RELIGIONSPEDAGOGIK Med avseende på det icke-katolska skolväsendets förhållande till religionen kan man i modern tid skilja mellan tre typer av skolor: den konfessionella skolan (bekännelseskolan), den laicistiska skolan och den neutrala skolan. Denkonfessionella skolans anda skall vara kristen. Denna skolform är i allmänhet samfundsansluten. Den laicistiska skolan är typisk för den franska skolformen, i nyare tid även för de kommunistiska staterna. Den har helt avskaffat religionsundervisningen. Den n eutrala skolans lösning av problemet om religionsundervisningen är beroende av förhållandena i respektive länder. I Amerika, där stat och kyrka äro skilda från varandra och där konfessionernas mångfald är överväldigande, har man sökt sig fram på olika vägar. Vid de s.k. public schools, vilka i princip skola vara neutrala, har man antingen begränsat religionsundervisningen till bibelläsning och till morgonandakt eller också befriat eleverna från ett antal timmar per vecka för att ge dem tillfälle att deltaga i den religionsundervisning, som respektive samfund meddelar. En del samfund ha upprättat egna, konfessionella skolor. Dessutom har söndagsskolan spelat en enorm roll. Kyrkan har utvidgat sitt uppfostringsprogram och försökt med nya former o.s. v. Idenordiska länderna, där stat och kyrka äro förbundna med varandra, där motsättningarna mellan trossamfunden äro obetydliga och där s. k. främmande trosbekännare utgöra ett försvinnande fåtal, ligger problemet mycket enklare till, när det gäller den mer eller mindre samfundsanslutna delen av folket. Vad som hos oss skapar det verkliga problemet är sekulariseringen*. Religionsfrihetskravet har därmed fått en helt ny innebörd, nämligen rätten att icke bli föremål för vad man kallar religiös propaganda. Blott ett litet fåtal torde dock i den obligatoriska religionsundervisningens försvinnande från skolan se ett allvarligt önskemål. En mycket stor grupp utgöres av dem, vilka själva närmast anse sig som sekulariserade men som erkänna den stora roll kristendomen spelat och spelar och som betraktar kunskap om religion och bibeln 299 som ett självklart bildningskrav. De allra flesta torde vara eniga om att läget är sädant, att kristendomsundervisningen i de offentliga skolorna måste vara objektiv kunskapsmeddelelse. Då emellertid skolan måste anses ha en viktig uppfostrande uppgift, då vidare livs- och världsåskådningsfrågorna äro allmänmänskliga och då slutligen det inte finns något annat skolämne, vilket i lika grad som kristendomskunskapen kan ge direkt anledning att syssla med dessa frågor och med de etiska problemen, är det följdriktigt, att t. ex. i Sverige 1946 års skolkommission å ena sidan fastslår, att kristendomsundervisningen skall vara objektiv, men å andra sidan framhåller, att ämnet »skall fostra till sanningssökande och livsallvar» och att »undervisningen i kristendomskunskap bör ha en etiskt uppfostrande betydelse». Därmed är uppgiften ställd för den moderna r. inom ramen för den obligatoriska skolan. Den skall icke vara uppfostran till kristendom utan undervisning om kristendom, men den skall dessutom taga sikte på skolans allmänt uppfostrande uppgift. »Kristendomsämnet bör mer än de flesta andra ämnen kunna vara instrument för den personlighetsdaning, som är skolans väsentligaste uppgift», säger 1946 års svenska skolkommission. Kristendomsämnets särart och viktiga roll även som instrument för skolans uppfostrande gärning kräver emellertid en speciell metodik. Noggrann hänsyn måste framför allt tagas till vad som på olika åldersstadier är möjligt att lära. Insikter i den växande människans själsliv, hennes intressen och behov, äro oundgängliga. De olika momenten i ämnet kräva olika behandling; bibelkunskapens metodik skiljer sig exempelvis väsentligt från kyrkohistoriens. Det ligger stor vikt vid anskaffandet av lämplig undervisningsmateriel, t. ex. av visuell typ. Konkretion och åskådlighet är pedagogikens A och O. Här står religionsläraren inför speciella svårigheter. Det religiösa språkets terminologi förefaller även ganska utvecklade elever vara abstrakt och svårbegripligt. Ämnets svårighetsgrad ställer stora krav på lärarens kunskaper i ämnet. 300