolske kristusvidnesbyrd og til den ægte kirkelige tradition, i frihed overfor og om fornødent i protest imod enhver menneskelig traditionsdannelse og i åben, saglig drøftelse med andre kristendomsforståelser besinder sig på sit eget væsen og egenart, vil den — alle spådomme tiltrods — vise sig at have en nødvendig og uerstattelig plads og funktion i den universelle kirke. Se også Evangelisk-katolsk, Nyprotestantisme. Litt.: Angående statistik, se World Christian handbook, udg. af E. J. Bingle—K. G. Grubb (2. ed. London 1952). Videre H. N. Clausen, Catholicismens og p.s kirkeforfatning, lære og ritus (Khvn 1825); H. Martensen, Katholicisme og p. (Khvn 1874); F. Kattenbusch, art. Protestantismus i Realencyclopädie f. prot. Theol. und Kirche 16 (3. ed. Leipzig 1905); E. Troeltsch, Die Bedeutung des Protestantismus für die Entstehung der modernen Welt (München 1924); Der Protestantismus der Gegenwart, udg. af G. Schenkel (Stuttgart 1926); Protestantismus als Kritik und Gestaltung, udg. af P. Tillich (Darmstadt 1929); K. Heim, Das Wesen des evangelischen Christentums (Leipzig 1929); S. Steinbach, Die Auflösung des Protestantismus (München 1936); H. M. Müller, Die Verleugnung Luthers im heutigen Protestantismus (Stuttgart 1936); E. Seeberg, Warum sind wir Protestanten? (i Menschwerdung u. Geschichte, Stuttgart 1938); Th. Wedel, The coming great Church (London 1947); K. Leese, Die Religion des protestantischen Menschen (München 1948); P. Tillich, The protestant era (Chicago 1948; tysk overs. Der Protestantismus. Prinzip und Wirklichkeit, Stuttgart 1950); S. Holm, Pro- testantisme (Khvn 1950); R. N. Flew—R. E. Davies, The catholicity of protestantism (London 1950); E. Peterson, Theologische Traktate (München 1951); W. H. Van der Pool, The great dilemma (London 1952); W. Niesel, Das Evan- gelium und die Kirchen (Neukirchen 1953); E. Molland, Konfesjonskunnskap (Oslo 1953); K. E. Skydsgaard, Ja og nej (Khvn 1953; sv. övers. 6 161 PRAST Katolicism och protestantism, Lund 1954; norsk overs. Oslo 1954); W. Geppert, Ist kirchliches Lehrchaos protestantisches Schicksal? (Neuffen 1953); L. Bouyer, Du protestantisme à l'Église (Paris 1954; kat.); Die Lage der Protestanten in katholischen Ländern (Zürich 1953); J. S. Whale, The protestant tradition (London 1955); M. Werner, Der protestantische Weg des Glaubens (Bern 1955). Se tillige litt. under Evangelisk-katolsk og Nyprotestantism. K.E. SKE. PROVST, se Prost. PROVSTI, sc Kontrakt. PRÆDESTINATION, se Predestination. PRÆDIKEN, se Predikan. PRÆDIKERENS BOG, se Predikarens bok. PRÄST. Religionshistoriskt. P. kan sägas finnas i alla religioner, även om vi icke ha att göra med ett enhetligt begrepp. Som naturligt är, bestämmes en p:s uppgifter av miljö-, ras- och kulturförhållanden. Följande gemensamma drag kunna framhävas. En p. företräder en grupps, en församlings intressen inför gudomen. Genom att utföra vissa riter å gruppens vägnar åvägabringar han förbindelse med guden. Viktigast är offertjänsten. Men även genom att t. ex. rikta böner, ibland besvärjelser, till guden uppehåller han den önskade kontakten. Samtidigt förmedlar p. gudomliga krafter åt de troende. P. har en högre utrustning, en högre visdom, än vanliga människor. Ofta är konungen eller hövdingen p. Man talar om ett »sakralt kungadöme» hos de flesta gamla kulturreligioner och hos naturfolken. Genom sina kvalifikationer står konungen guden särskilt nära, ja, kan t. 0. m. anses själv vara gud. En p. är ofta »skådare», en som ser djupare in i tingen, en kahin som termen lyder bland araberna. Han kan också vara extatiker och som sådan besatt av guden. Tack vare sina förbindelser med den översinnliga världen förmår p. säga de avgörande orden icke blott i rent religiösa och kultiska angelägenheter utan också i sociala och politiska. Sina besked kan han giva i trance-tillstånd. Ofta begagnar han sig av något slags lottorakel för att utröna gudarnas vilja. P. har förmåga att driva ut onda andar, har makt över regn och fruktbarhet. 162