sig enl. samme förf. med »den gula rasens religiösa begåvning», som nått »nästan till det kategoriska imperativets nivå». Genom att Gustaf Warneck i sin för evangeliskt missionstänkande grundläggande »Missionslehre» (1892—1903) anlade liknande synpunkter fick argumentet allvarliga konsekvenser på vissa håll i den protestantiska missionsvärlden. De färgade folken skulle ha vissa av rasen betingade karaktärssvagheter som allvarligt försvårade det som evangelisk mission eljest såg som sin uppgift: bildandet av självständiga kyrkor. Inom modern missionsteori och praxis, efter 1920, har denna ståndpunkt starkt kritiserats. I denna sin kritik har missionsteorien kunnat stödja sig på modern religionsfenomenologi. En besinningsfull forskare som Chr. M. Schröder har anställt instruktiva »längdsnitts»- och »tvärsnitts»-jämförelser mellan religionerna. I anslutning till N. Söderblom jämför han sålunda två så representativa indogermanska religioner som iransk och indisk religion och uppvisar motsättning mellan Zoroasters kampglada, viljepräglade religion och den indiska mystikens världsflykt. Vid en »tvärsnitts»-jämförelse mellan grekisk och kinesisk religion finner han däremot slående likheter i fråga om t.ex. ankulten. Likaså är det ostridigt att äkta mystik har hemortsrätt på såväl semitiskt och ostasiatiskt som på indogermanskt område. Slutresultatet av undersökningen blir att det icke består något omedelbart sammanhang mellan ras och religion. Ras-segregation är såsom kyrkligt problem särskilt akut inom två områden, Sydstaterna i Förenta staterna och Sydafrika, men ingalunda begränsat till dessa. Det är aktuellt t. ex. i förhållandet mellan karenkyrkan och burmesiska kristna grupper i Burma; mellan kinesiska emigrantförsamlingar i Sydostasien och de lokala kyrkorna därstädes; eller i Kenya och annorstädes i Afrika. Det tedde sig ofta först som ett språkligt problem. Evangeliet skulle predikas för en viss folkgrupp på dess särskilda språk. Men språket är icke ett isolerat fenomen. Det sammanhänger med kultur och nationell tradition. 9 257 RAS OCH RELIGION Och det som börjat som en av språkliga skäl genomförd differentiering förändrades efterhand till en social, etnisk och »ras»-betonad segregation. Strikt genomförd är den kyrkliga segregationen för Förenta Staternas negerbefolkning (omkr. 15 mill.), varav det alldeles övervägande antalet är protestanter (de flesta baptister och metodister). Frank Loescher anger år 1948 att endast 1 promille av den protestantiska negerbefolkningen firar gudstjänst i »vita» församlingar. Denna segregation är en viktig faktor i det som Gunnar Myrdal kallar »det amerikanska dilemmat»: oemotsvarigheten mellan de kristligt-demokratiska ideal som Amerika officiellt hyllar å ena sidan, och de faktiska rasförhållandena å den andra. Sydafrika går sin egen väg. Den officiella nationalistiska politiken avvisar jämlikhets-idealet såsom »liberalt» och därmed förkastligt. Här behöver intet dilemma i amerikansk mening inställa sig. En jämförelse av befolkningsgruppernas storleksförhållanden är instruktiv. Medan negrerna i För. Staterna utgör 1/1, av totalbefolkningen, är i Sydafrika de vita i minoritet — en femtedel av den till 12 mill. uppgående totala befolkningssiffran. Situationen domineras av boerbefolkningen och den holländsk-reformerta kyrkan. Här möter en skrifttolkning, som gör gällande att skapelsens Gud är »Hammabdil, åtskiljandets Gud». Enl. 1 Kor. 7:12—24 accepterade Paulus slaveriet — på samma sätt bör nu skiljegränserna mellan raser bestå — även inom kyrkan. Dessa gränser kan utjämnas först vid parusien. Engelsk-talande och övriga kyrkor i landet är principiellt emot segregationen, men följer den i praktiken. Särskilt under intryck av den ekumeniska rörelsen har under 1950-talets förra hälft vissa grupper inom den holländsk-reformerta kyrkan tagit viktiga initiativ för att övervinna den isolering som dess allmänna raspolitik medfört. Afrikanerna har i växande grad dragit en på missionshåll impopulär konsekvens av segregationspolitiken inom de vitas kyrkor. De grundar sina egna »etiopiska» sektkyrkor 258