PSYKOLOGI dande: att syssla med hela den mänskliga organismen och att syssla med varje individ för sig. I sina sjukdomar blottade individerna sammanhang, som dittills varit kända blott för diktare och biktfäder, inte för akademiska psykologer. Så konstrueras efterhand den stereometriska modellen av själslivet: man räknar inte blott med medvetandets yta utan också med en mycket betydelsefull djupdimension. En forskningsväg leder till den mera objektiva beskrivningen av organismens handlande. Den vägen går Kraepelin (1856—1926) när han klassificerar sinnessjukdomarna och Kretschmer (f. 1888) när han utifrån denna klassifikation skapar sin kända typologi. Den franske psykiatrikern Charcot (1825— 93) får upp ögonen för hypnosen som terapeutisk metod, d. v.s, för omedvetna krafter hos individen; och Janet (1859—1947) fortsätter Charcots studier av hysterin och blir därmed en psykoanalysens föregångare. Medan Charcot och Janet ännu i huvudsak ser individen utifrån, beskriver Sigmund Freud (1856—1939) det subjektiva skeendet hos honom, det själsliga innehållet. De äldre psykiatrikerna intresserade sig för temperamentet, för handlandets medfödda form; Freud däremot beskriver karaktären, resultatet av individens anpassning till och motstånd mot sitt upplevande. Psykoanalysen vill först och främst finna motiven till vårt handlande, inte bara de av oss accepterade, medvetna motiven utan snarare de omedvetna, dem vi inte kan eller vill erkänna för oss själva. Den studerar det omedvetna själslivet i drömmarnas symboliska innehàll, i felhandlingar, under hypnos eller genom fri association; den postulerar att detta undermedvetna består av bortträngda men ännu verksamma upplevelser, främst av sexuell natur. I Freuds senare skrifter och hos lärjungarna, inte minst dottern Anna Freud (f. 1895), förskjuts studiet så småningom från den omedvetna, primitiva delen av själslivet (id) till de strukturer som svarar för individens anpassning till verkligheten och försvar mot oacceptabla inre impulser (ego). Därmed blir psykoanalysen en inspirationskälla, inte bara 219 för abnormpsykologer utan också för socialpsykologer, antropologer och experimentalpsykologer. Två av Freuds mera betydande lärjungar, Alfred Adler (1870—1937) och C. G. Jung (f. 1875), angrep omkring 1910 psykoanalysens sexualteori. För Adler framstod mindervärdeskänslorna som det universellt mänskliga. Alla människor strävar efter att kompensera dessa känslor, de strävar efter makt; men hos neurotikern blir målen för strävan fiktiva, han flyr t.ex. till sjukdom för att behärska sin omgivning. Jung, mest bekant för den typologi som skiljer mellan introverta och extraverta, talar hellre om livsenergi än sexualitet. I sin teori om det kollektiva omedvetna vill han göra gällande att varje människas omedvetna själsliv innesluter en väsentlig del av den mänskliga rasens samlade erfarenhet, Detta förklarar bl.a. den stora överensstämmelsen mellan myter och symboler, religioner och riter, vilka vuxit fram på vitt skilda delar av jordklotet. I sin terapi vill Jung främst fördjupa patientens kontakt med det kollektiva omedvetna. Därigenom dras denne från de reella problemen och förs in i ett mystiskt, semireligiöst fantasiliv. — Hos senare devianter från den ortodoxa analysen, t.ex. hos Fromm och Sullivan, framhäves bl.a. de kulturella och sociala aspekterna på bekostnad av de deterministiskt biologiska. Några årtionden före Freud uppstår b arnp. med Preyer (1841—97), den förste som intresserar sig för barnet, inte som för en vuxen i litet format, men för barnet som en säregen, primitiv varelse. Av Preyers mera betydande efterföljare bör nämnas Jean Piaget (f. 1896) och Arnold Gesell (f. 1880). Det stigande intresset för barn stimulerade också intelligensforskningen. B inet (1857—1911) konstruerade ett inträdesprov till de franska skolorna som utgjort förebilden för intelligenstesten. Spearman (1863—1945) sökte med hjälp av olika provbatterier särlägga intelligensen i komponenter. Ur hans försök härstammar den faktoranalytiska metoden: på grundval av de statistiska sambanden mellan resultaten i olika provysituationer beräknar man de 220