pragmatiskt efter dess frukter. Gentemot den av liberalismen favoriserade optimistiska, i själen friska och »en gång födda människan» ställer James den melankoliska, i själen sjuka och genom omvändelsen frälsta typen, »den två gånger födda». Under anknytning till James har J. Wach byggt upp hela religionsfenomenologien eller vad han själv kallar »universals in religion» på den r.e. Denna utgör den totala personlighetens totala gensvar till det som erfares såsom den yttersta verkligheten. Den r.e. är potentiellt den mest intensiva erfarenhet människan är mäktig, varför den vid idékonflikter kan triumfera över andra motiveringar. I motsats till den estetiska erfarenheten är den r. e. praktisk till sina konsekvenser, den innesluter ett imperativ, som tvingar människan att handla. Från den molaliska erfarenheten skiljer den sig genom att den förstnämnda icke behöver utlösas av den yttersta verkligheten. De nämnda kriterierna på r.e. avgränsa denna från pseudoreligiösa, resp. halv-religiösa erfarenheter. I det första fallet äro blott de uttryckssätt, i vilka den r. e. klädes, lånade från religionen, i det senare fallet finnas icke alla kriterierna med. Wach understryker sålunda den r. e:s existentiella karaktär. Innehållet i den utgöres av mötet med en övermänsklig makt, det heliga, varvid Wach anknyter till R. Ottos distinktioner. Gentemot det religionspsykologiska hävdandet av den r.e. såsom ett religiöst urfenomen har riktats såväl religionshistorisk som teologisk kritik, icke minst från barthianskt håll. Den historiska forskningen stöter överallt på institutionella religioner med redan utformade kulter, myter och moralregler. Och förutsättandet av en allmänmänsklig r.e. anses innebära ett återfall i den gamla naturliga teologien. — Se även Mystik. Litt.: W. James, The varieties of religious experience (London 1903); E. Ehnmark, Religionsproblemet hos Nathan Söderblom (Lund 1949; s. 103 ff., 272 ff.); F. Bartlett, Religion as experience, belief, action (Riddell memorial lectures. 22, Oxford 1950); J. Wach, Types of re- 325 RELIGIÖS ERFARENHET ligious experience, Christian and non-Christian (London 1951); P. Radin, Die religiöse Erfahrung der Naturvölker (Albae Vigiliae, N. F. 11, Zürich 1951); H. W. Schneider, Religion in 20th century America (Cambridge, Mass. 1952; ett kap. om James); W. Holsten, Das Kerygma und der Mensch. Einführung in die Religions- und Missionswissenschaft (München 1953). C.-M. E. 2. Religionsfilosofiskt. Erfarenhet brukar ofta beteckna en direkt kunskapskontakt med något existerande, vilket för oss manifesterar vissa egenskaper (Broad). En så uppfattad erfarenhet innebär, exempelvis vid en gudsupplevelse med anspråk på »direkìhet», ett maximum av säkerhet i kunskapen. Den kan närmare beskrivas som ett förnimmande (Broad använder uttrycket perceive), eller anses innebära en åskådning, genom vilken vi står i »omedelbar» relation till föremålen (jfr Kant). Det är uppenbart att hävdandet av en e. i uttryckets egentliga mening — och alltså inte blott något sådant som »religiös upplevelse» — måste innebära högt ställda anspråk på objektivitet. Vårt sätt att uppfatta de religiösa verkligheterna är, om dessa är föremål för erfarenhet, jämförbart med det åskådliga förnimmande som vi kan ompröva genom upprepning, noggrannare analys, jämförelse med analoga kontrollfall o. s. v. R. e. bör kort sagt vara jämförbar med den bästa delen av vår kunskap om verkligheten, eller en kunskap med extrema anspråk på att vara garanterad genom objektiva kriterier. Klart är också, att anspråken på direkt kunskap om Gud eller andliga ting mer eller mindre hör samman med ytterlighetsfallen i religionens historia. Vissa religiösa mystiker eller pneumatiker kan, liksom de förfäktare av en »högre åskådning» som Kant bekämpade, uppfatta sin erfarenhet på sådant sätt, men däremot knappast religiösa människor av ordinär typ. I modern religionsforskning förekommer den uppfattning av r.e. som betonar erfarenhetens objektivitet vanligen i förbindelse med en annan. Det är gängse uppfattning, att det existerar s. k. r. e. som är gemensamma för olika folk och tidsskeden, men att detta gäller blott i en bestämd och 326