Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Prästtillsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTTILLSÄTTNING
ningen först efter kallelsen. Enskild person
kunde få patronatsrätt* (jus patronatus)
att föreslå präst. Församlingens inflytande
vid p. minskade under den senare
medeltiden men erkändes ånyo vid reformationen.
Konungen fick dock ofta den avgörande
makten. Kyrkolagen 1686 och
Prästerskapets privilegier 1723 tala om
konsistoriella pastorat, där p. tillkom
stiftsstyrelsen, regala, där konungen utnämnde, p
atronella, där patronus hade kallelserätt,
och privilegierade, där församlingen
hade samma rätt. I regel kunde präst ej
befordras utom det stift, som han tillhörde
(indigenatsrätt, stiftsband). Vid p. kom
gärna en son eller måg till företrädaren i åtanke
eller någon som genom giftermål med
änkan eller en dotter kunde »konservera
huset». Förordningen om prästval 1739 är
viktig för den följande utvecklingen. För
kyrkoherdetjänst krävdes sedan 1748
pastoralexamen, som avlades efter någon tids
tjänstgöring som präst. På examens kvalitet
berodde behörigheten till olika slag av
pastorat (tre klasser). Examen avskaffades
1884. Församlingens rätt vid p. utvidgades
betydligt 1910, och skillnaden mellan
konsistoriella och regala gäll avskaffades. P r
ebendepastoraten, som använts till
avlöning av biskopar, professorer och
lektorer, indrogos samtidigt utom vad beträffar
domkyrkoförsamlingarna i Uppsala, Lund
och Visby. Sedan 1936 är biskopen i Visby
den ende som innehar prebende.
Patronatsrätten upphörde 1922.
Nu gällande ordning för p. tillkom 1934.
Domkapitlet ledigförklarar tjänsten och
uppför tre på förslag, vilka provpredika.
Vid frågodag kan församlingen kalla
fjärde provpredikant (fjärdeman) till
kyrkoherdetjänst. Domkapitlet utfärdar
fullmakt å tjänsten för den som erhållit de
flesta rösterna. Var tredje gång en
kyrkoherdetjänst är ledig, tillsättes den av
konungen, varvid sökande utom förslag kunna
anmäla sig. Konungen utnämner även, då
fjärde provpredikant kallats, varvid, om
tillräcklig majoritet icke uppnåtts,
extrasökande kan ifrågakomma. Domprost
utnämnes alltid av konungen. I de fall, då
191
konungen utnämner, ger biskopen och
domkapitlet förord. Särskilda bestämmelser
om p. finnas i några privilegierade
pastorat (huvudsakligen i städer) och i
fråga om militärpastorer,
utlandsförsamlingar, sjukhus m.m. E. o. präster förordnas
(missiveras) av domkapitlet. Stiftshandet har
lättats i flera avseenden, bl.a. vid
domprosttjänst, p. i Stockholm och för prästerna i
Härnösand, Luleå och Visby stift samt vissa
utlandspräster m. fl. Biskopen tillsätter
kontraktsprostar, sedan han inhämtat
prästernas i kontraktet mening. En kungl.
kommitté utreder f.n. (1955) frågan om ändrade
bestämmelser för p.
Danmark. Sedan fasta biskopsdömen
inrättats, skedde p. genom biskoparna i
enlighet med den kanoniska rätten. Konungen
eller enskilda stormän kunde dock ha
patronatsrätt. Efter reformationen fingo
församlingarna valrätt genom 7 elektorer.
Den valdes behörighet prövades av
superintendenten, varefter han av länsmannen å
konungens vägnar fick kollats
(Kirkeordinansen 1539) och insattes i ämbetet av
superintendenten. I städerna utövades
valrätten av borgmästare och råd. Vissa
pastorat voro patronella. Från 1670 kom p. att
ligga så gott som helt under regeringen, men
genom menighedsråden ha
församlingarna numera visst inflytande. Enligt lag
30/6 1922 sökes ordinarie prästtjänst hos
kirkeministeriet. Stiftsband finnes ej. P To
vpredikan kan förekomma men skall
hållas i annan församling. Menighedsrådet
uppsätter tre på förslag, prosten och biskopen
yttra sig, och ministeriet utnämner. Om
menighedsrådet enhälligt förordat någon, skall
denne utnämnas. Stiftsprostarna tillsättas i
annan ordning. Enligt valgmenigh
edslagen 1922 kunna 20 familjer bilda en
självständig menighed med egen präst,
alltså en församling innanför folkekirken.
Enligt lag 1953 skall i församling med mer än
två präster förste kapellanen tillsättas direkt
av konungen för att bereda möjlighet till
befordran åt präster, som eljest kunde ha svårt
att erhålla sådan, t.ex. utlandspräst,
sjömanspräst eller präst på Färöarna.
Menighedsrådet skall dock yttra sig om tre av de
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0104.html