der Religionswissenschaft (Bonn 1948; summarisk). 4. För handböcker, textsamlingar, uppslagsverk och speciallitt., se Religionshistoria med religionspsykologi (i Filosofiska fakultetens i Uppsala studiehandbok 1954—56). Några viktigare tidskrifter, som giva större eller mindre utrymme åt allmän r. äro: Anthropos (Fribourg, Schweiz, 1905—); Archiv für Religionswissenschaft (Leipzig 1898—42); Journal of religion (Chicago 1921—); Numen (Leiden 1954; med bibliografiskt bihäfte); Review of religion (N. Y. 1936—); Revue de VY'histoire des religions (Paris 1880—); Studi e materiali di storia delle religioni (Bologna 1925—); Theologische Literaturzeitung (Leipzig 1876—). Utförliga bibliografier finnas bl.a. i K. L. Bellon, Inleiding tot de natuurlijke godsdienstwetenschap (3 ed. Nijmegen 1948) och J. Vandier, La religion égyptienne (Mana 1, ny ed. Paris 1949; sammanställd av H.-Ch. Puech). C.-M. E. RELIGIONSPEDAGOGIK. »Pedagogik» (av grek. «idaywyós, uppfostrare) betyder egentligen uppfostran men användes också som beteckning för uppfostringslära och vetenskapen om uppfostran samt i betydelsen undervisning, meddelande av kunskaper (didaktik), resp. läran om undervisning, undervisningsteori. En kultur måste äga ett bildnings- och uppfostringsideal. Detta dubbla ideal bestämmer pedagogiken, anger dess uppgift och mål. Pedagogiken som självständig vetenskaplig disciplin är av relativt sent datum. Den första pedagogikprofessuren inrättades 1779 i Halle. De viktigaste pedagogiska framstegen och insatserna äro knutna till några enstaka namn i den mänskliga odlingens historia. Ofta synas de ha gjorts i samband med stora vetenskapliga epoker, men framför allt ha de inspirerats av vad vi skulle kunna kalla väckelserörelser på det andliga livets område. Pedagogikens historia löper därför parallellt med den allmänna kultur- och idéhistorien. Den äldre pedagogiken i den protestantiska världen var överhuvud konfessionell. I sitt arbete »Didactica magna» (1628) säger Johan Amos Comenius, att målet för uppfostran i sista hand är evig salighet. Men den enhetskultur, som ännu mera allmänt 297 RELIGIONSPEDAGOGIK bestod under 1600-talet inom protestantismen, gav under 1700-talet utrymme för nya tankar och idéer, som skulle leda fram till en från den ortodoxa kristendomen alltmer emanciperad kultursyn. Det har sagts, att pietismen* rent praktiskt gjorde mera för undervisningen än upplysningen*, men den senare bidrog med vissa allmänna synpunkter, vilka sedan gå igen i den pedagogiska debatten. Dit hör dess syn på barnet: det har sitt egenvärde just som barn. Dit hör vidare dess krav på tolerans i trosfrågor. För Heinrich Pestalozzi (d. 1827) var humaniteten det stora pedagogiska målet, och för att nå detta menade han, att den religiösa bildningen var nödvändig. Skillnaden mellan Comenius och Pestalozzi är stor: vad som för den förre var målet blir för den senare medlet. Av stor betydelse för den följande utvecklingen inom pedagogiken är Johann Friedrich Herbart (d. 1841). För honom är pedagogikens grundval psykologi och dess mål dygd. På grund av sin psykologiska åskådning kan han inte dra någon skarp gräns mellan uppfostran och undervisning. Psykologiska synpunkter funnos före Herbart, men nu göras de på allvar gällande. Man kan alltså säga, att en psykologisk grundsyn blir en förutsättning för det pedagogiska arbetet. I motsats till pedagogiken inom den protestantiska världen ha de katolska uppfostringsteorierna icke emanciperats från det religiösa sammanhanget. Detta betyder dock ingalunda, att de icke skulle ha varit föremål för någon förnyelse efter tidens krav och den allmänna utvecklingens metoder. Genom inflytande i första hand från Pestalozzi trängde nya metoder in också på r:s område. Redan i mitten av 1800-talet göra sig sålunda nya idéer gällande. Man tar hänsyn till barnens intressen och deras behov av aktivitet. Man väljer konkreta illustrationer, hämtade från den sinnevärld, vari barnen leva. Ett flertal olika system ha varit i omlopp såväl i Europa som i Amerika, vilka alla gått ut på att bringa religionsundervisningen i överensstämmelse med viktiga utvecklingspsykologiska insikter. 298