Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRST
Även om gränserna äro flytande kan p.
sägas skilja sig från trollkarlen däri, att han
använder sina gåvor i samhällsuppbyggande
tjänst.
På högre kulturnivå träda de extatiska
dragen tillbaka. P. blir en konservativ vårdare
av heliga traditioner. Han besitter heliga
böcker med kulttexter eller med annalistiskt
eller magiskt innehåll. Gärna uppträder han
som domare och straffexekutor, som läkare
och lärare. Framförallt ägnar han sig åt den
officiella kulten, sköter gudabilden,
anordnar fester och processioner. För att syftet
med offret och bönerna skall nås, mäste
varje rit, varje ord och stavelse rätt utföras
och uttalas. I Veda-tidens Indien menade
man, att hela universums bestånd var
beroende av en sådan minutiös noggrannhet.
P. bär sin speciella dräkt. Det kan vara en
djurfäll, det kan vara en klädnad översållad
med prydnader och kultiska symboler. Vid
p:s invigning anlägges ofta tonsur. P. får
icke ha något kroppsligt lyte. Undantag bilda
de prästerliga dvärgar och albinos, som
förekomma bland vissa naturfolk. Man ser
nämligen något gudomligt i dessas egenart.
Så gott som alltid gäller särskilda
bestämmelser ang. en p:s äktenskap. Han måste
vara moraliskt högtstående och först och
främst kultiskt ren. Förbud mot beröring
med speciellt barnaföderskor och döda äro
vanliga. Ofta är prästämbetet ärftligt. Så
länge de eleusinska mysterierna ägde
bestånd i Grekland, utfördes de olika riterna
alltid av företrädare för bestämda släkter.
Mestadels är p. en man. Prästinnor
förekomma också talrikt, t. ex. bland germaner,
bland greker och romare. P:s ämbete gäller
oftast för livstid och är priviligierat. Bl]. a.
befrias p. gärna från krigstjänst och från
pålagor av olika slag. Vid högre
kulturutveckling utbildas ofta en hierarki. Konungen
eller översteprästen äro de högsta
funktionärerna.
G.T. och judendomen. Enligt traditionen
fingo i det gamla Israel även andra än p.
i egentlig mening offra. Under ökentiden
förrättades kulten vid en tälthelgedom med
särskilt prästerskap, Aron och hans söner.
Efter invandringen talas det tidigt om levi-
163
ter, p. av Levi stam, vid heliga platser, som
väl ofta övertagits från kananéerna. Likväl
voro icke alla p. av Levi stam. P. vårdade
kultföremäålen, t. ex. i Silo arken. De hade
lottoraklet »urim och tummim» om hand,
undervisade om Guds vilja och avgjorde
rättstvister. Först under konungatiden blev
offret den förnämsta kultuppgiften. I
Jerusalems tempel offrade till en början
konungen själv, assisterad av sitt prästerskap. P.
vid centralhelgedomen, de s. k. sadokiterna,
hade insatts av Salomo. Josias reformation
år 622 innebar förbud för all annan kult än
den i Jerusalem. Leviterna från offerhöjder
och kultplatser på landsbygden fingo
visserligen tillåtelse att tjänstgöra i templet med
samma rättigheter som det där redan
befintliga prästerskapet, men i själva verket
tilldelades de lägre befattningar, och efter
exilen skildes det bestämt mellan präster,
sadoksättlingar, som åberopade härstamning
från Aron, och leviter. Båda grupperna
indelades i olika klasser. De hade sin
huvudsakliga inkomst av offren. Efter
hemkomsten från Babel, då landet icke hade någon
konung, blev den främste p., översteprästen,
högsta andliga och tidvis även världsliga
auktoritet. Tempeltjänsten utgestaltades allt
rikare. Stor vikt lades vid rituella bruk,
såsom soningar och reningar.
Sedan Jerusalems undergång existerar
inom judendomen intet egentligt
prästerskap. De som kunna åberopa prästerlig
börd, åtnjuta emellertid fortfarande vissa
privilegier vid gudstjänsten i synagogan.
Litt.: J. Lippert, Allgemeine Geschichte des
Priesterthums (Berlin 1883—84); R. Ch. Darwin,
Die Entwicklung des Priesterthums und der
Priesterreiche (Leipzig 1929; något tendentiös); G.
Widengren, Religionens värld (Uppsala 1945); W.
W. Baudissin, Die Geschichte des
alttestamentlichen Priesterthums (Leipzig 1889); Aa.
Bentzen, Studier over det sadokidiske præsteskabs
historie (Khvn 1931); A. C. Welch, Prophet and
priest in old Israel (London 1936). L. G. R.
N.T. Ordet »präst» kommer av det grekiska
rpeoBútEpOS, »presbyter», som egentligen
betyder »äldste» och i det svenska N. T.
därför regelbundet återgives med detta ord.
Där det åter i den svenska översättningen
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0090.html