PSALMBOK Senita Vialmboten. af Konungen Gillad och Stadfáftad Sfr 1819, Stocholm, trydft hos A. Badelius, I8I9. Titelbladet till 1819 års psalmbok. normgivande. En reviderad ed. därav, »nya Uppsala-p.» av 1645 fick en halvofficiell ställning genom att den anbefalldes i 1686 års kyrkolag till användning bredvid andra renläriga p. En kommitté under ledning av J e sper Svedberg utarbetade ett förslag till p. för hela riket, som utkom 1694. Det blev omedelbart indraget på grund av prästeståndets dogmatiska anmärkningar. 1695 förelåg »Then swenska p.» (413 psalmer), den s.k. Gamla p., som anbefalldes av K. Maj:t till uteslutande bruk i hela riket 1698. Denna Sveriges första riks-p. fick i kyrkoliv och folkliv en rang och betydelse, som närmade sig en bekännelseskrifts. Kravet på revision lät dock snart höra sig, mest på grund av p:s ålderdomliga språk. Förslag till ny p. utkommo 1765—1767 (den Celsiuska provp.) och 1793 (den Troilska prov-p.). Är 1811 tillsattes en psalmbokskommitté, 203 där J. O. Wallin* blev den ledande kraften. Efter förslag 1814 och 1816, det sistnämnda Wallins eget, stadfästes 1 8 1 9 en ny p., innehållande 500 nr. Dess införande i församlingarna fick i enlighet med Wallins uttalade önskan bero på församlingarnas fria val. Den wallinska p. vann snabbt en enastående ställning och dess betydelse för andaktslivet och den religiösa bildningen överhuvud kan icke överskattas. Dock blev den på vissa håll, särskilt av Norrlands »nyläsare», hårt kritiserad för att den ej stode i överensstämmelse med bibeln och bekännelseskrifterna. Vid riksdagen 1850—51 och det första allmänna kyrkomötet 1868 föreslogs en revision av p. En 1883 tillsatt p.-kommitté, ursprungligen bestående av C. A. Torén, 8S. Cavallin, U. L. Ullman och C. D. af Wirsén, utarbetade två förslag till p. (1889 och 1896), som ej blevo antagna. En ny kommitté tillsattes 1908, bestående av J. A. Eklund*, A. F. Runstedt och E. N. Söderberg. Flera förslag sågo dagen (1911, 1914, 1917, 1920). Med ledning av det sist framlagda utarbetades ett nytt, som antogs av kyrkomötet 1920. Detta blev emellertid icke stadfäst, utan K. Maj:t förordnade om ett tillägg till 1819 års p., » Nya psalmer», innehållande 173 nr, som skulle användas tillsvidare. 1933 uppdrog ecklesiastikminister Arthur Engberg åt J. A. Eklund att utarbeta ett förslag till p. för svenska kyrkan. Eklunds förslag, som blev färdigt 1934, vann ej odelat bifall. En kommitté med ärkebiskop E. Eidem som ordf. utarbetade ett nytt förslag (febr. 1936). Sedan detta ytterligare bearbetats av en kommitté med biskop E. Rodhe som ordf., blev en ny p. av konungen gillad och stadfäst den 26 nov. 1937. Den innehåller 600 gudstjänstpsalmer, 12 hymner och sånger och 18 psalmer för enskild andakt. Av denna p:s 630 psalmer härröra 389 från 1819 års p. 1937 års p. infördes i hela riket genom beslut av församlingarna. Något nämnvärt motstånd förekom ej, men kritik riktades mot den språkliga bearbetningen av äldre psalmer och mot textredigeringen överhuvud, vilken blivit karakteriserad som bristfällig. Se även Salmedigtning. 204