faktorer som är gemensamma för dessa skenbart olikartade anpassningsformer. Andra testkonstruktörer intresserade sig mera för personligheten som helhet än för intelligensen, Rorschach (1884—1922) grun- ` dade personlighetsdiagnoser på patienternas tolkning av meningslösa tuschfläckar; H e nry Murray (f. 1896) lät sina försökspersoner »projiciera» sitt fantasiliv i berättelser om bilder av mångtydig karaktär (»Thematic apperception test»). Laboratorieexperimenten blir också mer förfinade. Stor betydelse får den teknik som tillämpades av Felix Krueger (f. 1874) och hans lärjungar. Genom korta presentationer av stimuli avbröt de upplevandets utveckling till objektiv varseblivning för att istället undersöka dess subjektivt-emotionella förutsättningar. Den psykologiska forskningens tyngdpunkt ligger nu i de anglosachsiska länderna, fr. a. U.S.A. Medan den tyska forskningen under århundradets tre första decennier dominerades av skolbildningar, tycks den anglosachsiska forskningen sträva mot en enhetlig p. Den tidigare sinnespsykologiskt orienterade experimental-p. börjar tolka sina resultat i ett personlighetspsykologiskt sammanhang; socialpsykologerna - kompletterar sina kasuistiska data med erfarenheter från laboratorier och kliniker. Studiet av den auktoritära personligheten är ett färskt exempel på sådant samarbete mellan olika forskningsriktningar, likaså försöken att i individens varseblivning finna uttryck för hans individuella särart. Samtidigt förekommer en stark teoretisk aktivitet som går ut på att konstruera ett enhetligt referenssystem för p:s överflödande rika empiriska material. Litt.: 7. Husén, Psykologi (Sthm 1954); R. S. Woodworth—D. G. Marquis, Psykologi (Sthm 1953); G. Ekman, Differentiell psykologi (Sthm 1952); E. Tegen, Amerikansk psykologi (Sthm 1949); G. Smith, Psykologi i Amerika (i Nordisk Psykologi 1954); 7. W. Adorno m. fl., The authoritarian personality (New York 1950); E.Fromm, Psykoanalys och religion (Sthm 1952); C. T hompson, Psychoanalysis (New York 1950); R. W. White, The abnormal personality (New York 1948); C. Kluckhohn—H. A. Murray, Personlig- 221 PURITANISME heten i natur, samhälle och kultur (Sthm 1953); R. R. Blake—G. V. Ramsey, Perception: an approach to personality (New York 1951); P. J. Reiter, Psykosomatisk medicin (Sthm 1953); 7. Parsons—E. A. Shils, Toward a general theory of action (Cambridge, Mass. 1951); Ruth Benedikt, Patterns of culture (London 1935; sv.övers. Kulturmönster, Sthm 1949); Æ. H. Erikson, Childhood and society (New York 1950); G. Murphy, Historical introduction to modern psychology (New York 1949). G. S—th PURITANISME (af lat. purus, ren) er navnet på et kirkeligt parti i England i 16. og 17. årh., som i lighed med den skotske kirke foretrak den »rene» eller presbyterianske calvinisme frem for den engelske statskirkes episkopalisme. 1 16. årh. havde p. fået et akademisk midtpunkt ved universitetet i Cambridge, og derfor blev Midt- og Øst-England p.s faste sted. Kirketugt, sædelig alvor og intolerance hørte til bevægelsens karakter, og dens forbindelse bagud med lollarderne og Wycliff gav den et vist revolutionært præg, der kom til udfoldelse på Cromwells tid. Calvinismens aristokratiske og hierarkiske kirkeänd erstattedes i vid udstrækning med et lavkirkeligt konventikelvæsen og tanken om folkets suverænitet, der skulle udøves gennem parlamentet. Bibellæsningen suppleredes af en rig opbyggelseslitteratur, som i Elisabeths tid påbegyndtes af prof. William Perkins i Cambridge (d. 1602) og nåede sin kulmination med Bunyans »Pilgrimsvandring». Puritanerne havde en fast forvisning om i særlig grad at kæmpe for Guds sag, og det gav dem en stærk selvsikkerhed. Puritanerne var modstandere af den engelske kirkes ceremonielle gudstjenester, der forekom dem at være rester af katolicismen, som skulle udrenses til fordel for en kult, der var »pur» og ren calvinsk. Den officielle sanktionering af de 39 artikler i 1571 og kravet om lydighed mod Common Prayer Book umuliggjorde imidlertid gennemførelsen af dette program, og fra messeklæderne vendte puritanerne sig nu mod kirkeforfatningen, der fra episkopal skulle ændres til presbyteriansk. Prof. Thomas Cartwright i Cambridge afsattes 1570, fordi han havde 222