PSYKOLOGI Termen p., grek. ¢suðsrniypapa, »skrifter under falskt namn», är såtillvida missvisande som endast somliga av dessa skrifter uppgiva sin författares namn och, såsom den etiopiska Henoksboken, göra anspråk på att härröra från en gammaltestamentlig gudsman. De allra flesta p. äro ursprungligen avfattade på hebreiska eller arameiska. Endast ett fåtal ha emellertid blivit bevarade till oss i sin ursprungliga version och äro istället kända i översättningar till etiopiska, syriska, koptiska o.s.v., det vill säga på de språk som begagnades i de kyrkor, där skrifterna upptagits och blivit lästa. Till största delen härstamma p. från tiden 200 f. Kr.—30 e. Kr. Av judarna begagnades de såväl vid synagoggudstjänsterna som vid den enskilda andakten och voro likaledes högt skattade av de första kristna. Den etiopiska Henoksboken citeras i Judas brev v.14 och 15, och då samma nytestamentliga skrift i v. 9 talar om att överängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, anspelas möjligen på skriften om Moses himmelsfärd. Till innehållet äro p. i stor utsträckning apokalyptiska. De bevarade p. kunna säkerligen betraktas som en rest av en mycket omfattande litteratur, till vilken åtskilliga av texterna från Khirbet Qumran även böra räknas. Se även Apokalyptik. Litt. (översättningar): Die Apokryphen und Pseudepigraphen des Alten Testaments 1—92, utg. av E. Kautzsch (Freiburg i. B.—Leipzig 1900); The Apocrypha and Pseudepigrapha of the Old Testament in English, with introductions and critical and explanatory notes to the several books 1—, utg. av R. H. Charles (Oxford 1913); Altjüdisches Schrifttum ausserhalb der Bibel übersetzt und erläutert, utg. av P. Riessler (Augsburg 1928). — Övrig litt.: E. Schürer, Geschichte des jüdischen Volkes im Zeitalter Jesu Christi 1—4 (4 ed. Leipzig 1911); H. Odeberg, Mellan Gamla och Nya testamentet (Sthm 1944). Se vidare under Apokryfer. G.G. PSYKOANALYS, se Psykologi. PSYKOLOGI (av grek. {vy, själ och Aóyoç, lära). Den empiriska p. är knappt 100 år gammal. Man finner visserligen systematiserad psykologisk spekulation redan hos 215 Aristoteles; man läser om sinnesintryck, minnesföreställningar och associationslagar hos de engelska empiristerna. Men tanken att empiriskt pröva hypoteserna, att göra psykologiska experiment, vaknade inte förrän naturvetenskapens experimentella teknik visat vägen. De första experimentalpsykologerna utgick från Tysklands fysiologiska laboratorier och kallade sig gärna fysiologer. Men samtidigt som de lånade sin teknik från modern naturvetenskap hämtade de sina begrepp från 1700-talsfilosofin, från empirister och upplysningsfilosofer. De sökte härleda medvetandeinnehållet ur sinnesintrycken; de ville förklara erfarenheten som en sinnrik a s s 0-ciation av psykiska element. Deras experimentella metod blev efterhand introspektion en, försökspersonens iakttagelse av det egna upplevelseinnehållet. Denna psykologi intresserade sig enbart för generella psykiska lagar. Den tyske fysiologen W eber (1795—1878) fann att sinnesintrycken inte förändras i intensitet parallellt med retningskällans förändringar. Han uppställde ett logaritmiskt samband mellan upplevelseförändringar och förändringar i stimulusintensitet, vilket inspirerade Fechner (1801—87) till spekulationer om förhållandet mellan intryck och upplevelse, mellan kropp och själ. Andra arbetade vidare på de olika sinnesorganens områden. Johannes Müller (1801—58) formulerade lagen om de specifika sinnesenergierna, som säger att varje sinnesorgan reagerar, inte efter retningens art utan efter sin specifika konstruktion. Helmholtz (1821—94) och Hering (1834—1918) uppställde färgläror, Müller och Lotze (1817 —81) sökte förklara rumsuppfattningen. I dessa sinnespsykologiska teorier utgjorde givetvis begrepp sådana som känsla och motivation enbart störande element; och eventuella individuella differenser tolkades närmast som försöksfel. Den fysiologiska p. når sin höjdpunkt och kris hos Wilhelm Wundt (1832—1920). Denne räknar inte bara med förnimmelser som det psykiska livets element utan också med känslor och överger därmed den utre- 216