»naturliga» religionen och dess uppkomst och utveckling, i vilka han skarpsinnigt utformade under antiken framförda och från 1600-talet på nytt aktuella åsikter. En mera positivt inriktad r., som hävdar religionens »självständighet» och därmed oåtkomlighet för kritik utifrån, kan sägas föreligga i två huvudtyper. Den ena anser i enlighet med Kant religionen vara ett försanthällande på grund av ett det praktiska förnuftets behov och ser i dess trosinnehåll praktiska »postulat», vilkas motivering ligger i att »moralitetens grundsats» fordrar ett verklighetsunderlag för vissa idéer (odödlighet, frihet, Gud). Den andra typen ser i överensstämmelse med Schleiermacher i religionen en självständig provins inom människans erfarenhetsvärld och anser henne utrustad med en särartad »känsla» för den religiösa verkligheten. Religion är t.ex. med Schleiermachers uttryck »Anschauung und Gefühl des Universums». En modern företrädare för denna tendens är Rudolf Otto då han hävdar att det existerar en särskild känsla av det »numinösa». Slutligen är alltfort den religionsuppfattning som Hegel och efter honom den spekulativa teologien utvecklade inflytelserik, om också på ett mera fördolt sätt. Enligt Hegel är religionens och filosofiens innehåll identiska. Det är blott fråga om olika »sätt» varpå det som för alla människor är sanning fattas. Religionen innehåller i empirisk och symbolisk form detsamma som filosofien uttrycker i begreppets adekvatare form. R:s aktuella problematik beror i hög grad på att religionen genom teologiskt och konfessionellt betingade gränsdragningar har kommit att uppfattas som något vid sidan av allt vetande, varigenom dess inre problem har kommit att framstå som lösta på ett utifrån oantastligt sätt. Dessa tankegångar står i motsats till vetenskapens och filosofiens principer, enligt vilka anledning saknas att respektera några teologiska reservat. Dessutom visar sig religionens egna spontana frågor ofta vara vetenskapligt relevanta problem. Lika litet som en visshet om något på vetandets område kan lösgöras från visshetens allmänna betingelser kan en tros- 281 RELIGIONSFRIHET övertygelse isoleras från reflexion och kritik ur analoga synpunkter. Skälen för en tro, de inre sammanhangen och relationen till verkligheten, rätten att anse tron artskild från vetandet måste uppvisas. Är den religiösa tron »ateoretisk» måste det fixeras vad detta kan betyda (t.ex. i utsagor som dock påstår något), är den »giltig» måste det utredas, vad giltighet betyder till skillnad från sanning o.s.v. Överhuvud är kontakterna med besläktade utsagor och religionen omgivande verkligheter de egentligt aktuella problemen. En allmän tendens att i de religionsfilosofiska frågorna se mänskligt och vetenskapligt centrala kunskapsproblem, som mäste undersökas ur vetenskapligt aktuella synpunkter, är också märkbar. Litt.: O. Pfleiderer, Geschichte der Religionsphilosophie von Spinoza bis auf die Gegenwart (3 ed. Berlin 1893); M. Scheler, Vom Ewigen im Menschen (Leipzig 1921); H. Scholz, Religionsphilosophie (2 ed. Berlin 1922); E. Prywara, Religionsphilosophie katholischer Theologie (München 1927); E. Brunner, Religionsphilosophie evangelischer Theologie (München—Berlin 1931); E. Gilson—Ph. Böhner, Die Geschichte der christlichen Philosophie von ihren Anfängen bis Nikolaus von Cues (2 ed. Paderborn 1952); A. Nygren, Filosofi och motivforskning (Sthm 1940); R. G. Collingwood, Essay on metaphysics (Oxford 1940); 7. C. Hammond, Reasoning faith (London 1943); H. Eklund, Troslärans perspektiv (Åbo 1944); dens., Några reflexioner kring trosbegreppet (i Festskrift för biskop Elis Malmeström, Sthm 1955); E.S. Brightman, A philosophy of religion (New York 1945); M. Fries, Metafysiken i modern svensk teologi (Sthm 1948); P. Ortegat, Philosophie de la religion 1—2 (Namur 1948); H. Fries, Die katholische Religionsphilosophie der Gegenwart (Heidelberg 1949); A. Hägerström, Religionsfilosofi (Sthm 1949); P. Tillich, The protestant era (Stuttgart 1950); C. D. Broad, Religion, philosophy and psychical research (London 1953); A. Widgery, What is religion? (New York 1953); S. Holm, Religionsfilosofi (Khvn 1955); N. H. Söe, Religionsfilosofi (Khvn 1955). H. E—d RELIGIONSFRIHET i moderne forstand innebærer både individets rett til uhindret og uten tap av borgerlige rettigheter å hevde sine avvikende religiøse anskuelser og delta i kultus som ikke er statssamfunnets, 282