yttre art skulle bli dominerande. Vidare såg man på sina håll i p. en fara för ett slags »consistorium generale» vid sidan om kyrkans legala organ och myndigheter. — Utvecklingen har knappast besannat dessa farhågor. Den Danske Præsteforening är den äldsta, bildad 1896. 1948 kompletterades den med en yngre-organisation, öppen för präster med upptill 10 tjänsteår och med egen styrelse: Yngre Præsters Forbund. Finlands p. äro två: Suomen Kirkon Pappisliitto (Finska Kyrkans Prästförbund), konstituerat 1918, till vilket nära nog hela det finskspråkiga prästerskapet är anslutet, samt Finlands Svenska Prästförbund (1922), som tillkommit som ett led i de svenska kyrkliga samlingssträvandena i Finland. Prestafélag Islands tillkom 1918 och Den Norske Kirkes Presteforening 1900. Ockupationsåren 1941—45 var den senare praktiskt taget upplöst, sedan den år 1941 försetts med kommissarisk ledning enl. en förordning som gav inrikesdepartementet diktatorisk myndighet över alla föreningar. Ett försök att tvinga de stadgeenligt valda styrelseledamöterna att kvarstå under den av departementet förordnade ordf. misslyckades och därmed upphörde föreningen i realiteten att fungera. Efter kriget har den stadigt vuxit i medlemstal och arbetsomfattning. I Sverige bildades 1903 Allmänna Svenska Prästföreningen (A.S.P.). Den fick vid sin sida 1944 Sveriges Yngre Prästers Förbund (S.Y.P.F,.), som speciellt sökt tillvarataga det yngre prästerskapets intressen. Genom fusion uppgingo dessa två organisationer nyåret 1954 i en gemensam p., benämnd Svenska Prästförbundet. Organisation. Medlemmarna inom resp. p. äro organiserade i lokalkretsar (stifts- eller kontraktsvis) med egen styrelse. Endast Finlands svenska p. saknar sådan kretsorganisation. Föreningens huvudstyrelse utses endera genom direkta val (Danmark, 9 ledamöter), vid allmänt möte eller gene- 173 f PRÄSTFÖRENINGAR ralförsamling (Finland, finska 6 och svenska 9 ledamöter, Island 5 ledamöter och Norge 32 ledamöter) eller genom val kretsvis (Sverige, intill 54 ledamöter). Den danska p. har därutöver ett representantskap av kretsrepresentanter och den norska och den nybildade svenska p. en mindre centralstyrelse för den dagliga ledningen. Den danska p. är ansluten till Danske Statsembedsmænds Samråd, den norska till Embetsmennenes Landsforbund och den svenska till Sveriges Akademikers Centralorganisation. Därmed har följt förhandling srätt i löneärenden. — Åtskilliga förbättringar i prästerskapets yttre villkor ha vunnits genom p:s bemödanden härför. Verksamhet. Myndigheterna i resp. länder utnyttja flitigt p. såsom remissinstitut, främst i kyrkliga angelägenheter. P. ha därigenom kommit att spela en icke obetydlig roll i lagstiftningsärenden, som beröra kyrka och kyrkoliv. De initiativ som tagits av p. till församlingslivets främjande ha varit betydande, i vissa fall banbrytande. Som exempel kan här nämnas A.S.P:s insatser genom ungdomsvårds- och sociala utskotten, innan dessas verksamhet överläts till Svenska Kyrkans Diakonistyrelse. — I Sverige har A.S.P. genom sitt årsprogram varje år förelagt kretsarna olika församlingsvårdsfrågor till överläggning för att på så sätt stimulera till nya initiativ och ny arbetsglädje. Kretsöverläggningarna ha redovisats för centralstyrelsen och icke sällan föranlett framställningar till myndigheter, uttalanden el. dyl. De periodiskt återkommande allmänna medlemsmötena inom p. ha främst ägnats åt för prästgärningen aktuella frågor, teologisk orientering och gemensam uppbyggelse. I Finland och på Island hållas sådana möten årligen, i Norge (generalförsamling) vartannat år och i övriga länder med något växlande intervaller. — Särskilda teologiska studiedagar och studiekurser ha därutöver arrangerats. Som exempel kan nämnas den hösten 1953 i den danska p:s regi anordnade 9 dagars universitetskursen för präster med föreläsare från de teol. fakulterna och med seminarieövningar. 174