RELIGIONSUNDERVISNING ne har faget så mange timer, at der er gode muligheder for at få teol. uddannede lærere, men det er ikke noget absolut krav. Den praktiske uddannelse ordnes ligesom ved andre fag. Også i Danmark arbejdes med planer i lighed med »Institutt for kristen oppseding» i Norge, uden dog endnu at være nået ud over overvejelsernes stadium. Litt.: V. Ammundsen, i Skolen og livet (Khvn 1933; s. 27—56) ; A. Barfod, Håndbog i lovgivningen om den danske folkeskole (Khvn 1950); Aa. Bentzen, Omkring bibelhistorien (Khvn 19383); dens., Anti-Kaper (Khvn 1933); Betænkning vedrørende det højere skolevæsen (Khvn 1930); vedr. revision af skolebøger (Khvn 1933); vedr. undervisningen i gymnasiet (Khvn 1933); vedr. undervisningen i mellem- og realskolen (Khvn 1936); vedr. ændring af uddannelsen for lærere og lærerinder i folkeskolen (Khvn 1951); Hvorledes skal jeg undervise (Khvn 1912); P. Engelbret-Pedersen—J.Rolver, Praktik (Khvn 1951); B.Jensen, Den unge lærer (Khvn 1930) ; 7. Jensen, Skoletanker (Khvn 1937); E. Kaper, Kristendom, skole og kirke (Khvn 1934); dens., Bibelkritik og religion (Khvn 1933); Leksikon for opdragere 1—2 (Khvn 1953); S. Norrild, Skolebogsbetænkningen og religionsundervisningen (Khvn 1934); K. Ottosen, Vor folkeskoles oprindelse og udvikling (Khvn 1925); Religionslæreren, udg. af religionslærerforeningen (Khvn, fra 1910); Statens pædagogiske studiesamling: Fortegnelse over litteratur om religionsundervisning (Khvn 1955); Unge pædagoger (Khvn, fra 1939, særl. 1955); Vor skole, udg. af Kirkelig lærerforening (Khvn, fra 1937). P.H. Finland. R. i Finlands skolor är fortfarande konfessionell. Undervisningen meddelas enligt det trossamfunds bekännelse, till vilket flertalet elever hör. Det betyder, att den i allmänhet är evangelisk-luthersk, endast i undantagsfall grekisk-katolsk. Elev, som tillhör annat trossamfund eller icke tillhör något samfund, kan på yrkande av målsman befrias från skolans r. Även minoriteter bland skolans elever kunna erhålla undervisning enligt sin troslära. Undervisning i religionshistoria och sedelära meddelas de elever, som befriats från skolans r. och icke erhålla godkänd r. enligt annan trosbekännelse. Anmärkningsvärt är att föräldrar, som stå utanför alla religiösa samfund, i mycket 319 ringa omfattning yrkat på sina barns. befrielse från skolans r. Det absoluta flertalet av eleverna, oftast alla, deltaga i skolans r. Gällande bestämmelser ha inte heller i allmänhet lett till att denna undervisning skulle vara utpräglat konfessionalistisk. Men den är evangelisk och religiöst sett positiv. R. har i allmänhet i folkskolan disponerat 2 veckotimmar (ofta fördelade på fyra halvtimmar) i de två lägsta klasserna, 2—4 veckotimmar i de högre. Utvecklingen har gått mot en reducering: det vanliga är 2—3 timmar. Läroplansförslaget av 1951 rekommenderar 2 timmar, men lämnar rum för avvikelse uppåt. I läroverken och seminarierna är timantalet i regel 2 per klass. Ifolkskolan ägnas större delen av den disponibla tiden åt undervisning i »biblisk historia», d. v.s. bibliska berättelser, och bibelläsning. Samtal i religiösa och sedliga frågor ha rekommenderats. Psalmer läsas och sjungas. Även katekesen har ett ganska brett rum i undervisningen. Luthers lilla katekes läses allmänt, åtminstone de tre första huvudstyckena; därutöver läsas partier ur den av kyrkomötet godkända »Kristna läran». Kyrkokunskapen tilldrar sig ett växande intresse, varom även läroböckerna bära vittne. I läroverken följa efter de första årens läsning av »biblisk historia» läsning av Apostlagärningarna och sedan en jämförelsevis bred kurs i kyrkohistoria. I de lägsta klasserna läses något katekes. På gymnasiets högsta stadium ges en kurs i tros- och sedelära. Kritik har riktats mot kyrkohistoriekursens omfattning med yrkan på ett bredare utrymme för bibelkunskap och undervisning i trosfrågor redan i mellanklasserna. Istudentexam en är r. så till vida företrädd, att i ett av de skriftliga proven, det s.k. realprovet, ingår några frågor ur kyrkohistorien och kursen i tros- och sedelära. Dessutom ingå i denna examen muntliga förhör i kyrkohistoria och religionslära. Morgonandakt hälles i allmänhet i alla landets folkskolor och läroverk. Beträffande lärarutbildningen gäller, att för lektorat i religion vid läroverken kräves främst teologie kandidatexamen med högre betyg i kyrkohistoria och systematisk 320