raturen skete det særlig ved Richard Baxter, Bunyan og Milton; men vigtigere var det, at der var skabt en særlig puritansk mentalitet, og det er Max Webers og andres antagelse, at hele den vesteuropæiske kapitalisme er et produkt af den puritanske ånd, der kræver arbejde og udbytte af arbejdet som tegn på, at den arbejdende hører til Guds udvalgte. Kapital er betroet gods, som må administreres med ansvar og ikke ødsles bort i syndig luksus. Se også Presbyterianisme. Litt.: R. G. Usher, The reconstruction of the English church 1—2 (London—New York 1913; hovedværket); The presbyterian movement in the reign of queen Elisabeth ...Ed. by R.G. Usher (London 1905); John Brown, The English puritans (Cambridge 1910); dens., Puritan preaching in England (London 1900); E. Troeltsch, Gesammelte Schriften 1, Die Soziallehren d. christl. Kirchen u. Gruppen (Tübingen 1912); H. Holmquist, Engelsk högkyrka, lågkyrka, frikyrka... (Uppsala 1916); M. Weber, Gesammelte Aufsätze zur Religionssoziologie 1 (Tübingen 1920); A. F. Scott Pearson, Thomas Cartwright and Elizabethan puritanism 1535—1603 (Cambridge 1925); J. B. Krauss, Scholastik, Puritanismus und Kapitalismus (München—Leipzig 1930); C. E. Whiting, Studies in English puritanism from the restoration to the revolution, 1660— 1688 (Bungay 1931); H. Schöffler, Die Anfänge des Puritanismus (Leipzig 1932); W. Haller, The rise of puritanism (New York 1938); M. M. Knappen, Tudor puritanism (Chicago 1939); A. Lang, Puritanismus und Pietismus (Neukirchen 1941). S. Zi. PÆDAGOGIK, se Religionspedagogik, Upp- fostran. PÅNYTTFÖDELSEN är ett viktigt moment i nådens ordning*. Bibeln talar emeller- tid ej mycket om p. Ordet förekommer utanför N.T. hos stoikerna och inom judendomen från och med Philo. Hos synoptikerna förekommer p. blott en enda gång, Matt. 19: 28. Här är p. helt och hållet eskatologiskt orienterad. Då den nya eonen enligt Paulus i en mening redan brutit in, kan människan bli en ny skapelse redan under jordelivet, 2 Kor. 5: 17. De olika tolkningarna av Rom. 7 ge en väsentligt olika bild av den nya ska- 8 225 PÅNYTTFÖDELSEN pelsens existens. Somliga vilja göra gällande att Paulus där talar om ett förgånget skede i sitt liv, medan andra åter vilja se oförmågan till det goda (Rom. 7:14—15) som ett förblivande tillstånd vid sidan av det andefyllda och andeledda livet (Rom. 8:9—17). I Tit. 3:5 är p. dopets frukt. Därmed förstås såväl en ny tillvaro efter den förra tillvarons slut som en sedlig förnyelse (jfr Kol. 3: 1—8, där förnyelsen dels ses som ett faktum, dels åter som en uppgift). Tanken på förnyelsen är sålunda i huvudsak eskatologiskt orienterad. En plötslig och total sedlig förvandling kan ej avses i Tit. 3:5, ty Titusbrevet fordrar av de pånyttfödda, att de förneka gudlösheten och de världsliga begären, varvid Guds nåd äger en uppfostrande verkan (3:11). P. kan, sådan den möter i Titusbrevet, ej härledas ur mysteriereligionerna. Däremot synes det vara klart att tanken på p. kommit in i urkristendomen från stoicismen via judendomen. I de johanneiska skrifterna bildar den nya födelsen motsatsen till födelsen av kött och blod (Joh. 1:13). Den förutan kan man icke se Guds rike (Joh. 3:3). Ett kännetecken på att man är född av Gud är att man »gör rättfärdighet» (1 Joh. 2:29). Sitt mest markanta uttryck får den nya födelsen i 1 Joh. 3:9, där det utsäges, att den som är född av Gud icke begår synd. Då p. inom pietismen är det dominerande centralbegreppet, har man inom forskningen ägnat uppmärksamhet åt frågan, huruvida pietismen härvid kan stödja sig på Luther. I anknytning till Tit. 3:5 hör dop och ny födelse för Luther samman. Som sakrament förlänar dopet sakramental delaktighet av Kristi död och uppståndelse. Tonvikten ligger här på vad Gud gör och icke på vad människan gör. Då dopnåden är av sakramental art, kan den icke förloras, men till sin art är den något annat än en empiriskt tänkt förvandling. Luther påstår aldrig att denna förvandling vore osynlig, men då p. i dopet är sakramental, bör man tro på den utan att se den. Tron på den nya födelsen måste fasthållas trots anfäktelser och kamp. Luther avvisar alltså tanken att p. 226