RELIGIONSSYNKRETISM. Definition: Ordet synkretism användes av Plutarchus om människor, som, liksom kreterna (därav namnet), vanligen ligga i fejd med varandra men hålla samman mot utomstående. I senare användning betecknar ordet en sammansmältning av olika religionselement såsom den romerska religionens grecisering, varvid Roms gudar identifierades med grekiska, Diana med Artemis, Minerva med Pallas Athene o.s.v. och grekisk kult infördes i Rom. Termen användes framförallt för att beteckna sammanblandningen av grekisk-romersk och orientalisk religion i medelhavsländerna efter Alexanders tid. 1. Ordet r. betecknar också epoker i såväl den protestantiska som den romerska kristna idéhistorien, nämligen försök att sammanjämka luthersk, reformert och romersk åskådning på 1600-talet med Georg Calixtus från Helmstedt som mest kände förkämpe och försök att utjämna olikheter i nådesuppfattning mellan thomister och molinister på 1500-talet. 2. Synkretism kan vara ett resultat av medvetna ansträngningar att förena skilda religioner (ibland användes termen eklekticism härom). Ett exempel utgör Keshab Chandra Sens »Church of the New Dispensation», grundad i Indien* 1881 med avsikt att förena kristendom, hinduism, buddhism och islam. Sådana försök få ofta kort varaktighet men kunna stundom innebära en religiös nyskapelse som t.ex. manikeismen*, vars stiftare Mani var född i Babylon 216, och sikhernas religion, som vuxit fram ur muhammedanen Kabirs av hinduisk bhaktifromhet präglade, monoteistiska förkunnelse. En synkretistisk process med bestående resultat är Ryobu Shinto, vari Japans* gamla folkreligion och buddhism smält samman till ett. En religion kan omedvetet omgestaltas under inflytande av (eller också i opposition mot) en annan. Sålunda ha de kristologiska dogmerna i den gamla kyrkan tidigare karakteriserats som »ett verk av den grekiska andan på evangeliets mark» (Harnack) trots kyrkans omisskänneliga kamp mot och se- 309 RELIGIONSSYNKRETISM ger över hellenismens religionssystem. Numera vänder man därför vanligen på karakteristiken och talar om hellenismens kristianisering i stället för om kristendomens hellenisering. — En uråldrig världsuppfattning, betecknad universism, anses genomtränga Kinas samtliga tre religioner (taoism*, konfucianism* och buddhism*), så att de trots olika ursprung bilda grenar på samma stam. Synkretism kan avse kult, seder och folkliga föreställningar likaväl som lärosystem. Jainismen i Indien har från hinduismen övertagit bruket att begjuta en gudabild med vätskor, såsom det sker med jättestatyn Gomatesvara i Mysore. Islam har med kult vid helgongravar anpassat sig till folkets behov att ha tillgång till lokala gudomligheters hjälp. I denna vidsträckta bemärkelse undgår ingen religion synkretismens process. 3. Vanligen hålles termen reserverad för en sammanjämkning -av tankesystem och avser oftast ett förhållande mellan kristendomen och icke-kristna religioner. I denna användning har termen nedvärderats och fått betydelse av förvanskning eller heresi. Orsaken härtill är bland annat att söka i de risker som missionärer och bibelöversättare funnit förenade med försök att göra kristendomen lättare tillgänglig genom användning av inhemska religiösa uttryckssätt, vilka visat sig vara belastade med föreställningar, som inte gå att förena med den kristna tron. Ur allmänt religionshistorisk synpunkt är synkretism en normal företeelse, som kan uppträda överallt där gemenskap finnes mellan människor med olika religiös erfarenhet. Religioner, som uppträda med absoluta anspråk och ha samlat sin troserfarenhet i fixerade lärosatser, måste avvisa synkretism som förvanskning. En missionerande religion måste dock i sina försök att bibringa andra sitt religiösa budskap göra en avvägning mellan förvanskning och oförståelighet. Islam tillät inte att koranen lästes på något annat språk än arabiska av fruktan för missuppfattning och omtolkning. Kristendomen har i sin iver att låta varje män- 310