RELIGIONSUNDERVISNING lektor i kristendomskunskap med endast teol lic.-ex. (med ett ämne). Den övriga akademiska kristendomslärarutbildningen är nu (sedan 1955) organiserad på tre olika studiekurser: 1) Grundläggande studiekurs (3 terminer), räknas som 2 betyg i fil. kand./ fil. mag., gäller som tredje ämne i sådan examen men ger full lärarkompetens på enhetsskolans högstadium. 2) Högre studiekurs (4 terminer), omfattar Grundläggande studiekurs samt betyget Med beröm godkänd (2 betyg) i ett av ämnena nya testamentets exegetik, kyrkohistoria eller dogmatik med symbolik enl. fordringarna för teol. kand.-ex. Med Högre studiekurs får ämnet kristendomskunskap ingå som ett huvudämne i fil. mag. och berättigar därmed till adjunktskompetens för läroverk, realskolor, flickskolor m.m. 3) Utvidgad högre studiekurs (högst 5 terminer), omfattar utöver 2) krav på minst betyget Godkänd (1 betyg) i de två återstående under 2) nämnda ämnena samt dessutom i religionshistoria med religionspsykologi enl. fordringarna för teol. kand. Teol. lic.-ex. kan avläggas av den som avlagt teol. kand.-ex. eller fil. mag.-ex. med utvidgad högre studiekurs i ämnet kristendom. Licentiatstudierna beräknas i genomsnitt ta 3 à 4 år. Såväl för behörighet till adjunktur som till lektorat krävs praktisk lärarkurs, numera vanligen begränsad till 1 termin. Folkskollärare, som dels har minst 3 års välmeriterad tjänst som lärare, dels även har erhållit akademiska betyg i ämnen, som motsvarar skolämne, eller som genomgått särskilt anordnad 1-årig befordringskurs vid seminarium, kan erhålla tjänst å realskolestadiet och enhetsskolans högstadium. Vidare ger folkskollärarexamen jämte 4 akademiska betyg i två skolämnen behörighet till adjunktstjänst vid läroverk och motsvarande skolor. Se även Kateketik, Religionspedagogik. Litt.: G. Brandell, Svenska undervisningsväsendets och uppfostrans historia 1—2 (Lund 1931); F. Dahlbom, Den svenska folkskolans kristen- 315 domsundervisning 1842—1919 (Sthm 1927); Svenska folkskolans historia 1—5 (Sthm 1940— 1950); Kyrka och folkbildning. Studier tillägnade Torsten Bohlin (Sthm 1949); Det nya gymnasiet (Sthm 1952); Dissenterlagskommittén. Betänkande med förslag till religionsfrihetslag m.m. (Sveriges offentliga utredningar, SOU 1949: 20, Sthm 1949); 1946 års skolkommission. Betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948:27, Sthm 1948); 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar (SOU 1943 ff.; ett flertal volymer); Skolöverstyrelsens utlåtande över vissa av 1940 års skolutrednings betänkanden och 1946 års skolkommissions principbetänkande jämte sammanfattning av avgivna yttranden (SOU 1949:35, Sthm 1949); Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 januari 1955. Utgiven av Kungl. Skolöverstyrelsen (Sthm 1955); Student-56. Yrken och utbildningsvägar för studenter. Utgiven av Kungl. arbetsmarknadsstyrelsen (Sthm 1955). G. Lg Danmark. Første lovgivning herom af Christian II, at præster og degne skulle undervise landbobørn i kristendom, bortfaldt med hans fordrivelse 1523. — Ved kirkeordinansen 1537 gøres faget obligatorisk i alle skoler, at »sand gudfrygtighed må samme børn efterhånden indgydes og indgrundes af børnelærdommen». På landet hjemmeundervisning, fremhæves af P. Palladius: »Gode kristne skulle lade deres børn, drenge og piger, flittig lære dem børnelærdom med det allerførste, som de kunne noget tale, &#t de kunne vænnes til gudsfrygtighed straks fra deres barndom og ikke til skalkagtighed og udyd.» Det bestemmes også, at nogen offentlig undervisning skal ske ved degnelæsning og præsternes overhøring af ungdommen i kirkerne. Degnene læste katekisme højt, børnene sagde den efter, bøger havde man ikke. Først med pietismen systematiseredes r. i forbindelse med det store arbejde til folkeoplysningens fremme (Frederik IVs rytterskoler). Pontoppidans* lærebog autoriseres 1737 for hele riget og fik overordentlig betydning for folkets kristendomsforståelse. Med oplysningstiden i århundredets slutning ændres r. i rationalistisk retning, udtrykt i biskop Balles »Evangelisk-kristelige Lærebog», autoriseret 316