PRÄSTUTBILDNING färdigheter samt få religiös fostran genom gudstjänst- och andaktsliv. I den nuvarande kanoniska rätten framhålles kyrkans uteslutande rätt till all p. och bestämmes, att denna skall förläggas antingen till stiftsseminariet eller till ett regionalseminarium gemensamt för flera stift. Mest kända bland de katolska p:s-anstalterna äro seminarierna i Rom, t. ex. Collegium Romanum eller Collegium Germanicum, där präster från olika länder utbildas. Under ledning av prästvigda lärare studera eleverna i seminarierna först under två år filosofiska ämnen och därefter under fyra teologi — dogmatik, moralteologi, exegetik, kyrkohistoria, kyrkorätt, liturgik, predikan, kyrkosång, pastorallära och (från 1934) socialkunskap. Eleverna skola dagligen deltaga i den gemensamma morgon- och aftonbönen och bevista mässan, varje vecka gå till bikt och ofta till nattvarden, på söndagarna biträda i mässan och därvid öva sig i ceremonierna, varje vecka hålla ett föredrag eller tal, årligen deltaga i några dagars exercitier 0.8. V. I en del länder, t.ex. Tyskland, Schweiz och Österrike, få prästkandidaterna i vissa stift studera vid de katolska fakulteterna vid universiteten, medan de i andra äro hänvisade till seminarierna. Även vid universiteten leva prästkandidaterna oftast i konvikt. Sin praktiska utbildning, på vilken synnerlig vikt lägges, erhålla de universitetsutbildade i seminarierna. Prästerna i de olika munkordnarna få i regel sin p. i de olika ordnarnas egna utbildningsanstalter. I de ortodoxa kyrkorna är seminarieutbildningen den ojämförligt allmännare i jämförelse med universitetsutbildningen, låt vara att även välkända teologiska fakulteter (t.ex. Athén och Paris) sörja för p. I Tyskland övergick p. efter reformationen i de evangeliska kyrkorna efter ett par årtionden helt till universiteten. Redan 1535 föreskrev sålunda ordinationsordningen i Wittenberg, att prästkandidaterna skulle ha bedrivit universitetsstudier och underkastat sig den teologiska fakultetens i Wittenberg prövning. Vid de teologiska fakulteterna gavs även homiletisk utbildning. Först 195 efter ett par århundraden ordnades emellertid den praktiska utbildningen på ett mera tillfredsställande sätt genom predikantseminarierna (tyska: Predigerseminar), av vilka det första i modern bemärkelse inrättades i Wittenberg 1817 och av vilka numera ett flertal finnas, i regel utan närmare organisatorisk anknytning till de teologiska fakulteterna. Till de mera kända hör Kloster Loccum vid Hannover. I de nuvarande evangeliska landskyrkorna i Tyskland kräves i regel 6—8 terminers teoretiska studier vid någon av de femton teologiska fakulteterna eller sex Kirchliche Hochschulen (fristående teologiska högskolor, grundade under de sista årtiondena), varefter den första examen avlägges. Den praktiska p. inhämtas under en ettårig kurs vid predikant-seminalerna — ofta föregången av praktisk tjänstgöring av olika art — varefter den andra examen avlägges. Tyngdpunkten i den evaugeliska p. ligger avgjort på den teoretiska delen. I de flesta evangeliska kyrkor kräves universitetsutbildning av prästerna. Bland de större kyrkorna bildar dock den anglikanska kyrkan undantaget. Där försiggår p. oftast vid seminarier, dit även de, som först åtnjutit universitetsutbildning (i regel i humanistiska ämnen), söka sig. I de nordiska länderna bibehölls efter reformationen p. som stiftsutbildning under en kortare tid i Danmark och Norge och under en längre i Sverige och Finland. I Danmark-Norge fastslog Kirkeordinansen 1539, att en teologie lektor för p:s skull skulle finnas vid varje domkyrka. Men redan 1569 bestämdes, att alla präster skulle ha legat vid universitetet, och vid 1600-talets början fastslogs universitetstidens längd till två à tre år. 1629—1643 gåvos i olika etapper bestämmelser om den teologiska ämbetsexamen, »attestatsen», som alla prästkandidater skulle genomgå. Förutom teoretiska ämnen ingick i denna även predikoutbildning med predikoprov. Närmare bestämmelser om examensämnen gäåvos 1773 och 1788. I Danmark skall enligt de nu gällande bestämmelserna präst ha avlagt cand. theolexamen, vilken omfattar 1) en förpröv- 196