De lagar, som gälla för den objektiva kristendomsundervisningen, äro också i stort sett tillämpliga för den konfessionella, av trossamfunden utövade. Ja, det torde väl kunna sägas, att denna senare i större utsträckning än som hittills skett har börjat uppmärksamma den utveckling, som äger rum på den förras område. Religionsundervisning är som varje annan undervisning en konst, svår att lära på rent teoretisk väg. Den kräver ett stort mått av naturlig fallenhet. Men naturbegåvning är i regel icke nog; rent pedagogisk utbildning är nödvändig. Behovet av en självständig religionspedagogisk forskning gör sig alltmera gällande. I vissa länder, t. ex. i Tyskland, finnas redan vid somliga universitet särskilda professurer i ämnet. Större insatser på detta område är ett angeläget önskemål, inte minst för de nordiska länderna. Se även Kateketik, Religionsundervisning. Litt.: K. Benzow, Religionsundervisning och uppfostran (Sthm 1943); Th. Ellwein, Evangelische Akademie in Bad Boll. Regionale Tagungen für Erzieher (utan ort och år); Folkskolans metodik. En handbok utgiven av K. Falck m.fl. (Sthm 1954); J. Gästrin, De växandes religiösa liv (Helsingfors 1936); dens., Stadier i barnets andliga utveckling (3 ed. Sthm 1954); A. Johansson, Till frågan om religionsundervisningen (Sthm 1919); S. Rodhe, Kristen fostran och un- dervisning i U.S.A. (Sthm 1951); E. Sandberg, . Kristendomsundervisning i läroverken (Lund 1948); G. Sundberg, Ny skola och gammal kristendom (Sthm 1952); Encyclopedia of modern education (New York 1943; ett flertal artiklar); Lexikon der Pädagogik 1—3 (Bern 1951—1952; ett flertal artiklar); Psykologisk pedagogisk uppslagsbok 1—4 (Sthm 1943—1946; ett flertal artiklar); 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948:27, Sthm 1948). G. Lg RELIGIONSPSYKOLOGI. Många försök har under det senaste halvseklet gjorts att med psykologiens hjälp kartlägga och beskriva den religiösa erfarenheten i dess olika former. Den egentliga upptakten bildade William James’ med rätta berömda Gifford Lectures, utgivna i bokform 1902 under titeln »The varieties of religious ex- 301 RELIGIONSPSYKOLOGI perience» och som en inte alltför godtyckligt vald avslutning skulle kunna nämnas den kände amerikanske personlighetspsykologen G. W. Allports arbete »The individual and his religion» (1950). I den religionspsykologiska forskningens barndom — d. v. s. under detta århundrades första decennier — ägnade man sitt studium företrädesvis åt de mera extrema formerna av religiöst liv såsom plötsliga omvändelser, extatiska upplevelser av olika slag o. dyl. och det är ganska naturligt, att så skedde. Företeelser av denna art äro ju i alldeles speciellt hög grad ägnade att draga uppmärksamheten till sig och till detta kommer att materialet här är mycket rikt och givande. »De två gånger födda», som James kallar dem, som genomgått en plötslig, krisartad omvändelse, och de stora mystikerna voro ju och äro inte endast män och kvinnor av en känslolivets enastående intensitet och avgörelsens kraft utan också mästare i att skildra, vad de upplevat. Allteftersom tiden gått har emellertid forskningsfältet vidgats och man har förstått att närmare penetrera även de mera vanliga eller om man så vill normala yttringarna av det religiösa livet. Ett standardarbete sådant som J. B. Pratts »The religious consciousness», vilket utkom 1920, behandlar exempelvis förutom mystikernas extaser och de plötsliga omvändelserna sådana saker som barndoms- och ungdomsårens religiositet, gudstrons och evighetstrons psykologiska dynamik, det subjektiva och det objektiva elementets plats i religionen, kult, bön m. m. T.o.m. tvivlet och otron har blivit föremål för psykologisk analys och det inte bara i översiktsarbeten som exempelvis Pratts, Johnsons och Allports utan också i en specialundersökning av Utrechtprofessorn H. C. Rümke (The psychology of unbelief, London 1952). Hur långt man överhuvud taget skall vidga gränserna och vad som skall lämnas utanför såsom icke tillhörande det religiösa livets sfär har i och med denna utveckling blivit ett alltmer intrikat problem. En nämner ett, en annan ett annat såsom avgörande kriterium på att en upplevelse skall anses som 302