lärighetssynpunkten ofta ensidigt betonad. Brytningen under 1700-talet mellan ortodoxi å ena sidan samt neologi och rationalism å den andra tog sig uttryck i att gamla »kärnpsalmer» ändrades till språk och innehåll. Till de tidigare och måttfullare representanterna för den tyska »upplysningstidens» p. hörde C. F. Gellerts »Geistliche Oden und Lieder» (1757) och F. G. Klopstocks » Geistliche Lieder» (1758—1769). I den reformerta delen av kristenheten blev utvecklingen från början en annan. Fasthållandet vid bibelordet såsom det enda, som fick förekomma vid gudstjänsten, gjorde, att den enda p., man kunde tänka sig, var Psaltaren. Denna omskrevs på gängse versmätt, ofta till kända melodier. På så sätt blev Psaltaren även den engelska kyrkans p. under sekler (»Old version» av 1562 och »New version» av 1696). Samlingar av fritt diktade hympner över bibelord och för vissa högtider sågo dagen i de nonkonformistiska samfunden, men först genom biskop R. Hebers postumt utgivna »Hymns» (1827) kan man säga, att den engelska kyrkan accepterat denna form av p. Olika samlingar hymner och sånger ha framkommit inom den romersk-katolska kyrkan efter reformationen. Redan 1537 utkom sålunda i Tyskland Michael Vehes »Gesangbüchlein», visande påtagliga intryck från den lutherska psalmdiktningen. Det psalmboksarbete, som utgick från det protestantiska Tyskland under 1800-talet, fick sin prägel genom oppositionen mot den föregående tidens neologiska och rationalistiska strömningar. I stora samlingsverk tillvaratogos psalmer framför allt från 1500- och 1600-talen. I det nutida Tysklands evangeliska kyrkor har »Evangelisches Kirchengesangbuch» fått vidsträckt användning. I U.S.A. pågår ett arbete att förse alla de till National Lutheran Council hörande kyrkorna med en enda p. Se även Salmedigtning. Litt.: E. N. Söderberg, Den kristna psalmen (Sthm 1916); E. Liedgren, Den andliga sången på anglosaxisk mark (Sthm 1927); Evangelischer Liederschatz für Kirche, Schule und Haus, gesammelt von A. Knapp (2 ed., Stuttgart 1850); 201 PSALMBOK V 3: C A Se s f sE S9 / À pes t N E ESS” ia banit" TA. — A AN y la ah (d ASAA * SSAeDh the ftycher fom ther til hóra jante Madh vptefnade finnas / Bppd Wong. May: Nádigfte befalning / Hr M DC XCV Ofverfedd och nddto Me fot ttrad/ a AA „16971 Cfodho et vtDgången. FA odh pú fil- e katoto / Bhi ihet af Kongl. Maj“: privil. Burdardi trneferi af Joh. Jacob Genmath/ F. Titelbladet till 1695 års psalmbok. P. Wackernagel, Das deutsche Kirchenlied von der ältesten Zeit bis zu Anfang des 17. Jahrhunderts, 1—5 (Leipzig 1864—77); M. Schneiderwirth, Das katholische deutsche Kirchenlied unter dem Einflusse Gellerts und Klopstocks (Münster i Westf. 1908; kat.) ; W. Nelle, Geschichte des deutschen evangelischen Kirchenliedes (3 ed., Leipzig 1928); G. Rosenkranz, Das Lied der Kirche in der Welt (Berlin—Bielefeld 1951; behandlande missionsländernas p.). Sverige. Som den första ansatsen till p. på svenska kan man räkna de små psalmhäften, som utgåvos av Olavus Petri. Genom kyrkoordningen 1571 blev församlingssång på modersmålet en fast beståndsdel i den svenska gudstjänsten. Under det tidigare 1600-talet utkommo ett flertal p., ibland av enskilda utgivare, ibland såsom stifts-p. Utvecklingen under århundradet gick emellertid långsamt mot större uniformitet beträffande p. Den mycket använda »gamla Uppsala-p.» (känd från 1622) blev i många fall 202